Sverige görs nu till en testmarknad för ny teknik – allt för att stärka
Sveriges roll inom telekombranschen.
Men vanligt folk efterfrågar inte 3G. Och vem tar ansvaret om det skulle visa sig att strålningen från framtidens mobilnät är skadlig?
Mobiltelefonin är här för att stanna. Mot det påståendet vill nog ingen argumentera.
Numera har nästan hela befolkningen en mobiltelefon. Är man inte ägare till en sådan manick får man utstå närmast irriterade kommentarer – man ska vara tillgänglig överallt, alltid. Det nya mobilnätet, det så kallade 3G-nätet, är under snabb utvidgning. Snarast möjligt ska 8 000 – 10 000 master upp på alla möjliga tänkbara och icke tänkbara ställen i vårt land. Fort ska det gå att täcka minst 98 procent av befolkningen så att dessa ska kunna åtnjuta de fantastiska fördelar som 3G för med sig. Marknaden förväntar sig att folk kommer att efterfråga dessa tjänster inom kort. Problemet är bara att folk i allmänhet inte efterfrågar 3G. Det nuvarande system som vi använder i dag fungerar tillräckligt bra och bildöverföring är möjlig redan nu. De som efterfrågar 3G är branschfolk inom specifika yrkesgrupper – de som kan njuta fördelarna av den nya tekniken.
Trots detta kommer utbyggnaden av mobiltelefoninätet att beröra hela befolkningen, i form av ökad strålning. Folk i allmänhet är ofta oroade över den strålning som vissa forskare hävdar kan vara farlig och som vi, om kanske 20 år, får se konsekvenserna av. Är det rimligt att ekonomiska intressen ska styra när ingen till dags dato vet vad en ökad strålning har för effekt på människor och djur?

Miljöpartiet driver sedan länge åsikten att vi bör iaktta försiktighet och följa försiktighetsprincipen enligt Miljöbalken. Där uttrycks att försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl till att anta att en åtgärd kan skada människors hälsa eller miljö. Beträffande 3G-nätet finns uppenbarligen skäl att göra det. I Spanien har man just stoppat 2 000 nya master efter det att man upptäckt en onormalt hög frekvens av barnleukemi i en skola som hade 36 master i närheten. I Schweiz har en domstol slagit fast att 13 sjukdomsfall bland personer boende nära en flygplats berodde på mobilstrålning. Vidare har ett antal forskare upptäckt sterilitet hos möss och missfall bland boskap efter det att de blivit utsatta för strålning.
Vissa forskare ser också ett samband mellan utbrändhetssymtom och ökad strålning. Sedan 1998 har sjukskrivningarna med diagnosen utbrändhet stigit skyhögt och utbrändhet är det stora gisslet i vårt samhälle. Intressant att notera är att efter semestern 1997 inleddes en explosionsartad utbyggnad av GSM-mobiltelefonnät i hela landet med tusentals nya sändare. Är inte dessa indicier tillräckliga för att man ska forska mer på ämnet innan man fortskrider med utbyggnaden?

Trots många exempel på farligheten av strålningen slår 3G-förespråkarna dövörat till. Sverige fortsätter med detta nationella experiment och bygger fler master. Argumentet för det mänskliga ”djurförsök” vi utsätts för är naturligtvis pengar. Staten vill säkra Sveriges plats som ledande i telekombranschen och se till att Ericsson också fortsättningsvis behåller sin starka ställning på världsmarknaden. Detta kan tyckas vara rimligt, men står det i proportion till de sjukskrivningar och andra konsekvenser vi eventuellt får se inom en inte alltför avlägsen framtid?
Sverige görs nu till en testmarknad för ny teknik – med regeringens goda minne. Om det i framtiden skulle visa sig att strålningen från 3G är skadlig – vem står då för ansvaret? I framtiden ser vi kanske en befolkning drabbad av elallergier och svårbedömda cancerfall. Det kan låta som ett skräckscenario, men så länge ingen är säker på konsekvenserna bör detta stora experiment hejdas. Det är upp till oss, vanliga medborgare, att stoppa ”den galna vetenskapsmannen”.

Lotta Nilsson Hedström