– Aldrig mer!
Oljekatastrofen i Galicien har upprört känslorna på människor i hela regionen. Naturligtvis upprörs man över de 5 000 – 6 000 ton olja som har sköljt in över kusten och dödat allt liv i vattnet och på botten, och naturligtvis är man upprörd över de tiotusen döda och nära tusen skadade fåglar man har hittat hittills, och döda delfiner och sköldpaddor. Och givetvis är man oerhört upprörd över att alla inom fiske- och skaldjurs- och turistnäringen blir utan arbete och hela fiskarsamhällen dör på kort eller lång sikt.
Och man är upprörd över att Galiciens president åkte på jakt några dagar efter katastrofen och inte visade sig vid kusten förrän efter åtta dagar. Och över att miljöministern åkte sju gånger till Mallorca på olika uppdrag, därefter på semester till Anda-lusien för att först efter två veckor besöka katastrofområdet.
Och visst upprörs folk av att premiärminister Aznar över huvud taget inte kommer för att se olyckan på plats i Galicien utan säger att han har viktigare saker att göra i arbetet med katastrofen. Och det finns de vars känslor blir alldeles heta av att vice premiärministern förminskar siffrorna från experterna och förnekar fakta som presenteras för att några dagar senare acceptera dem, när det inte längre går att förneka dem.
Men nu upprörs också människor av att man börjar försöka censurera inom pressen, den galiciska televisionen har exempelvis förbjudit sina reportrar att använda termen ”marea negra” som ungefär betyder ”den svarta tidvattensvågen”. De skall i stället säga fläckar. Då låter det inte lika farligt.
Man upprörs också av att rengöringsföretagen börjar känna doften av pengar och gör uppenbara försök att monopolisera hela uppröjningen, vilket gör att alla frivilliga som kommer till Galicien för att rensa känner sig undanskuffade och obehövda, och på sikt leder till ett mer tidsödande, dyrare och ineffektivare arbete.
– Jag får fan ont i magen av att de försöker dölja informationen så här, säger Rafael Márquez till Miljömagasinet.
– Att de inte ens informerar om giftigheten i oljan är deprimerande, fortsätter han. Av de samhällen som är mest drabbade, som Muxía, där oljan täcker torg och gator och lukten tränger in i hus där människor äter och sover borde man evakuera delar av befolkningen. I annat fall kommer de att få stora problem, menar han.
Spanske kungen som besökte Muxía och Laxe, tillsammans med vice premiärminister Mariano Rajoy i måndags, möttes av plakat som ”lögner” och annan kritik riktad mot regeringen. Kungen sade också till Rajoy, med en viss underliggande kritik, att regeringen måste bli bättre på att informera de berörda samhällena. Många av de frivilliga beklagade sig för kungen över att det inte finns tillräckligt med medel, spadar, skyddskläder, skyddsmasker och att de på många sätt motarbetades av rensningsföretag och myndigheter. Inte ens mat bjuder man de frivilliga på.
Det många betecknar som skandaler – att en stor del av ministrarna och Galiciens president vände ryggen åt Galicien och i stället deltog i olika jaktäventyr tycks inte längre förnekas på officiellt håll. Rajoy sade i måndags i tevekanalen Telecinco att han inte har koll på var folk befann sig under helgen efter olyckan, men att han hade varit i kontakt med dem.
Oppositionen kräver enhälligt att regeringen kommer till parlamentet denna vecka och redogör och informerar för sitt arbete. Men regeringen vägrar och anklagar oppositionen för att försöka plocka politiska poäng.
Den vrede som olyckan och regeringens hantering av den har väckt resulterade i söndags i den största demonstration som någonsin har ägt rum i Galicien. 200 000 människor, enligt vissa källor ännu fler, deltog i demonstrationen i Santiago de Compostela, en stad med
100 000 invånare.
Temat var Nunca Mais – Aldrig mer. Så kallas också den plattform som stod bakom demonstrationen. Den består av kulturpersonligheter och alla miljöorganisationer, fackföreningar och andra. Men den kom att bli en ilsken röst som krävde de ansvarigas avgång. Alla fiskarsamhällen hade skickat mängder med bussar och folk hade i princip mött upp mangrant. Det spelade ingen roll att det var spöregn större delen av demonstrationen. Från den lilla ön, Ilha de Arousa, som ligger i den mest skaldjursproduktiva viken i världen, kom det till exempel fem bussar. Motorvägen till Santiago var helt lamslagen före demonstrationen och när halva demonstrationen kommit till slutpunkten vid den berömda katedralen, så hade ännu inte alla bussar och bilar kommit in till stan.
