Samma symbol, ett hampablad, men med vitt skild innebörd. I Sverige tecken för knark, i Tyskland för förnyelsebar energi i ett uthålligt samhälle. På en internationell naturfiberkonferens i Tyskland som riktade sig till forskare och tillverkare gick alla 150 deltagare runt med var sin tygkasse med bladsymbolen på: Det är just hampa som är mångsidigare än vilken annan bastfiberväxt som kan odlas i varma och kalla klimat. I Europa är den på väg att bli en viktig växt i det moderna kretsloppssamhället igen.
Samma blad, olika innebörd. Det kan väl inte vara växtens fel? I Sverige odlades hampa och lin redan på medeltiden och sedan krigstiden ända till 1965 t o m med statligt stöd. Därefter tog billig bomullsimport och syntetfibrer över, den imhemska textilindustrin dog ut. Att medicinal-, fiber- och oljeväxten hampa också kan missbrukas inte bara brukas fick vi lära oss sedan genom USA:s försorg. På 70-talet förbjöds all odling av hampa i USA-vänliga länder (inte i Frankrike!), förbudet finns kvar i Sverige som enda EU-land, frånsett Grekland. Bladsymbolen introducerades då. Idag väcker ett hampabladhalssmycke hos en elev misstanke om att vederbörande röker hasch och är missbrukare. Så har skett i Halmstad i dagarna. Eleven tvingades att lämna urinprov. Hans försvar att han ju menade fiberväxten hampa avfärdades av skolkuratorn med ”så säger de alla”.
I DN (4 okt) varnades för de blivande EU-länderna från öst och deras knarkhantering. Artikeln skyltade med ett stort hampablad. Öststaterna blir ett hot för Europa var tongången. Men kan det bli värre? Att stänga dem ute är ingen lösning, varken för dem eller för oss. Eller som en holländsk kvinna skriver som arbetar inom missbrukarvården: ”Det är ett världsomfattande problem, varje land försöker lösa det på sitt sätt, men det finns ingen lösning så länge det tjänas alldeles för mycket pengar på knarkhandel.
Tänk dessutom på de fattiga cocabönderna i Sydamerika. De måste odla cocaväxter för att kunna leva. De har inget val. Så länge de inte har det hjälper inte drogkrig i Columbia. Likaså har de fattiga bönderna i Gyllene Triangeln inget val så länge de inte får en annan möjlighet för att kunna tjäna ihop till sitt dagliga bröd”. Samma kvinna skriver bland annat också att Holland för närvarande är det största exportlandet av amfetamin till Sverige.
När får hampabladet en chans även i vårt land som symbol för ett samhälle som brukar men inte förbrukar världens resurser?
Susanne Gerstenberg
