|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 1 juni 2007 Nobels fredspristagare 2006 Muhammad Yunus - Grameen Bank Bangladesh: Fattigdom - ett hot mot freden
Den norska Nobelkommitén beslöt att ge Nobels Fredspris 2006, delat i två lika delar till Muhammad Yunus och Grameen Bank "för deras ansträngningar att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån." Utveckling underifrån bidrar till att främja demokrati och mänskliga rättigheter, sa Nobelkommitténs ordförande Ole Danbolt Mjøs.
Ers majestäter kungliga högheter, ärade medlemmar av den norska Nobelkommittén, excellenser, mina damer och herrar Tillsammans med Grameen Bank är det en stor ära att få ta emot detta mycket prestigefyllda pris. Vi är begeistrade och överväldigade av att bli föremål för denna ära. Sedan det blev tillkännagivet vem som hade fått Nobels fredspris har jag tagit emot hälsningar från hela världen, men det som berört mig mest är alla de telefonsamtal som jag nästan dagligen fått ta emot från låntagare i Grameen Bank i fjärran liggande byar i Bangladesh och som bara ville tala om för mig hur stolta de är över att ha fått ett sådant erkännande. Nio utvalda representanter för de sju miljoner låntagarna i Grameen Bank har tillsammans med mig rest hela vägen till Oslo för att ta emot detta pris. På deras vägnar vill jag tacka den norska Nobelkommittén för årets utdelning av Nobels fredspris till Grameen Bank. Genom att ge deras institution detta mycket prestigefyllda pris har ni visat dem en ära utan motstycke. Tack vare detta pris så deltar ni stolta kvinnor från olika byar på landsbygden i Bangladesh som nobelpristagare under denna ceremoni, något som ger en helt ny innebörd till Nobels fredspris. Alla låntagare i Grameen Bank firar denna dag som den största dagen i sitt liv. De samlas runt TV-apparater i små byar över hela Bangladesh tillsammans med andra bybor för att se på TV-utsändningen av denna ceremoni.
Årets pris står för den största äran och värdigheten för hundra miljoner kvinnor runt om i världen som varenda dag kämpar för att tjäna ihop till sitt uppehälle och för att ge hopp om ett bättre liv för sina barn. Detta är ett historiskt ögonblick för dem. Fattigdom är ett hot mot freden Genom att ge oss detta pris har den norska Nobelkommittén givit ett viktigt stöd till idén att fred är olösligt knutet till fattigdom. Fattigdom är ett hot mot freden. Inkomstfördelningen i världen talar sitt tydliga språk. 94 procent av världens intäkter går till 40 procent av befolkningen under det att 60 procent av befolkningen lever på endast 6 procent av världens inkomster. Hälften av världens befolkning lever på två dollar om dagen. Över en miljard människor lever på under en dollar om dagen. Detta är inget recept för fred. Det nya millenniet inleddes med en stor global dröm. År 2000 träffades världens ledare i FN och antog bland annat ett historiskt mål att halvera världsfattigdomen innan år 2015. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia hade hela världen stått tillsammans och gemensamt antagit ett så ambitiöst mål med en klart angiven tidsram och tydlig omfattning. Men så inträffade 11 september och Irak-kriget och plötsligt tappade världsopinionen fokus på denna dröm. Vi såg att världsledarnas uppmärksamhet vändes från att bekämpa fattigdom till att bekämpa terrorism. Hittills har USA ensamt använt 530 miljarder dollar på krigen i Irak. Jag tror inte att det är möjligt att bekämpa terrorism med militära metoder. Terrorism måste fördömas med det starkaste ordalag. Vi måste ta klart avstånd från terrorism och finna alla sätt som gör det möjligt att få ett slut på det. Inga mänskliga rättigheter Fattigdom innebär att man berövas alla mänskliga rättigheter. Fred måste förstås ur ett humanistiskt perspektiv på ett brett socialt, politiskt och ekonomiskt sätt. Freden hotas av en orättfärdig ekonomisk, social och politiskt ordning, frånvaro av demokrati, miljöproblem och avsaknad av mänskliga rättigheter. Fattigdom är frånvaron av alla mänskliga rättigheter. Frustrationen, fientligheten och ilska som orsakas av degraderande fattigdom kan inte upprätthålla fred i något samhälle. För att kunna bygga freden måste vi hitta vägar på vilka människorna