Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 26 mars 2010 Monarki/Republik i Sverige del 3: Starka krafter bakom seglivat skådespel I Sverige råder kunglig bröllopsyra och medievärlden åker okritiskt med på tåget. Som motvikt granskar Miljömagasinet monarkin i en serie om fyra delar. Denna vecka med utgångspunkt i debattboken För Sverige i tiden? (Se även: del ett och del två) Om vi inte ska ha monarki, vad ska vi ha istället? En president blir väl lika dyr? Bakom den rådlösa attityden döljer många svenskar sin ovilja att ta ställning i en fråga som man upplever som svår. Politikerna hänvisar till samma opinion och abdikerar från sitt demokratiska ansvar för meningsbildningen i landet. Uppenbarligen finns det mycket starka krafter för status quo inom etablissemanget. För de väldiga förändringar som Sverige genomgått det senaste halvseklet utgick knappast från "vad folket ville". Hänsynen till allmänna opinionen spelade inte heller någon roll när ansökan om medlemskap i EU lämnades in, lika lite som när privatiseringsvågen och nedskärningarna inom offentliga sektorn drogs igång. Förarbetet är gjort När det gäller statsskicket har förarbetet redan gjorts i och med den författning som gäller sedan 1974. Enligt dåvarande statsministern Olof Palme är lagarna så skrivna att monarkin kan avskaffas med ett pennstreck. Numera fullgörs statschefens funktion av riksdagens talman i inrikes- och av statsministern i utrikesangelägenheter. Om vi avskaffar monarkin fortsätter allt som vanligt. Massmedia kan också fortsätta intressera sig för familjen Bernadotte på samma sätt som ibland sker på kontinenten när historiska kuriositeter som Otto Habsburg av Österrike uppmärksammas. Debatt med spännvidd I debattboken "För Sverige i tiden?" samlade Eva-Lotta Hultén för några år sedan 14 artiklar av republikaner från höger till vänster. Spännvidden visar sig också i uppfattningen av statschefens roll i en framtida republik. Henrik Berggren, f d kulturchef på DN, är redo att införa maktdelning för att få en handlingskraftig president. Den idén avvisas av ambassadör Carl Tham som skriver att: - Det finns inget politiskt eller folkligt stöd för en sådan ordning som tvärt skulle bryta mot svenska politiska traditioner. En president bör därför heller inte vara folkvald; en folkvald får ofrånkomligen en betydande politisk makt som är svårförenlig med de parlamentariska principerna. Birger Schlaug går på samma linje och menar att det inte finns några skäl för att i Sverige införa "gamla varianter av presidenter". Hade det varit aktuellt att avveckla monarkin i en annan tid så hade det kanske varit naturligt att ersätta kung med president. Men inte nu. Det finns helt enkelt ingen rationell anledning till varför en parlamentarisk demokrati skall gröpa ur sin trovärdighet och formalisera ett skådespel med vare sig kungar eller presidenter. Tvärtom, det finns alla skäl att både värna demokratins grundkärna och betona den parlamentariska demokratins värde genom övergång till en folkvald representativ parlamentarisk republik. Det är dags: Släpp Victoria fri och låt våra grundlagar genomsyras av demokratiska värderingar! Pressen som PR-makare Journalisterna Anna-Klara Bratt och Mats Deland avslöjar "Pressens olidliga hovsamhet" genom att redovisa hur massmedia hanterade tidningen Arbetarens sensationella uppgifter att drottning Silvias far hade varit nazist. Med några undantag var ledar- och kultursidor tysta och de politiska utspelen uteblev. /.../ Att pressen lider av undergiven och lönsam hovsamhet mot kungahuset har konstaterats vid flera tillfällen. Men att pressen genom detta agerande agerar PR-makare för såväl kungafamiljen som monarkin är mindre diskuterat. Det finns knappast några förväntningar på att vår svenske kung ska vara socialist. Märkligt nog, med tanke på att han vuxit upp i ett socialdemokratiskt land och formats under en socialdemokratisk regim. När Eva-Lotta Hultén granskar de politiska ståndpunkter som förekommer i kungens tal och intervjuer finner hon en linje som är klart borgerlig. Såväl före som efter folkomröstningen om ett eventuellt EU-medlemskap har Carl XVI Gustaf varit klart för. På 2000-talet har han argumenterat för ett starkare EU med större befogenheter. Som väntat är han också för kärnkraft även om han gärna vill framstå som miljövän. Kungens uttalanden om miljön är dock oftast fullkomligt harmlösa uppmaningar att tänka på miljön och ta miljöproblemen på allvar. Mycket sällan säger han något i denna fråga som inte alla våra politiska partier skulle kunna instämma i. På det sociala området förespråkar kungen välgörenhet istället för allmän välfärd. Drottningen har uttalat sig mot abort och på frågan vad hon tycker om ordet "feminist" blir svaret: Jag tycker att det är en diskussion som verkar ha gått för långt. Däremot tycker jag att man ska vara feminin? Utträdesbrev Denna stimulerande lilla debattbok gavs ut på initiativ av Republikanska Föreningen och flera av skribenterna ingår eller har ingått i föreningens styrelse. I en av texterna berättar föreningens grundare, Fredrik Högberg och Magnus Simonsson, om bakgrunden. Trots skilda politiska sympatier hade de båda studenterna hållit ihop och diskuterat sedan gymnasietiden i Lysekil och sommaren 1997 bestämde de sig för att skriva en insändare till kronprinsessan Victorias 20-årsdag. Något oförsiktigt satte de under sina namn ut: "Föreningen Republik 2000". När allt fler tog kontakt med dem för att bli medlemmar insåg de att de fick ta konsekvenserna. Samma höst etablerade de en webbplats och året därpå genomfördes en medlemsomröstning som fick till resultat att namnet ändrades till Republikanska Föreningen. Den har inget annat samband med 1950-talets Republikanska Klubben än att de båda grundarna studerade Vilhelm Mobergs "Därför är jag republikan" innan de skrev sin insändare. Föreningen växer nu vidare genom internet, facebook och twitter. Från hemsidan - www.repf.se - kan den intresserade till och med ladda ner ett "utträdesbrev" för att visa att man vill lämna monarkin bakom sig. Så kan man enligt formgivaren, konstnären Carl Johan De Geer, "åtminstone göra sitt eget hem till en republikansk frizon". Källa: Eva-Lotta Hultén, För Sverige i tiden? Atlas förlag (ISBN 91-7389-113-4) (Se även: del fyra i serien) |