Frihandelsmotståndare och huliganer eller bara en grupp människor som har reagerat på att marknaden har för stor makt över människorna. Meningarna om Attac går i sär. Men just nu pågår ett landsomfattande arbete med att bygga upp ett avancerat nätverk kring Attac i Sverige och i början på nästa år ska arbetet vara klart.
– Vi vill skapa ett globalt folkhem och tänker inte låta finansvärlden diktera villkoren längre, säger Andreas Foller, en av initiativtagarna till Attac i Sverige.
Efter att Attac bildades i Frankrike för några år sedan har rörelsen nu spritt sig till Sverige. Men även om Attac möts av positiva röster i många kretsar har kritiken inte låtit vänta på sig. Media har ofta gett en onyanserad bild av den rörelse som nu reagerar mot finansmarknadens makt och dess destruktiva följder i form av huliganer och krossade fönsterrutor. Det kanske starkaste inlägget i den nu pågående globaliseringsdebatten, stod Alf Svensson med flera för i en debattartikel i Dagens Nyheter den 26 september i år. Bakom artikeln stod förutom Alf Svensson till exempel Göran Skytte och Liberala ungdomsförbundets ordförande Birgitta Ohlsson. I artikeln kallades Attac för globaliseringsmotståndare och politiska huliganer och buntades ihop med bland annat Jörg Haider och Le Pen.
Vilka är då dessa ”politiska huliganer” som fick debattförfattarna att gå i taket?
”De skriker i falsett”
Jag stämmer träff med Andreas Foller från Attac i Sverige på redaktionen. Han är mediaansvarig och samordnare för de lokala Attacgrupperna i Sverige. Han är 26 år och välartikulerad, har en magisterexamen med internationella relationer som huvudämne. När jag ursäktar mig en liten stund för att gå och köpa kaffe så säger han att det är okej och tar upp en rapport från Världsbanken och börjar läsa.
De senaste tre månaderna har en grupp arbetat med att bygga upp den svenska avdelningen av Attac som ska stå klar i början på nästa år. Liksom Andreas Foller sköter de flesta arbetet med Attac på fritiden. Han är irriterad över att Attacs medlemmar ska behöva försvara sig mot nyliberala röster som håller på att brännmärka dem som huliganer, innan de ens har sagt vad de står för.
– Att de skriker i falsett beror på att de känner sig hotade. Problemet är att vi nu i uppbyggnadsskedet inte har tid att bemöta all kritik och ju längre det dröjer innan vi går ut och säger vad vi egentligen står för, desto jobbigare blir det eftersom vi får börja debatten med att försvara oss, säger Andreas Foller.
Han ser Attac som en rörelse vars viktigaste uppgift är att arbeta för att skapa ett ”globalt folkhem” och omfördela rikedomarna mer rättvist i världen, motverka kortsiktig valutaspekulation som är skadlig både för miljö och människor och öka det folkliga inflytandet. Han tycker det är beklagligt att Attac ofta felaktigt utmålas som frihandelsmotståndare.
– Attac har inte ens tagit ställning till frihandel och har därför ingen åsikt i frågan. Jag personligen är för frihandel, säger Andreas Foller.
Attac Sveriges målsättning är att samarbeta med den internationella föreningen Attac och man har tre prioriterade mål:
• Att införa en Tobinskatt och avskaffa skatteparadisen.
• Att motverka användning av de offentliga pensionssystemen för spekulation.
• Att avskriva de fattigaste ländernas skulder.
Han berättar att av dagens handel på börsen är 95 procent rena valutaspekulationer och fem procent handel med varor eller tjänster.
Underkasta sig kraven
Valutaspekulationen går ut på att valutahandlare runtom i världen sitter och köper och säljer olika länders valutor. Efter att valutaavregleringarna hävdes i de flesta länder går det att köpa och sälja valuta på några minuter. Och om valutahandlarna får för sig att ett lands ekonomi inte kommer att vara så stark i fortsättningen och bestämmer sig för att sälja sin del av landets valuta så kan det leda till att andra handlare också säljer och värdet på landets valuta sjunker och en kanske blomstrande ekonomi försämras.
– Sedan går internationella valutafonden in och lånar ut pengar till landet på villkor att landet underkastar sig kraven i deras strukturanpassningsprogram som innebär en politik enbart inriktad på ekonomisk tillväxt, privatiseringar och nedskärningar i den offentliga sektorn, säger Andreas Foller.
