Kritiken mot Statens strålskyddsinstitut, SSI,
och nya forskningsresultat besvärar mobilbranschen. En granskning visar att branschen kommunicerar med SSI och kräver ett ”statement” om cancerrisker kopplade till mobiltelefoni.

Efter dessa påtryckningar väljer SSI att anlita ett välkänt PR-företag, KREAB, som anlitats av Telia, Ericsson och 3 för att försvara SSIs tidigare ställningstagande och därmed också tillbakavisa riskerna med mobiltelefoni. Om PR-företaget fortfarande arbetar åt en av 3G-operatörerna, gör PR-företaget ett klipp: man får betalt av strålskyddsmyndigheten samtidigt som man utför bonustjänster åt industrin.  
SSI har ansvaret för miljömålet säker strålmiljö. Regeringen skriver i regleringsbrevet att inga akuta skador ska uppstå, och risken skall minska för sena hälsoeffekter till följd av icke-joniserande strålning. SSI ska följa utvecklingen om elektromagnetiska fält, EMF, och dess effekter på människan, samt redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att minska exponeringen för EMF.
Vid en granskning av arbetet får man snarare intryck av att SSI agerar målvakt för industriintresssen.  

Uppdrag Granskning granskar
Programmet Uppdrag Granskning, som sändes den 11 februari, handlade om mobiltelefoni. Programmet ledde till att SSIs bristande kunskaper och allvarliga felhantering av forskningsresultat blev kända för en större allmänhet. SSI erkände i programmet att försiktighetsprincipen nog borde gälla för mobiltelefonistrålningen.
Det avslöjades att SSI hösten 2002 gått ut med felaktig information om att man hade ett ”betryggande kunskapsläge” vad gäller hälsorisker förknippade med mobiltelefoner, på basis av en forskningsgenomgång genomförd av två jäviga amerikanska forskare.
Mobiltelefonbranschen blir oroad både av vad som framkom i programmet Uppdrag Granskning och av nya forskningsrapporter som påvisar hälsorisker med tekniken.
Mats Holme från mobiltelefonbranschens samarbetsorgan, MTB, skriver till SSI i början av februari och efterfrågar ett ”statement” från SSI om cancerrisker och mobiltelefoni med anledning av Hardells nya artikel, Salfords nya studie och programmet Uppdrag Granskning:  att hjärnceller dör om de utsätts för mobilstrålning (Salfordgruppen i Lund) och ökad risk för cancer efter mobiltelefonanvändande (Hardell). 
Den 7 mars skriver Mats Holme återigen ett e-brev till SSI, denna gång direkt till generaldirektör Lars Erik Holm att programmet Uppdrag Granskning lett till ifrågasättande av SSIs trovärdighet.
”Det skapar ett allvarligt problem för mobiltelebranschen…”
”Det skapar även ytterligare osäkerhet kring bygglovshanteringen för 3G-näten.”
Holme fortsätter sitt brev med att fråga när branschen kan räkna med att SSI tydligt försvarar sina tidigare ställningstaganden 
Jan Edhäll, vd för företaget 3GIS, som bygger 3G-master, kontaktar också SSI efter programmet.
Lars Erik Holm svarar MTB, mobiltelefonbranschens samarbetsorgan, den 14 mars att
”Vi planerar att genomföra en informations- och utbildningssatsning om elektromagnetiska fält och då särskilt mobiltelefoni och master.”
Han skriver vidare att det finns
”ett antal myter kring elektro-magnetiska fält och dessa behöver bemötas med kunskap. SSIs synlighet inom detta område kommer att öka betydligt under 2003”.  

Mytbildande myndighet
Lars Erik Holm skriver att det handlar om myter som spritts, men frågan är om det inte framförallt är myndigheten själv som sprider myter. Vi ger här exempel:
• strålningen minskar med fler antenner
• alla forskare är eniga och vi har haft mobilstrålning i över hundra år och
• den är lika ofarlig som hallonsaft!
• andra länder har lägre gränsvärden av politiska skäl eller för att lugna befolkningen
SSI säger den 4 april i Dagens Industri att ”strålningen minskar ju fler antenner som byggs”. Enligt Clas Tegenfeldt innebär 3G enligt de mätningar han hittills genomfört från 3G-sändare att strålningen mer än fördubblas med 3G, jämfört med GSM, radio och TV tillsammans!

20 000 forskare 
I Falukuriren i mars 2003 säger Mjönes från SSI: - ”I Sverige och i andra länder har man gjort oerhört noggranna genomgångar av all forskning och 99,9 procent av forskarna är eniga – basstationer är ingen hälsorisk.” SSI bör därmed kunna redovisa 20 000 sådana forskare enbart med tanke på de 20 forskare som skrev under Salzburgresolutionen. Denna 20 000-lista väntar vi med spänning på…
Vidare anförs att andra länder ”nog” har lägre gränsvärden för att lugna befolkningen. ”Problemet är ju att det är omöjligt att bevisa att något är ofarligt, inte ens hallonsaft.” 
SSI sprider myten att andra länder har lägre gränsvärden för att lugna befolkningen. Men ”nog” antyder att myndigheten inte tagit reda på varför andra länder har lägre gränsvärden, vilket står i bjärt kontrast med myndighetens uppdrag att följa utvecklingen på området. 
I broschyren Strålning från mobiltelesystem skriver SSI: ”Radiovågor används inte bara i mobiltelesystem… det har människan gjort sedan slutet av 1800-talet.”  
Professor Hans Wiksell vid Karolinska Institutet deltog i en reklambroschyr från MTB förra året där han myntade myten om att strålningen går att jämföra med hallonsaft, vilket således föll Mjönes på SSI i smaken.  
Dagen före Uppdrag Granskning skriver även Hans Wiksell till Lars Erik Holm på SSI och undrar vad det kan vara för fel på Salfords studie och att resultatet givetvis är ”rent strunt”. Han tycker att man ska ”arbeta för att få anslagsgivaren” att ge forskningsanslag till en annan grupp för en upprepning av studien och att han ”har en del detaljer att säga om detta”. Det är tydligt att Wiksell via generaldirektören vill påverka anslagsgivaren, i detta fall forsk-ningsrådet FAS. 
Några dagar tidigare, den 5 februari, skickar MTB ut en pressrelease och skriver att Salfordstudien är enbart spekulationer och skrämselpropaganda. 
Den 5 juli ansluter sig Mjönes till belackarna av Salfordstudien: ”Det är rent sensationsmakeri” och påtalar även att studien redan blivit hårt kritiserad.

