Den magiska verkligheten

De tävlande i årets skönlitterära bok var en brokig samling från, roligt nog, sex olika förlag: en sonettkrans, en familjehistoria, en dag i en pappas liv och flera fiktiva verk med faktisk grund. Vann gjorde Marit Kapalas glesbygdsepos Osebol.

Ett 811 sidor långt verk som är svårt att kategorisera: poesi, prosalyrik, journalistik? Själv uppvuxen i byn vid Klaraälven i norra Värmland men numera boende i Göteborg, och således en av dem som bidragit till avfolkningen, reser Kapala tillbaka till Osebol för att intervjua byborna.

Män, kvinnor, gamla, unga, svenskar, utlandsfödda. Deras ord blir dikt. Kapalas metod är en korsning mellan Svetlana Aleksijevitjs reportagekonst – där de intervjuades ord blir till lika drabbande som vacker prosa – och fjolårsvinnaren Linnea Axelssons samiska epos Ædnan som vill återberätta ett folks historia.

Mest gripen blir jag av Armgard zu Putlitz (f. 1937) historia: Fadern som fängslades av Gestapo och sedermera under oklara omständigheter dog i fängelset; familjen som flydde Östtyskland när ryska tanks rullade in efter kriget och småningom hamnade i Osebol:

Jag kan inte vara arg på enstaka personer / men jag hatar kommunismen / jag hatar nazismen / jag hatar islamismen / alla ismer

Även Bror Andersson (f. 1935) har tydliga minnen av kriget (Osebol ligger bara ett par mil från gränsen):

Tyska flygplan på väg mot Norge / det kommer jag ihåg. // De flög så lågt / att en kunde se besättningen inne i. // Trädtopparna vajade när de flög förbi. // En blev livrädd.

Han får också slutordet i eposet, om de för vart år allt färre domherrarna:

Det är så fint då / när det är rimfrost på grenarna. // De sitter där och värmer sig / när solen går upp. // Det är precis som röda äpplen.

Intressant är att ta del av unge Mattias Danilowicz (f. 1991) tankar om polskt och svenskt:

Jag blir kallad för sexistisk // Nej, du får inte säga så / det ska vara jämställt.

Eller:

Antingen jobbar man hårt / eller inte alls / inget mitt emellan. // Det är nånting / jag inte har tagit över / efter svenskar.

Per-Erik Andersson (f. 1940) summerar myten om framsteget i några få förträffliga rader:

Där vart motorsågar i skogen / och det kom maskiner dit / och det vart mer och mer bråttom / fast det inte skulle behöva göras / så mycket för hand.

”Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapala ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol.” Kapala kontrade jurymotiveringen med att namnge samtliga 42 bybor som kommer till tals i boken.

Till årets fackbok utsågs den mest förhandstippade: Ålevangeliet – berättelsen om världens mest gåtfulla fisk. Patrik Svenssons lättlästa men lärorika långessä om den europeiska ålens (Anguilla anguilla) historia och framtid är som poesi. Svensson berättar ”Om Aristoteles och teorin om ålen som föds ur lera. Om Linné som trodde att ålen befruktade sig själv. Om den berömda ålen från Comacchio, om Mondinis fynd och Spallanzani som ifrågasatte det. Om Johannes Schmidt och hans envisa sökande efter ursprunget. Om nyfikenheten som drivit dem alla.” En nyfikenhet, på gränsen till besatthet, som Svensson axlat alltsedan den dag då pappan för första gången tog honom med till ån ett par stenkast från barndomshemmet i skånska Kvidinge. Pappans credo – ”Dom är märkliga, ålarna” – blir också Patrik Svenssons. Essäerna om forskningen kring ålen och dess mytomspunna ursprung i Sargassohavet varvas med minnen från fisketurerna med fadern, asfaltläggaren. Ålen var själva länken i far-son-relationen.

Svensson skriver även om ålens betydelse för lokalfisket längs Ålakusten i Hanöbukten, i baskiska Aguinaga, i nordirländska Lough Neagh och dess dystra framtid: Hur landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) hösten 2017 inte ville vara ensam i EU om att propagera för ett ålfiskeförbud; hur det äntligen kom till stånd vintern 2018 men att det bara gäller tre månader om året och inte omfattar glasålen.

Går det att föreställa sig en värld utan ål? Går det att tänka bort en varelse som har funnits i åtminstone fyrtio miljoner år, som har överlevt istider och sett kontinenter glida isär, som när människan fann sin plats på jorden redan väntat på oss i många miljoner år, som varit föremål för så mycket traditioner och högtider och myter och berättelser?

Rachel Carsons underbart vetenskapslyriska böcker Havet och Under havsvinden har varit Svenssons inspirationskällor: personliga och litterära betraktelser inmängade med evidensen. Carson gav djuren karaktär, antropomorfiskt, och kastade samtidigt in en brandfackla i miljödebatten.

Vinnaren i barn- och ungdomskategorin – Oskar Kroons Vänta på vind, för något äldre barn – har också ett havstema och mängder med marina metaforer. ”Töntiga” Vinga spenderar en sommar hos sin sjöbuss till morfar på en avlägsen ö. Här slipper hon grupptryck, utfrysning och utseendefixering; här kan hon i lugn och ro renovera morfars gamla snipa. Havet lockar henne likt sirenerna Odysseus. Så dyker ”värstingen” Rut upp. Vad som liknar omöjlig vänskap blir småningom fullt möjlig.

Juryn prisar ”den fina gestaltningen av huvudpersonen Vinga och hennes morfar, två egensinniga solitärer, skildrade med en värme fjärran från allt stereotypiserande”.

Lilla Augustpriset fick Emma-Karin Rehnman för En ospelad fiol, ”en episk saga” i vilken två vänner sitter vid lägerelden och berättar – om längtan. På några sidor har 300 år passerat. Ett ”formmässigt briljant berättande” enligt juryn.

Om en ska våga sig på en summering av årets nomineringar och vinnare blir det magisk realism; det vill säga att vardagen och verkligheten är såtillvida magisk i sig att författaren inte behöver spetsa den med än mer magi.

Augustpriset
Augustpriset har delats ut i 30 år. Alla svenska förlag kan anmäla böcker i de tre kategorierna årets skönlitterära bok, fackbok samt barn- och ungdomsbok. En jury, utsedd av Svenska Förläggarföreningens styrelse, om fem personer per kategori utser sex nominerade böcker var. Slutlig vinnare avgörs av tre elektorsförsamlingar, som representerar förläggare, bibliotek och kritiker, om 21 personer vardera.