kan finna möjligheter att leva ett anständigt liv. Den centrala frågan för det arbete till vilket vi har vigt våra liv under de senaste 30 åren, är att skapa nya möjligheter för majoriteten av alla människor - de fattiga. Grameenbanken Själv blev jag inte engagerad i kampen mot fattigdomen som politiker eller forskare. Jag engagerade mig eftersom fattigdom var något som omgav mig och som jag inte kunde vända ryggen till. 1974 kunde jag inte längre på universitetet lära ut eleganta teorier om ekonomi, samtidigt som hela Bangladesh var svårt drabbat av svält. Jag kände plötsligt hur tomma dessa teorier var när jag stod inför den gnagande hungern och fattigdomen. Jag ville göra någonting omedelbart, för att hjälpa människor runt omkring mig, även om det även endast var en enda människa som kunde ta sig genom nästa dag på ett lite bättre sätt. Detta gjorde att jag konfronterades med fattiga människors kamp för att komma över även den allra minsta slant för att få ihop till livets nödtorft. Jag blev helt chockad av att i byn upptäcka en kvinna som lånade mindre än en dollar från penningutlånaren på villkoret att han skulle få ensamrätt att få köpa allt det som hon kunde producera till ett pris som han själv bestämde. Detta tycktes mig enbart vara ett sätt för honom att skaffa sig slavarbetare. Jag beslöt mig för att göra en lista över alla offren för denna slags utlåningsverksamhet i byn som låg alldeles bredvid vårt universitet. När listan var klar bestod den av namnen på 42 offer. Tillsammans hade de lånat en summa motsvarande 27 dollar (ungefär 188 kr eller 4,50 per person). Jag tog 27 dollar från min egen ficka och lyckades på detta enkla sätt få dem ur penningutlånarens klor. Den entusiasm som denna lilla enkla handling skapade hos människorna var det som gjorde att jag gick vidare. Om jag kunde göra så många människor så lyckliga med så lite pengar varför inte göra något mer av det? Och det är just detta jag försökt att göra sedan dess. Det första jag gjorde var att försöka övertala den lokala banken på universitetsområdet att låna ut pengar till de fattiga. Men det fungerade inte. Bankmannen sa att de fattiga inte var kreditvärdiga. När alla mina ansträngningar under flera månader misslyckades så erbjöd jag mig att gå i borgen för dem. Jag blev helt förstummad av resultatet. Alla de fattiga betalade tillbaka sina lån i tid varje gång! Men jag hade ändå problem att försöka expandera projektet genom de existerande bankerna. Då beslöt jag mig för att skapa en speciell bank för de fattiga. Slutligen lyckades jag med detta 1983. Jag kallade den för Grameen Bank eller Bybanken. Idag ger Grameenbanken lån till nära sju miljoner fattiga människor, av vilka 97 procent är kvinnor i över 73000 byar i Bangladesh. Grameenbanken ger fattiga familjer lån utan säkerhet till verksamheter som kan ge en inkomst, hus att bo i, studielån och små affärsrörelser för de fattiga familjerna. Dessutom erbjuder banken en lång rad av attraktiva möjligheter till sparande, pensionsfonder och försäkringar till sina medlemmar. Sedan det 1984 infördes möjligheten att ta bostadslån så har dessa lån medverkat till att 640 000 hus har byggts med hjälp av mikrolån. Dessa hus ägs rent juridiskt av kvinnorna själva. Vi har fokuserat på kvinnorna eftersom vi upptäckt att lån till kvinnor ger flest fördelar till familjen som helhet. Tillsammans har banken givit lån till ett belopp som motsvarar 6 miljarder dollar (nästan 42 miljarder svenska kronor). 99 procent av dessa lån har återbetalats. Banken går numera regelmässigt i vinst varje år. Banken är ekonomiskt självfinansierande och har inte tagit mot donationspengar sedan 1995. Bankens depositioner och egna resurser uppgår idag till 143 procent av alla utestående lån. Enligt bankens egen undersökning har allt detta lett till att 58 procent av låntagarna har passerat fattigdomsstrecket. Grameenbanken föddes som ett litet, lokalt förankrat, projekt som drevs med hjälp av flera av mina studenter som var lokala ungdomar. Tre av dessa studenter har fortsatt att arbeta med mig genom alla åren och sitter nu i styrelsen för Grameen-banken. De är här idag för att ta emot den stora ära som ni ger oss. Denna idé som startade i Jobra, en