PR-kampanj
Två veckor efter Uppdrag Granskning går SSI ut med en anbudsförfrågan om en hand-lingsplan ”för att öka kunskapen om elektro-magnetiska fält i samhället” efter att ha blivit kontaktade av KREAB. PR-firman har haft både Ericsson och Telia som uppdragsgivare och var dessutom anlitade av HI3G, som numera heter 3 åtminstone i samband med licensupphandlingen då KREAB tillsammans med Marcus Wallenberg och Björn Svedberg i en 11-mannadelegation framgångsrikt uppvaktade PTS. Dessa relationer hindrar inte SSI att kontraktera firman. 
KREAB skriver att TV-programmet resulterade i att ”SSI schavotterade offentligt och att SSI omedelbart måste täppa igen de öppningar för spekulationer som Uppdrag Granskning gav de opinionsbildande grupperna…
”Den låga kunskapsnivån i samhället i strålningsfrågor leder till mytbildning hos allmänheten. Människor förtjänar inte att må dåligt av oro över så kallade risker som inte har någon faktisk grund.”
KREAB föreslår att SSI skall återta initiativet: SSI ska med KREABs hjälp dela in aktiviteterna i en kaskad där varje del ger en hävstångseffekt! KREAB räknar upp myter (eller ”spekulativa fakta”) som sprids: att man i England varnar barn för att använda mobiltelefoni, att Italien har lägre gränsvärden, att det i Japan är förbjudet att uppföra basstationer nära skolor med mera. 

Vaccinera mot myter
SSI ska börja med att identifiera ”svåra frågor”. Exempel är Freiburg-uppropet eller varför vi i Sverige tillåter master som står nära skolor och daghem trots att barn i Spanien fått leukemi. KREAB anser att SSI ska svara på den sista frågan. Svaret blir: ”Även människor som bor i närheten av mobilmaster drabbas av cancer, även barn, det är tyvärr inget konstigt med det.”
Därefter ska SSI inleda kampanjen ”Vaccinera mot myter”. Denna riktas mot samverkansmyndigheter, handläggande tjänstemän i kommuner och landsting, fack- och lokalpress.
I nästa steg ska SSI återta det kommunikativa initiativet. För att göra detta ska SSI formulera två, högst tre budskap som genomgående ska återkomma i all kommunikation.
SSI bjuder den 10 juni in 16 utvalda personer från kommunerna till en ”pilotutbildning med lunch” för att avhjälpa missförstånden om mobiltelefoni med ”kunskap”. 
Stefen Ferm, stadsbygg-nadschef i Trelleborgs kommun var en av de inbjudna:
– Jag är inte van att mötas av sådan oprofessionalitet. När frågan om Freiburg-uppropet kom upp svarade Mjönes att han inte kunde begripa hur man kunde vara så dum att man skrev på något sådant! De överblickar inte samhällsutvecklingen och deras vetenskapliga grund känns väldigt begränsad i ett sammanhang där utvecklingen måste vila på fler ben än tekniskt-vetenskapliga kommenterar Stefan Ferm SSIs inledande försök att höja kunskapsnivån bland kommunala tjänstemän i Sverige. Hävstångseffekten uteblev, åtminstone i Trelleborg. 

Industriellt lobbyarbete
Det är tydligt att SSI bedriver en form av industriellt lobbyarbete. Har påtryckningar liknande den från Aktelo AB haft betydelse?
Företaget Aktelo skriver den 25 mars till SSI med anledning av att Härnösands kommun begär in uppgifter om strålnings-värden och riktningar för utsända mikrovågor från de mobilmaster som företaget ansökt om bygglov för.
I stället för att besvara frågorna, hänvisar Aktelo enbart till att SSI anser att strålningen inte ger någon hälsopåverkan och skickar samtidigt kopia av skrivelsen till SSI och påpekar att det är tydligt att SSI behöver ge kommunerna mer ”information”.
Att på allvar uppfylla uppdraget om säker strålmiljö förutsätter en annan inriktning på arbetet än att PR-företag med nära kopplingar till mobilbranschen anlitas för att tillbakavisa fakta som tyder på allvarliga risker med mobilstrålning och stora brister i ansvarig myndighets sätt att arbeta med sitt uppdrag.
Miljödepartementet har inte reagerat och krävt förändringar av SSIs arbete efter avslöjandena i Uppdrag Granskning.
När industrin och SSI, med politikers tysta medgivanden, på detta sätt uppenbart samarbetar för att gynna industriintressen, är förlorarna den godtrogna allmänheten. Industrin värnar kortsiktigt om sin ekonomi, det är uppenbart, men som motpol borde vi ha rätt att kräva en strålskyddsmyndighet och politiker som slår vakt om allmänhetens hälsa, i enlighet med det man utåt ger sken av, inte som nu – om något helt annat.
Mona Nilsson
Marica Lindblad
Källa: SSIs diarier