Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 24 juli 2009
Socialdemokrater och folkhemsnostalgi:
En annan beskrivning av verkligheten
Utan någon större diskussion har värderingarna och visionerna i det svenska samhället förändrats under de senaste decennierna. Forskaren Jenny Andersson har i sin nya bok beskrivit hur socialdemokraterna skapade ett nytt parti och samhälle utan att fråga folket: Vilket samhälle vill vi ha?
Vad händer med ett samhälle utan visioner? När politikerna har tappat kartan och blickar tillbaka istället för framåt?
Det hände något med socialdemokratin på 90-talet. Partiet stod plötsligt och sjöng i samma kör som högerliberaler och moderater om privatisering och utanförskap.
Nu slåss de stora partierna om att vara mest i mitten och ingen pratar längre om vilken sorts samhälle vi vill ha, i dag eller i framtiden.
Jenny Andersson är ekonomhistoriker vid Institutet för framtidsforskning och i boken "När framtiden redan hänt - socialdemokratin och folkhemsnostalgin" (Ordfront förlag) gör hon grundligt upp med socialdemokratins resa mot höger.
Jenny Andersson har i flera år forskat på socialdemokratin i Sverige och Europa och kring välfärdspolitikens förändring, men hon betonar att tolkningarna i boken är personliga. Boken är inte heller skriven inifrån arbetarrörelsen, utan från en plats i utkanten, mellan politik och vetenskap, skriver hon.
Nostalgi för framtiden
Medan socialdemokrater i andra europeiska länder talade om ett nytt parti och en ny framtid på 90-talet så talade svenskarna om att slå vakt om och bevara folkhemmet. Det skulle återuppstå i det nya kunskapssamhället.
Folkhemsnostalgi behöver inte vara dåligt och vi har många anledningar att vara stolta över vårt svenska folkhemsbygge och välfärdsstat. Problemet menar Jenny Andersson uppstår när nostalgin kommer i vägen för framtiden och verkligheten. Socialdemokratin har inte officiellt ändrat sin ideologi under de senaste 30 åren men under den tiden har det ändå skett stora förändringar i partiets politik och i samhället.
Socialdemokraterna har slutat tala om kapitalism och keynesianism och diskuterar inte längre grunden till den ekonomiska politiken, skriver Jenny Andersson. Samtidigt genomförde man stora nedskärningar i välfärden under 90-talets ekonomiska kris.
Skev självbild
Att ha en vision om det goda samhället kräver dock att man har en beskrivning av verkligheten och att man formulerar vilka problemen är.
Socialdemokraterna har sedan 1997 haft som riktlinje att "Sverige är ett bra land att leva i". Jenny Andersson håller med om att Sverige till och med är ett mycket bra land att leva i men att det inte är en särskilt effektiv problembeskrivning.
Hon ställer frågan om dessa dubbla budskap kanske bidrog till valförlusten 2006. "En självbild av Sverige som det bra landet att leva i stämde inte med en känsla i folkdjupet som sade att något var fel, att arbetslöshet och sjukskrivningar var för höga, att välfärden sänkts."
Individens problem
På 90-talet hade socialdemokratin en storhetstid i Europa mycket tack vare den så kallade tredje vägen som skapade ett politiskt mittfält. Centralt i den nya politiken var att den socialdemokratiska ideologin hade blivit omodern och behövde en ansiktslyftning. Nu handlade det om att fånga väljare och tillgodose det som man trodde var deras längtan efter mer valfrihet och önskan om självförverkligande. En anpassning till globalisering och individualisering för att överhuvudtaget kunna överleva som politisk rörelse.
Ett exempel på socialdemokratins nya mer liberala politik handlar om arbetslösheten som ett individuellt problem istället för ett samhällsproblem.
Begreppet anställningsbarhet kommer från EU:s sysselsättningsstrategi och beskriver hur attraktiv en människa är på arbetsmarknaden. Jenny Andersson påpekar att det bygger på en rätt obehaglig människosyn eftersom det inte bara handlar om utbildning utan också om vilka egenskaper och vilken personlighet du har. Vad innebär det för en person att betraktas som icke anställningsbar?
