Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 14, 9 april 2010

Monarki/Republik i Sverige del 4:

För evigt tillsammans: Bernadotte, Wallenberg - och Bodström?

Måndagskvällar hålls aftongudstjänst på bästa sändningstid i Sveriges Television. Själva kallar SVT sin serie "Det kungliga bröllopet" för en "storsatsning på Kungahuset"- som det står på internet. (Se även: del ett, del två och del tre i serien.)

Rojalisten Ebba von Sydow bloggar för SVT:s räkning och rojalismens egen historieberättare Herman Lindqvist är inkallad som expert. Reportern Linda Nyberg följer med kungaparet på den förnyade vapenreklamresan till Brasilien. Man försöker inte ens låtsas som om man vore ett nyhetsmedium längre. På SVT:s hemsida ser det ut som om man hamnat hos Rojalistiska Sällskapet.

Särskilt mycket kritik av detta har inte synts till - utom från Republikanska Föreningen. Det finns en växande republikansk opinion och det senaste året har medlemsantalet nästan fördubblats.

- Vi har nu strax över 5000 medlemmar, berättar David Hesslefors, styrelseledamot och lokalavdelningsansvarig för Skåne.

Sitt lönearbete har han som informatör på Lantmännen Lantbruk i Malmö.

"Förlegade företeelser"

Webbplatsen www.repf.se är fortfarande den stora samlingspunkten, men redan finns det ett tiotal lokalavdelningar från Skåne i söder till Umeå i norr. Verksamheten består av medlemsmöten, torgmöten och deltagande i lokalpressens debatter.

- Förlovningen och det kommande bröllopet har inneburit ett stort lyft för föreningen. Veckan efter att förlovningen tillkännagavs ökade medlemsantalet med 10 procent. Många inser att det är nåt konstigt med hela grejen. Ett modernt demokratiskt land som samtidigt ägnar tid och kraft åt förlegade företeelser - det är inte logiskt och det kan uppfattas som provocerande, fortsätter David.

- I samband med själva bröllopet den 19 juni kommer föreningen att stå som värd för en internationell republikansk konferens där våra systerorganisationer i bland annat Danmark, Norge, Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Spanien är inbjudna. Det blir startskottet för ett internationellt utbyte som kommer att bli intressant att följa framöver.

- Av respekt för brudparet kommer vi absolut inte att ägna oss åt politiskt argumenterande just den dagen. Det är en festdag och vi kommer också att festa. Vi har långt gångna planer på att anordna en konsert i Stockholm, ett alternativ helt enkelt. Dessutom står det varje lokalavdelning fritt att också anordna alternativa festligheter.

Undvikande opposition

Vid en rikskonferens i Stockholm i februari beslöt man bygga upp ett kansli i Stockholmsområdet. Det kommer att ledas av Mona Broshammar, som samtidigt fick den nyinrättade tjänsten som generalsekreterare. Tidigare har hon arbetat som utredare i olika statliga sammanhang. För att möta det ökande intresset enades man om att utse "republikanska ambassadörer", politiker eller kulturpersonligheter som under en viss mandatperiod ska vara talespersoner för den republikanska saken. Det kan säkerligen behövas för de etablerade organisationer som har republiken på sitt program.

De politiska partierna i den rödgröna oppositionen vill helst inte beröra ämnet. I ett tv-program nyligen utfrågades de tillsammans och lämnade ungefär samma svar: Jovisst, men?

Tydligast var Lars Ohly (V) som framhöll att han är medlem i Republikanska Föreningen och ser på monarkin som "en fördemokratisk kvarleva", som dock inte är aktuell att diskutera ännu.

Mona Sahlin (S) erkände att kravet på republik finns i partiprogrammet men att man har "inga planer på att avskaffa kungahuset".

Miljöpartiets Peter Eriksson skrattade mest åt hela saken, menade att det rent principiellt inte är en rimlig ordning men hänvisade till folkmajoritetens vilja. Påmind av intervjuaren om partiprogrammet svarade han att "de som författade det tyckte det var en viktig fråga".

Avgångsvederlag

Även Republikanska Föreningen är förstås en del av vårt numera så kuschade och avpolitiserade samhälle. En styrelseledamot tycker att "ett visst avgångsvederlag är rimligt" för kungen. Det är republikanismen i bonuspamparnas tid. Som sitt starkaste argument framhåller man att det högsta ämbetet inte får ärvas ("val inte avel") och därnäst att alla medborgare ska vara lika inför lagen. Om alltså bara kungen försvinner blir allt frid och fröjd.

Men de flesta vuxna har nog upplevt så mycket av oegentligheter, orättvisa och ojämlikhet att man kan svälja detta också. När det gäller huvudangreppspunkten om det ärvda ämbetet så kan ju vem som helst se hur många attraktiva jobb till exempel inom media som innehas av unga människor med samma efternamn som fanns på samma befattning för en generation sedan. Ingen är väl heller obekant med namn som Wallenberg inom ekonomin eller Bodström inom politiken.

Urholkad argumentation

Den republikanska argumentationen har knappast utvecklats sedan Vilhelm Mobergs stridsskrift utgavs 1955. Snarare har man "i saklighetens namn" låtit den urholkas. Även om Moberg lämnade socialdemokratin behöll han sin politiska övertygelse och sin solidaritet med "allmogen", folkets breda lager som alltid utnyttjas till gagn för överheten. Hans kraftfulla agerande mot monarkin bars av en samhällskritik som inte stannade vid "tronen" utan satte in den i sitt sammanhang med "svärdet, altaret och penningpåsen".

Om man vill bli en kraft att räkna med måste republikanerna inse att "i någon mening så göder denna antikverade styrelseform flera andra märkliga och potentiellt samhällsförstörande fenomen" /.../ till exempel "legitimerar ett klassamhälle där vissa är förmer än andra" (David Eberhard i Ingen tar skit i de lättkränktas land).

Symbol för materiell tillväxt

Kungahuset är en symbol för en samhällsutveckling som prioriterar utseende, flärd, rikedom, konsumtion och gränslös materiell tillväxt. Den utgår ifrån att vissa (männen, eliten, västerlandet) är alltings mål och mening vilket nödvändiggör krig i olika former mot varje hinder.

I dag gör svärdet gemensam sak med penningpåsen i Afghanistan. När kronprinsessan och hennes fästman i början av året besökte den svenska truppen och fick "provköra" den senaste svenska bandvagnsprodukten var de ännu en gång tillsammans: tronen, svärdet, penningpåsen - och altaret, numera företrätt av massmedia.

Bo Alvberger

Share