I måndags tog sig oljan in till själva staden A Coruña. Där badar vissa människor året runt på den stora stranden i bukten. Det kan de inte längre göra för nu är stranden full av olja.
I tisdags och onsdags blev situationen alltmer desperat i Galicien, då nådde oljan inloppen för Ría Arousa – Arousas havsvik. Europas absolut största skaldjurskoncentration. Här lever omkring 35 000 personer på skaldjursfiske och fiske.
Situationen har blivit så desperat att fiskarna och skaldjursfiskarna är ute i sina båtar, i bland bara något större än vanliga ekor, och fångar upp olja med händerna. Andra är ute med de kranar de normalt sett skördar musslor med och öser olja. Med alla hemtillverkade nät och vad man kan uppbringa, vräker man i havet för att stoppa vad man kan av oljan som kommer för att döda allt liv. Kvinnorna i O Grove har satt i gång varenda symaskin och satt hela natten från tisdag till onsdag och sydde och sydde med allt material de hade, filtar, kuddar och med material som flyter.
På andra håll försöker man rädda naturreservat och naturparker. De berömda sanddynerna i Corrubedo är ett av de ställen där folk bygger sandvallar. Man försöker med säckar och sand förhindra att oljan skall ta sig in till naturreservaten och förstöra stora viktiga våtområden.
Desperationen tar sig nu också allt mer våldsamma former. Regeringen PP får allt hårdare kritik och i tisdags blev fiskarna i Aguiño fullkomligt utom sig. Då hade de gjort allting för hand för att försöka rädda kusten, fåglarna, fiskarna, ingen hjälp har de fått från myndigheterna och då kommer borgmästaren Torres Colomer från PP ut på kajen för att fotografera sig framför oljan. Fiskarna kastade sig över honom och skrek till honom och krävde medel och frågade var barriärerna är, var fartygen som suger olja är och var armén för att hjälpa till med saneringen finns.
Till slut brast tålamodet och fiskarna vräkte stora oljeklumpar mot borgmästaren och till slut kastade de sig över honom och knuffade omkring den skräckslagne borgmästaren så att han blev oljeinsmörjd.
– Var fan är containrarna, skrek fiskarna? Var i helvete har du barriärer och spadar?
Polisen var tvungen att föra i väg honom för att klara honom från de desperata fiskarna.
Regeringen har sagt att man inte kan tala om en svart tidvattensvåg – marea negra. Den regeringsvänliga pressen följde detta när de förbjöd sina reportrar att använda marea negra. I tisdags när en radioreporter intervjuade en politiker gick en fiskarkvinna fram och sade:
– Säg marea negra!
– Säg marea negra säger jag!
– Säg för fan marea negra, säger jag!
Till slut fick hon politikern att säga marea negra. Folk är trötta på alla lögner.
Telecinco, kanske den tevekanal som är mest oberoende av regeringen, satte på tisdagen en löpande text högst upp i rutan som gick under hela nyheterna – marea negra, marea negra, marea negra.
I O Grove åkte medborgare runt med bilar och megafoner och skrek ut att alla som inte hade något att göra skulle ge sig ut genast och hjälpa till, alla frivilliga behövdes. ALLA frivilliga behövs.
Men Galiciens fiskeriansvarige, Enrique López de Vega, sitter i teve och säger att man inte vill ha frivilliga som kommer ut och är i vägen och ställer till.
Men Manuel Fraga Iribarne tvingades på onsdagen erkänna att det inte fanns någon samordning av saneringen och försöken att rädda kusten. Försiktigt har till och med regeringsrepresen-tanter börjat erkänna att situationen är allvarlig. Men Fraga vägrar fortfarande gå med på att kräva att Galicia skall betecknas som katastrofområde.
Till och med vice premiärminister Mariano Rajoy tvingades ändra sig i onsdags. Nu var han inte längre lugn och förlitade sig på att oljan inte skulle nå de södra havsvikarna. I onsdags omgavs Cies av oljan och den låg utanför Ría de Arousa, Ría de Pontevedra och Ría de Vigo. Ända ner till Portugal. Nu är fisket i hela Galicien förbjudet och det finns ingen galicisk kust utan olja längre.
Text och foto: Ronny Stansert
Vigo,Galicien