Själen blir kapital
Jenny Andersson skriver om hur kunskapssamhället blev socialdemokratins nya dröm. Till skillnad från andra "gamla" resurser som kol och stål kunde det mänskliga intellektet inte ta slut. Det skulle ge en oändlig tillväxt.
Att betrakta människors kunskap som en vara har dock fört med sig en del problem och kunskapsekonomin har en baksida.
En effekt är den ökande privatiseringen och monopoliseringen av kunskap där företag för att tjäna pengar kan ta patent på mänsklig arvsmassa eller arter av jordbruksväxter. I Kunskapssamhället blir allt fler av de gemensamma egendomarna till ekonomiskt kapital.
Samhällets humankapital är ett begrepp som beskriver vår samlade kunskap, men också vår kreativitet och förändringsförmåga. Vår förmåga att hela tiden lära oss nya saker och anpassa oss. Det innebär att våra personliga egenskaper, vår "själ", har blivit en del i ekonomin.
Men det är inte all kunskap och alla egenskaper som uppfattas som värdefulla i kunskapssamhället. Att ha kunskaper inom it uppfattas som värdefullt men inte kunskaper inom exempelvis vård eller pedagogik.
Det skapar ett nytt klassamhälle mellan dem som har rätt sorts kunskap och dem som inte har det.
Jenny Andersson ser också ett problem i att man antar att människor hela tiden ska lära sig nya saker och anpassa sig och hon tror att utbrändhet och stress är tecken på att humankapitalet inte är oändligt.
Gamla ord - ny innebörd
Jenny Andersson ger en ganska grundlig genomgång av socialdemokratins hela ideologiska historia. Det ger ett mycket intressant perspektiv.
Hon avslöjar hur partiet håller fast vid sina gamla honnörsord som folkhemmet, jämlikhet och välfärd men att innebörden i orden långsamt har förändrats under de senaste decennierna. På så sätt har innehållet i socialdemokraternas politik ändrats radikalt utan att det har uppstått någon diskussion inom partiet eller i samhället i stort.
"Kanske är tystnaden det mest utmärkande draget för det socialdemokratiska 90-talet", skriver Jenny Andersson i förordet.
"Kanske är man inte ens riktigt medveten om hur det nya skiljer sig från det gamla, kanske är man så fokuserad på procenttal, arbetslöshetssiffror och ersättningsnivåer att man slutat tala om välfärdsstatens övergripande värderingar" skriver hon om partiet.
Det skedde också en glidning i begreppet välfärdsstaten i den internationella politiken. Det skulle inte längre vara ett skyddsnät för dem som råkade trilla utan en trampolin för dem som vågade hoppa. Staten ska hjälpa medborgarna att bli mer marknadsanpassade.
De nya moderaterna kunde plötsligt sluta upp bakom den svenska modellen eftersom socialdemokraterna dragit med sig den åt höger. Den socialistiska jämlikhetstanken har ersatts av den borgerliga valfrihetsprincipen.
De ungas otålighet
Ungefär samtidigt som Jenny Anderssons bok kom ut i våras gav tidskriften Tvärdrag, som är Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning, ut ett specialnummer, en antologi med 21 unga samhällsintresserade skribenter, poeter, tecknare och aktiva i ungdomsförbundet. Titeln "Snart går vi utan er - Brev till Socialdemokraterna" ska, enligt redaktörerna i bokens inledning, inte uppfattas som ett hot men de "vill visa att det finns en otålighet bland oss alla unga som längta och strida. En otålighet som om den inte möts med förändring, kanske går förlorad till uppgivenhet. Det vore en stor förlust för socialdemokratin, den rörelse vi fortfarande tror och hoppas på."
Boken kom ut lagom till 120-årsdagen av grundandet av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Av de som valdes till partiets första förtroendemän var majoriteten under 30 år.
Boken är tänkt att bidra till att väcka liv i diskussionen om vilket samhälle vi vill ha och hur skribenterna vill att socialdemokratin ska förändra det i framtiden.
Jenny Andersson skriver: "Kanske är det dags att börja fundera över hur de fenomen vi ser omkring oss i det svenska, europeiska och globala samhället hänger ihop med hur vi har valt att inrätta ekonomi, marknad och produktion, hur vi ska kunna angripa dem på sätt som inte handlar om att förändra människor utan samhället."
Se även: intervju med Jenny Andersson