I Guds namn, i Kapitalets namn, och i Civilisationens namn. För Friheten och Demokratin mot världens ondska och terrorism. Västerlandet anser sig ha en uppgift att omforma världen och göra den trygg. För det bombar nu danska plan i Afghanistan.
Men al Qaida har man fortfarande inte kommit åt efter ett år av bombningar. USA satte en ram för kriget på 400 miljarder kronor. Skolgång åt alla barn hade kostat en dryg tusendel av de 450 miljonerna, 100 kronor per barn. Opieodlingen exploderar eftersom samhället inte byggs upp igen.
Ändå påstår Chomsky att världen blivit bättre. Kanske. Vi utrotade indianer utan diskussion. Det tog många år innan det blev opinion mot Vietnam-kriget. Kriget mot Irak, som beräknas kosta 2.000 miljarder kronor, debatteras redan innan det startat.
Fast egentligen slutade det aldrig efter Kuwait-kriget. En miljon irakier har dött av sanktionerna enligt FN, medellivs- längden har sjunkit tio år, vattenreningen är utbombad och fyra tiondedelar av barnen undernärda.
Och i Vietnam skördar dioxinet i avlövningsmedlet Agent Orange fortfarande döda i missbildningar och cancer. Bombgroparna och minorna är kvar. USA har inte städat upp efter sig som man lovade i fredsavtalet.
Men krig är egentligen bara den yttersta formen för imperalism. När det ekonomiska övertaget inte räcker till. USA har både stöttat talibanerna i Afghanistan och Saddam Hussein för stora pengar. När det passade intressena. Oljan. Alla de här krigsplanerna som Bush nu tar terrorismen som intäkt för att genomföra fanns redan med i ett dokument från år 2000 har Los Angeles Times avslöjat.
Ännu mer pengar än på krig satsar Västerlandet på livsmedelssubventioner, 2 500 miljarder kronor om året. Både USA och EU. Med höga skyddstullar utestängs u-ländernas export – men u-länderna kan inte, på grund av WTO:s frihandelsregler, hindra i-ländernas prisdumpade export till dem. Deras jordbruk slås ut och övertas av multinationella företag. Självförsörjningen upphör. En växande marknad är kött till Västländerna. I EU produceras ännu det mesta med foder som importeras via Rotterdam. Också köttet dumpas på export.
I EU subventioneras sockret med 18 miljarder kronor konstaterar den brittiska hjälporganisationen Oxfam, hälften med skattemedel och hälften via monopolpriser. Det europeiska sockerpriset är två till tre gånger världsmarknadspriset. EU står för 40 procent av världens sockerexport.
Sverige betalar 24 miljarder kronor till EU, hälften av det går till jordbruket, men det svenska jordbruket får bara tillbaka fem miljarder. När ansökarländerna i Öst kommer med i EU kommer Sveriges avgift till EU att öka fem miljarder om inte jordbrukssubventionerna minskas. Länder som Frankrike motsätter sig det och anklagar Sverige för att underblåsa EU-fientliga opinioner i Östländerna med att vilja sänka subventionerna. Tidigare har de utsatts för EU:s dumpning. Om de får del av subventionerna kommer de i en gynnad position.
Det blir ofta inte bättre när u-länderna får exportera. De som arbetar i bekläd- nadsindustrin får ofta bara någon procent av varans slutliga pris. Beklädnadsarbetarna i västländerna blev arbetslösa, men konsumenterna får inte del av u-ländernas låga löner. Den stora vinsten tar varumärkeskedjorna. De ekonomiska villkoren är för olika för att det skall bli en rättvis handel.
Globalisering och marknadsliberalism har inte utjämnat villkoren mellan jordens länder utan ökat polariseringen. Tvärtom har klasskillnaderna också i-länderna ökat. Det blir en imperalistisk kolonisering av hela jorden. USA ser till vinsterna i sina storföretag med kriget som yttersta påtryckningsmedel. EU vill efterlikna det. Världens ekonomiska institutioner och överenskommelser verkar alla för att öka storföretagens makt. När de redan har för stor makt och suger ut alla som inte finns i toppen, i i-land som u-land.
Skall det behövas en ny revolution för att åter öka jämlikheten och minska förödelsen av jordens resurser? När ska världen börja bete sig mindre absurt? När ska också kapitalet se att det minskar sin vinst genom att bete sig som det gör? Att det inte är rationellt. När ska politikerna börja stå på folket sida?
Det behövs inte mycket av vad som används på maktimperalismen för att få en jämlikare värld. Det behövs bara 400 miljarder kronor om året i tio år för att alla ska garanteras rent vatten, mat, grundläggande hälsovård och utbildning enligt FN:s utvecklingsprogram. 25 gånger mer läggs på reklam och 20 gånger mer på militärutrustning.
Världen anser sig ha råd med 400 miljarder kronor i Afghanistan, 2 000 miljar- der i Irak och 2 500 miljarder varje år på jordbrukssubventioner, men inte att öka jämlikheten. En ekonomisk grund för att kunna skapa en rättvisare värld vore en avgift på valutatransaktioner (Tobinskatt). Även om den vore så låg som fem hundradels procent, och valutatransaktionerna skulle halveras, skulle det ge 1000 miljarder kronor.
Hans Sternlycke
