25 okt 2002

3G-utbyggnaden är ett lagbrott


Nya svenska och finska forskningsrön visar vid exponering av elektromagnetiska fält och mikrovågor tydlig DNA-påverkan i blodet hos både friska och elöverkänsliga. Mest på de elöverkänsliga! Detta forskningsresultat har inget med den termiska (uppvärmande) effekten att göra. Nya sömnforskningsresultat från ryska vetenskapsakademin visar att mobiltelefonins strålning allvarligt påverkar människors sömn och hälsa.
Spanska forskare har nyligen funnit tydliga samband mellan hälsoproblem och exponering för mobiltelefonins mikrovågor. Trots att det finns ett otal forskningsrön, som påvisar allvarliga hälsoproblem, och trots att intresset för 3G-tjänster tycks vara klent, så jobbar regeringen envist på med mastutbyggnaden och sopar totalt Svea rikes lag under mattan. Förfaringssättet är nog det grövsta lagbrott som ägt rum i Sverige i modern tid. Kanske beroende på att näringslivet styr Sverige numera. Alltså inte den folkvalda regeringen.
På mobiltelefonmasterna skall sändare och antenner uppmonteras. Mast- och telebolagen har fått delegation av statliga bolag (Post- & Telestyrelsen) att utsätta hela Sveriges befolkning för hälsovådlig strålning, trots att det strider mot lagen.

Gränsvärden saknas för att kunna hävda medicinsk ofarlighet. SSI:s gränsvärden grundar sig på matematiska beräkningar på föråldrad teknologi och dessutom inte som nu på en kontinuerlig effekt. Det idealiska sändningsavståndet för en 3G-sändare är, enligt expertis på området, 7 km – lite beroende på topografi och skymmande byggnader. Enligt 3 kap 2§ plan och bygglagen, ska byggnader, master etc placeras och utformas så att avsedd användning inte medför fara eller betydande olägenhet för omgivningen. Alltså ska hälsoaspekterna enligt lag beaktas vid bygglovsprövning.
Till varje mast, antennbärare och sändare hör en eller flera teknikbodar, där den tekniska utrustningen placeras. Kablarna för detta ändamål läcker alltid. Dylika konstruktioner ger ofta störningar på i byggnaden befintlig teknisk utrustning. Det som orsakar störningar på teknisk apparatur, ger alltid negati- va effekter på människors hälsa. Värst utsatta är barn, ungdomar och äldre! Ur strålningssynpunkt saknas betydelse för masternas antal. Hur många sändare som helst kan monteras upp på en och samma mast, så det är den sammanlagda strålningen som hänsyn bör tas till. Ju fler sändare desto fler teknikbodar med läckande kablar. Vem bryr sig? Vem mäter allt detta på ett tillfredsställande sätt? För själva masten behövs bygglov, medan sändarna tillhör icketillståndspliktig verksamhet!

Kommunerna är skyldiga att komma med fakta avseende strål- ningens inverkan på bl a människor. Man utgår då ifrån normer antagna av SSI och Post & Telestyrelsen, trots att dessa myndigheter inte befattar sig med hälsan! Den omtalade RALF-rapporten (Rådet för ar-betslivsforskning) har använts av mobilindustrin som argument för att försiktighetsprincpen (inskriven i Sveriges grundlag 1999) inte behöver följas. Med tanke på att RALF-gruppen endast bestod av en handledare och två personer med låg kompetens, varav två av dessa arbetade för Telia, är det synnerligen anmärkningsvärt att rapporten fick så stor genomslagskraft att den till och med kan lämna grundlagen utan beaktande.
Ingen myndighet har dock rätt att sätta sig över lagen. Alltså är förfaringssättet avseende mastutbyggnaden lagbrott! Och JO behandlar inte anmälningar! Enligt 2 kap l§ miljöbalken ligger bevisbördan hos de sorn hävdar att det inte finns något orsakssamband mellan strålningen och försämringen av människors hälsa.
Ledningsrättslagen (lantmäteriets) kommer troligen att ändras så att markägarna blir tvingade att upplåta sina marker för uppmontering av master, trots att det visat sig att markerna då förlorar i värde. Vem blir ersättningsskyldig? Utveckling kallas allt detta. Avveckling är mer överensstämmande med verkligheten. Som synes står myndigheterna numera av någon anledning över lagen. Rättssäkerheten är satt ur spel.

Vad kommer härnäst? Det råder inte demokrati i Sverige längre. Den har fått ge vika för diktatur. Sjukvården har som bekant ekonomiska svårigheter, om man bortser från sjukvårdsdirektörernas oantastliga och höga löner – så vem ska ta hand om mobiltelefonins offer?
Staten, det vill säga näringslivet (Ericsson) tillåter inte strål- ningsfria zoner eller lågstrålande, vilket många kommuner vill upprätta. Staten har gett Ericsson stora pengar. Och Ericsson i sin tur har lånat ut pengar till mastbolagen! Inget försäkringsbolag vågar befatta sig med mastbolagen. Vem bär egentligen ansvaret för människors hälsa?
Alla har rätt att lämna in yttranden avseende bygglovsansök- ningar för master till kommunen. Om kommunen beviljar bygglov, kan man överklaga till länsstyrelsen. Blir det ja där också, kan man gå vidare till länsrät- ten. Men staten har lovat mastbolagen att de alltid har rätt! De funktionshindrades rätt i samhället innebär bland annat tillgänglighet. Hur ska de elöver- känsliga (som enligt socialstyrelsen tillhör de handikappade) kunna ge sig ut bland alla mobiltelefoner och master? Handikappade har rätt att få hjälp av det sociala. Men här råder det brist på pengar.
De som är värst drabbade av elöverkänslighet kan inte få någon sjukvård, då de inte kan vistas på sjukhus på grund av elmiljön, där bl a trådlösa och mobila telefoner är tillåtna. För själva sjukdomen elöverkäns- lighet finns ingen sjukvård.
Tidskriften Medikament, Sveriges största oberoende medicinska tidskrift har (nr 6, 2002) utförligt behandlat forskarfusket inom vissa kretsar. Det är dags att se till de fakta som redan finns i ämnet. 3G-utbyggnad – nej tack!

Anonym läsare