Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 10, 12 mars 2010 Monarki/Republik i Sverige del 1: Undersåtlighetens anda är djupt rotad I en liten serie artiklar gör Bo Alvberger nedslag i den svenska historien av motsättningar mellan monarki och republik. Först ut är Vilhelm Moberg som var en hängiven republikan. "När Oscar II på Axel Danielssons tid på 1890-talet besökte Malmö, hissades alltid flaggan på Folkets Hus - men den hissades på halv stång. När landets konung i våra dagar kommer till den skånska huvudstaden, mottages han av en delegation med en bugande socialdemokratisk landshövding i spetsen", påpekar Vilhelm Moberg i sin berömda stridsskrift "Därför är jag republikan", utgiven 1955 på Folket i Bilds Förlag. Moberg var mycket besviken över hur socialdemokratin hade övergett sina ideal. När han för snart 100 år sedan blev medlem i en socialdemokratisk ungdomsklubb, visste arbetarungdomen att "våra fiender var Tronen, Svärdet, Altaret och Penningpåsen". "Tronen stod främst i raden av våra fiender. Monarkin var inte populär hos svenska arbetare vid denna tid /./. Hjalmar Branting kallade kungen för "överklassens nickedocka", som skulle fara omkring och visa sig för folket", berättar författaren. Detta uppvisande har uråldriga anor och utgår från föreställningen om härskarens helighet. Ordet "kung" anses ursprungligen ha betecknat prästen såsom varande äkta make till fruktbarhetsgudinnan. "När de stora helgerna firades, ålåg det honom att i folkets åsyn utöva könsumgänge med fruktbarhetsgudinnan. Förrättningen ägde rum för att grödan skulle växa och boskapen föröka sig, och vid sitt samlag med gudinnan företrädde han folket. Framträdandet tycks vara den äldsta av de kungliga representativa uppgifterna." Kunglig reklam I samma syfte drogs längre fram i tiden en vagn runt landamärena med ett träbeläte föreställande guden Frej, vårt kungadömes stamfader. Detta var en föregångare till den medeltida Eriksgata som från Uppsala gick ner genom Östergötland till Jönköping och därefter tillbaka norrut genom Västergötland och Närke. Så visades kungen upp och de lokala stormännen fick svära honom sin ed fram till 1609 då Karl IX blev den siste som red runt. På 1950-talet skapade kungahuset en ny "tradition" av eriksgatan men sedan dess handlar det om vad Dagens Nyheters chefredaktör Herbert Tingsten en gång kallade "det kungliga reklamarbetet". Mobergs tre argument Vilhelm Moberg hade tre argument för införande av republik: * Rikets högsta ämbete bör icke besättas genom börd eller arv, alltså av slumpen, /./ själva vårt svenska statsskick, den ärftliga monarkin, upphäver jämlikhetsprincipen. * Paragraf 3 i Regeringsformen stadgar att konungens gärningar skall vara för allt åtal fredade /./. Det finns en maxim som utgör själva grunden för ett rättssamhälle - budet som lyder: Alla medborgare är lika inför lagen! * I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är fria medborgare värdig, /./ en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Detta sista var det skäl som Moberg kände starkast för. Längre fram i texten skriver han att "Undersåtlighetens anda är djupt rotad hos svenskarna. Över huvud förekommer i Sverige ett underdånigt förhållningssätt mot myndigheterna. Århundradens katekesförkunnelse att överheten är av Gud har kvarlämnat sina märken i folksjälen." Schweiziskt föredöme "Därför är jag republikan" är en rolig, härligt frisk och välformulerad skrift och boken såldes i inte mindre än 40000 exemplar. Men i pressen blev den mycket njuggt eller rentav fientligt bemött. I Dagens Nyheter fick författaren dock medhåll av republikanen Tingsten som liksom Moberg såg det schweiziska statsskicket som ett föredöme. Tingsten framhöll dock som det mest angelägna att dämpa "hovnarreriet". 1966 kom en andra upplaga med flera tillägg, däribland en värdefull redogörelse för den i sammanhanget viktiga korruptionsskandalen "Haijby-affären". 1998 gavs denna bok ut i faksimil med ett förord av Annette Kullenberg som avslutas med orden: Det är i dessa tider, när vi ängsligt spanar mot framtiden, som det känns lärorikt och spännande att ta del av Vilhelm Mobergs kungsord, förlåt uttrycket. Vilhelm Moberg, Därför är jag republikan, Stockholm 1955, 1966, 1998 och 2004 (Se även: del två i serien) |