Döden bland sjöfåglarna

Sedan fem år tillbaka pågår en massdöd av sjöfåglar runt kusterna i södra och mellersta Sverige. Massdöden återfinns även i insjöar. Bara i Blekinge skärgård har över 13 000 kustfåglar hittats döda. I Blekinge har antalet gråtrutar exempelvis minskat med två tredjedelar.

Miljökämpen Le Carlsson från Ronneby noterade den onormala dödligheten år 2000 och började på eget initiativ räkna antalet döda fåglar. Sedan dess har han räknat in över 13 000 döda fåglar av olika arter, mest gråtrut eftersom det är den vanligaste arten i skärgården. Fågeldöden slår rakt över arterna och det är därför som det ses mest döda fåglar bland de mest talrika arterna. Svenska Naturskyddsföreningen påstår att dödligheten varit lägre under somrarna 2003 och 2004 än tidigare år, men det påståendet bemöts av Le Carlsson:
– Det beror på att det finns färre sjöfåglar kvar som kan dö. Bestånden har ju redan under flera år minskat kraftigt. Det är nu alltså under en lång tidsperiod som Le Carlsson observerat den pågående sjöfågeldöden. Hittills har man inte funnit någon förklaring. Sjukdomen karakteriseras av en tilltagande förlamning som leder till döden. Le Carlsson har även funnit många missbildade fågelungar. Le Carlsson är också bekymrad över andra tendenser som han observerar:
– Jag har även noterat att knölsvanar gått till häckning i stor omfattning på våren, men framåt juni, när de samlas i stora flockar, ser jag nästan enbart vita fåglar, vilket tyder på att det saknas föryngring. Senare under hösten har jag sett ett mycket litet antal gråbruna ungfåglar. Utöver detta har Le Carlsson inte sett en enda levande mink i Blekinge skärgård de senaste 4 åren:
– Med tanke på att det funnits döda fåglar i stora mängder under lång tidsperiod är detta uppseendeväckande och borde undersökas omgående.

Miljömagasinet skrev hösten 2003 för första gången om Le Carlsson och sjöfågeldöden. Då hade myndigheterna och ansvariga ännu inte reagerat trots att han tillsammans med Torsten Mörner vid SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) larmat upprepade gånger. Men nu har både Svenska Naturskyddsföreningen och Miljödepartementet reagerat. Miljödepartementet har gett Naturvårdsverket och SVA i uppdrag att "identifiera kunskapsluckor och precisera vilka åtgärder som behöver vidtas för att utreda orsakerna till den oförklarliga dödligheten bland sjöfåglar". Och Svenska Naturskyddsföreningen har startat en insamling som på några månader gett över en miljon kronor, som ska gå till inventering av läget.
– Förhoppningsvis kommer vi under sensommaren att ha inventeringsresultat från stora delar av den svenska kusten och de större insjöarna. Dessvärre är jag rädd att resultaten kommer att vara ganska otrevliga. Eftersom man inte sett några sjukliga förändringar vid obduktionen av fåglarna står man rådvill då det gäller orsakerna. Man misstänker miljöföroreningar eller bristtillstånd som exempelvis B-vitaminbrist som också observerats hos vild lax. Analyser av B-vitaminnivåer ska göras vid SVA våren 2005.
– Vi har inget svar på gåtan ännu. Dels har vi ingen tydlig bild av omfattningen och dels är orsaken osäker. En del fåglar har varit drabbade av botulism (ett bakteriegift). Det finns inget som talar för ett samband mellan algtoxiner och sjukdomen vilket framförts som en hypotes. Sjöfågeldöden karakteriseras av en akut svaghet som fortskrider, säger Henrik Uhlhorn vid SVA. Henrik Uhlhorn bekräftar också att man fått in rapporter om att svanar och gråtrut reproducerar sig sämre.
Mona Nilsson

Fotnot: Läs mer om sjöfågeldöden och Svenska Naturskyddsföreningens projekt:www.snf.se
På Skaftö hittades den förlamade gråtruten på bilden. Foto: Le Carlsson