liten by på landsbygden i Bangladesh, har nu spritt sig över hela världen och det finns idag grameenliknande program i nästan alla världens länder. Den andra generationen Det har nu gått 30 år sedan vi startade. Vi kan nu se på barnen till våra låntagare vilken effekt vårt arbete har haft på deras liv. Kvinnorna som är våra låntagare, har nästan alltid givit barnen högsta prioritet. En av de sexton beslut som de själva tagit fram och sedan försöker leva efter, går ut på att få barnen att gå i skolan. Grameenbanken har stöttat detta beslut och det dröjde inte länge förrän alla barnen gick i skolan. Många av barnen har gått vidare i sin utbildning och har blivit läkare, ingenjörer, lärare och andra professionella. Vi introducerade studielån för att underlätta för Grameen-studenter att komplettera sin utbildning på universiteten. Några av dem har tagit sin doktorsexamen. Nu har vi 13000 studenter som studerar med hjälp av studielån. Denna siffra ökar med över 7000 per år. Vi skapar en helt ny generation som kommer att vara väl rustad att ta sina familjer ur fattigdomens klor. Vi vill skapa ett brott för den historiska fortlevnaden av fattigdomen. Tiggare kan bli affärsidkare I Bangladesh har redan 80 procent av alla fattiga familjer nåtts av projekt med mikrokrediter. Vi hoppas att vi innan år 2010 skall ha nått ut till 100 procent av de fattiga familjerna. För tre år sedan startade vi ett särskilt program för tiggare. Inga av grameenbankens normala regler gäller för dem. Lånen är räntefria, de kan betala in det belopp som de själva vill när de själva önskar. Vi föreslog att de skulle ta med sig några små enkla artiklar som snacks, leksaker eller hushållsartiklar när de gick från hus till hus för att tigga. Idén fungerade. Idag finns det 85000 tiggare i detta speciella program. Omkring 5000 har redan helt och hållet slutat att tigga. Det typiska lånet till en tiggare ligger idag på cirka 12 dollar (ungefär 84 kronor). Vi stöder och uppmuntrar varje förslag som kan hjälpa fattiga att ta sig ur fattigdomen. Vi förespråkar alltid mikrokrediter som ett komplement till andra åtgärder. Mikrokrediter kan få dessa åtgärder att fungera bättre. Informationsteknologi för de fattiga Informations- och kommunikationsteknologin (IKT) förändrar snabbt vår värld. Denna teknologi skapar en värld utan avstånd och gränser med omedelbar kommunikation. För varje dag som går blir det billigare och billigare. Jag såg en möjlighet för fattiga människor att förändra sina liv om denna teknologi kunde göras tillgänglig för dem för att möta deras behov. Som ett första steg att föra ut IKT till de fattiga skapade vi ett företag för mobiltelefoni, Grameen Phone. Vi gav lån från grameenbanken till fattiga kvinnor så att de kunde köpa mobiltelefoner och sälja telefonitjänster i byarna. Vi såg den förstärkande samverkan mellan mikrokrediter och IKT. Telefoniverksamheten blev en succé och en mycket populär verksamhet hos Grameens låntagare. Telefondamerna satte sig snabbt in i och utvecklade telefoniverksamheten. Den har idag blivit det snabbaste sättet att ta sig ur fattigdom och få social respekt i samhället. Det finns idag över 500 000 telefon-damer som tillhandahåller telefonitjänster ute i byarna på landsbygden i Bangladesh. Grameen Phone har över 10 miljoner abonnenter och är landets största telefonbolag. Trots att antalet telefon-damer endast utgör en liten del av det totala antalet abonnenter så står de för 19 procent av telefonbolagets inkomster. Av de nio styrelsemedlemmar i Grameen som deltar i dagens stora ceremoni här i Oslo så är fyra av dem telefon-damer. Grameen Phone är ett gemensamt projekt mellan Telenor i Norge och Grameen Telecom i Bangladesh. Telenor äger 62 procent av aktierna och Grameen Telecom äger 38 procent. Vår vision är att vi till slut skall omvandla detta företag till ett socialt företag genom att kvinnorna i Grammen Bank skall bli majoritetsägare. Detta är ett mål som vi arbetar för att nå. En dag kommer Grameen Phone att vara ännu ett exempel på ett stort företag som ägs av fattiga. Den andra delen av Muhammad Yunus tal med en vision för framtiden, publicerades i MM Nr 4. Läs fortsättningen här. © The Nobel Foundation, Stockholm, 2006. |