Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 12, 20 mars 2015
Gloria skrev historia i Södern
- Jag fick aldrig en barndom, men det var det värt. Orden kommer från Gloria Ray Karlmark om det som hon var med om som 14-åring, en kamp i staden Little Rock i Arkansas i amerikanska Södern för att de svarta skulle få utöva sin rätt att gå i skola - utan att förföljas.
Gloria Ray Karlmark upplevde hur soldater fick skydda hennes och andra barns skolgång.
- Vi gjorde det som måste göras. Men det är klart, världen hade gått vidare utan mig. Jag är inte så viktig. Den situation som jag befann mig i gjorde mig till någon.
Förstå sitt eget liv
- Jag gjorde vad jag kunde göra just då, precis som människorna som marscherade i Selma. Det handlar om att förstå sin situation, att förstå sitt eget liv i förhållande till andra. Jag ville inte att mina barn skulle nekas utbildning för hur de ser ut.
Hon säger att allt var självklart, inte bara självklart, utan en gåva.
- Vad hade jag annars haft för liv?
Filmen Selma tycker hon mycket om. Hon var naturligtvis inbjuden till förhandsvisningen. Den var perfekt på nästan alla sätt. Nästan alla?
- Ja, det jag saknar var kvinnans roll. I verkligheten gjorde alla kvinnor ofantligt mycket mer än vad som framgår av filmen.
Smarta kvinnor arbetade tillsammans med smarta män. När vi talar om dagens polisvåld i USA och dödsskjutningen av en tonåring i Ferguson utbrister Gloria i ett spontant "Oh, allt är så sorgligt". Gloria säger att allt som har hänt i Ferguson är dokumenterat, och att det visar att det är så lätt att missbruka makt.
Är Ferguson undantag eller typiskt?
- Det är frågan. Det ser ut som en problematik, den polisiära maktens utövning. Jag hoppas att det inte finns många sådana exempel.
Apropå Black Power, det som kom att dominera efter mordet på Martin Luther King Jr, är hon uppenbart distanserad.
- Jag tror på icke-våldet. Jag tror på Gandhi. Hellre parollen "Black is beautiful".
För svarta medborgare står polisen ofta för något brutalt och hotfullt. Inte för Gloria Ray Karlmark. Tvärtom. Polis och militär står för skydd, trygghet och omtanke. Det var dessa representanter för staten som eskorterade henne och kamraterna till skolan i ett års tid och var på plats runt byggnaderna. Det garanterade deras överlevnad. En ständig mobb hotade de svarta barnen. Vid ett tillfälle hade någon hängt en svart docka i ett träd. Gloria minns hur hon och andra elever smugglades i bilar ut från skolans källarvåningar för att undkomma mobben.
Präglad av barndomen
- Den viktigaste händelsen i mitt liv är att jag är troende. Också det är en gåva. Det var min styrka i den skolan, liksom allt annat jag har fått handskas med. Det är en gåva, inget jag lärt mig till.
Men visst är hon är präglad av barndomen som inte blev någon barndom - till exempel detta att hon inte gärna vill se människor i ansiktet.
- Jag vill inte titta folk i ögonen. Jag tror att det är från den tiden.
Ett annat exempel är att hon alltid på en restaurang eller ett konditori vill sitta med ryggen mot väggen och utblick över lokalen. Här på Citykonditoriet har jag satt mig tryggt i ett hörn mot väggen. Ska vi byta plats?
- Nej, det går bra. Alla speglar gör att jag har koll.
När Bill Clinton blev guvernör i Arkansas arrangerades en ceremoni i skolan med gruppen Little Nine inbjuden. Men de ville inte gå in i skolbyggnaden.
- Till slut gick vi in och höll varandra i händerna jättehårt.
Det blir tyst en stund mellan oss. Jag försöker vara professionell, tittar sökande i mitt block för att inte visa tårarna.
Varaktiga framsteg
Så ställer jag den där frågan om klass, kön och etnicitet. Hur hänger allt detta samman?
- Man är alla de där sakerna. Eller ingen av dem. Man är en individ.
Medborgarrättsrörelsen handlade om att få utnyttja de rättigheter som finns nedskrivna och inte respekterades av vissa delstater. Hon vill inte gärna använda en term som "klass". Förtryck och fördomar utgår från okunskap och stereotyper, något som det blir fler och fler exempel på också i Sverige.
- Sedan jag kom hit 1969 har Sverige förändrats. Då kände jag mig mycket välkommen.
Välkommen känner hon sig också i dag, trots att det händer att hon råkar ut för "konstiga beteenden", som att bli förbigången i köer. Ur askan i elden, är som bekant ett vanligt uttryck. Men Gloria Ray Karlmark har ett eget ordspråk:
- Jag hoppade ur stekpannan i elden.
Då handlar det inte om det hon upplevde som 14-åring. Det handlar om hur hon och 56 andra kvinnor kom till en skola med 2000 män. Det var 1960 och skolan var Illinois Institute of Technology.
- Vi var de första kvinnorna där och jag var den enda svarta kvinnan.
Det var i Chicago, också det en betydelsefull plats i hennes liv. Där träffade hon sin man. Och där kommer hon och hennes skolkamrater att ta emot ett pris från Abraham Lincoln Presidential Foundation den 18 maj.
Då möts de nio i Chicago. Tidigare pristagare har bland annt varit Steven Spielberg, Desmund Tutu, Bill Clinton och Lech Walesa.