En lösning på problemet är att införa Tobinskatten som innebär att en skatt på 0,05 procent läggs på all valutahandel. Detta har vunnit ökat gehör även bland de etablerade politikerna i världen. Skatten som skulle inbringa över 100 miljarder kronor per år kan användas till att förbättra miljön och avhjälpa fattigdom.
– Med en Tobinskatt måste valutahandlarna tänka efter lite mer innan de spekulerar eftersom de måste betala en liten del av vinsten i skatt och därför inte som nu blir lika benägna att sälja så fort det finns chans till att göra en liten vinst. Detta bromsar valutaspekulationen och minskar risken för att länder ska bli bankrutta, säger Andreas Foller.
Ensidig exportproduktion
Han berättar att skuldbördan på de fattigaste länderna innebär att dessa måste satsa på ensidiga exportprodukter och betala lån i stället för att satsa på hälsa, utbildning och infrastruktur.
– Vi tycker också att det är helt förskräckligt att man i dag tvingas spara sina pensionspengar i ett system som kan krascha. Ofta används pensionspengarna till kortsiktig spekulation som kan vara destruktiv för både människa och miljö, säger Andreas Foller.
Att skapa en ökad rättvisa i världen. Innebär det att vi i de rika länderna ska sänka vår standard?
– Jag ser det inte som ett nollsummespel där den ene får sänkt och den andre höjt. Det handlar mer om att vi måste ändra vårt tanke-sätt, att välfärd inte är samma sak som två bilar i garaget, mer kvalitet än kvantitet.
På vilket sätt kan den enskilda människan påverka utvecklingen?
– Som konsumenter kan vi ta ett ansvar genom våra köp. Som medborgare kan vi se till att vara insatta, säger Andreas Foller.
Han tycker att majoriteten av de etablerade partierna har köpt filosofin om att allt ska privatiseras och därför är tysta i viktiga frågor. Det har i sin tur skapat en klyfta mellan medborgarna och politikereliten.
– Jämför till exempel dagens politiker med Olof Palme, som jag har stor respekt för. Han vågade ta ställning i viktiga frågor som Vietnamkriget, säger Andreas Foller.
Han tror att förklaringen till Attacs popularitet är att människor där känner sig delaktiga och märker att de kan förändra saker.
– Folk ser att vi inte ryggar för de viktiga frågorna. Marknaden klarar inte av att lösa problemen så vi måste ta itu med till exempel miljöproblemen nu, säger Andreas Foller.
I Frankrike har Attac sedan starten för två år sedan fått nära 30.000 medlemmar och i Sverige har 2.000 personer hittills aktivt letat upp Attac och anmält sitt intresse. Han tror att Attac i Sverige kommer att bli lika stora som de är i Frankrike.
– Det finns ett stort uppdämt behov bland människor att säga i från och diskutera viktiga frågor. Jag tror att vi kan samla många människor eftersom vi inte är politiskt bundna och att våra krav är självklara, säger Andreas Foller.
Han berättar att det inte är en homogen grupp som har engagerat sig i Attac, utan en bred massa som består av kvinnor och män i alla åldrar och med olika bakgrunder.
Stor folkbildningsrörelse
Han förklarar att Attac i Sverige ska fungera som en stor folkbildningsrörelse som ska sprida kunskap och syssla med opinionsbildning. I centrum för Attacs organisation står de cirka 15-20 lokala attacgrupper ute i landet. Dessa ska arrangera informationsmöten, studiecirklar och debatter. Lokalgrupperna ska servas av ett vetenskapligt råd som ska bestå av personer med akademisk kompetens. Dessa är den intellektuella kärnan och ska till exempel kunna delta i ”tunga” debatter, hålla föredrag och ta fram material i olika frågor till lokalgrupperna. Utöver dessa två delar ska Attac också bestå av olika grupper som är specialinriktade på specifika frågor som till exempel kultur, Nord-Sydfrågor, genteknik och WTO.
Allt ska sedan sammanlänkas som ett nätverk via e-postgrupper, hemsidan, nyhetsbrevet och en mejllista.
– Det är viktigt att poängtera att det inte finns någon hierarkisk struktur, utan att alla lokala grupper har en stor frihet. Attac ska mer ses som en mötesplats där man kan hämta kunskap och kräver därför starkt personligt ansvar, säger Andreas Foller.
Han framhåller att det alla har att samsas om är de tre grundprinciperna om rättvisa, jämlikhet och antispekulation – en global medvetenhet.
Kenneth
Samuelsson
WTO granskas ur rättviseperspektiv
– Många riksdagsmän är
rädda att hamna i fel sällskap
