Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 19 september 2014 Inget parti talar om ödehusen P
å landsbygden finns tomma hus men ändå är där bostadsbrist. En dålig glesbygdsekvation. Det är förvånande att inget politiskt parti talar om förekomsten av tomma och obebodda hus på den svenska landsbygden. Naturligtvis behövs det också fiber, bra kommunikationer och samhällservice, men endast dessa åtgärder räcker inte till för att landsbygden ska utvecklas. Norge har både boplikt och brukningsplikt. Men det kan finnas andra sätt att driva fram bosättning på landsbygden, exempelvis skatt på tomma bostadshus på landsbygden. Lokalproducerad mat, grön energi, växande företag och servicegaranti hjälper inte mot tomma hus i hälften av byn. Kuriöst nog finns bostadsbrist för att ingen vill sälja eller hyra ut. Men våra barn vill ha kompisar att leka med. En del av de tomma husen ägs av en släkt i stan med gammal anknytning till bygden och befolkas några veckor under året, eller inte alls. En annan del har uppstått vid sammanslagningar av jordbruk och lämnas att förfalla. Sedan klagas det över när kommunen börjar dra in kollektivtrafik och skolor och vårdcentral på grund av för litet trafikantunderlag. Och det görs reportage där man nostalgiskt minns all service som fanns på orten för 50 år sedan när bygden fortfarande var levande. Snacka om att skjuta sig i foten. Vi kan ta Kristdala som exempel. Historiskt sett är det en marknads- och serviceort för en relativt stor omgivande landsbygd. År 1900 bodde 4000 i socknen. Under de följande 100 åren genomfördes ett enormt befolkningsskifte: År 2000 bodde omkring 2000 i socknen, men lite mer än hälften av dem bodde i själva samhället. Befolkningen i Kristdala uppgick 2010 till 945 personer. Befolkningsutvecklingen har under 2000-talet varit relativt stabil men dock med en minskning totalt sett (- 49 personer mellan 2005 och 2010). En inventering av outnyttjade bostäder i Kristdala socken har genomförts förra året av Samhällsföreningen Kristdala i samarbete med Ett Oskarshamn, och resulterade i att man fann 357 bostäder som saknar mantalsskriven person. I dagsläget så är det bara sex (!) husägare som är intresserade av att sälja, och sex är intresserade av att hyra ut. Vi skulle kunna dubblera landsbygdens befolkning om dessa hus kan komma till användning. Det finns unga människor som vill förverkliga en dröm om ett mer naturnära liv på landsbygden och gärna hyra eller köpa dessa gårdar. Tyvärr kommer de inte ut på marknaden, vilket bidrar till avbefolkning. Att "väcka" ägarna till alla ödehusen i kommunen med ett brev räcker inte. De politiska partierna upplevs som tafatta i denna fråga. Fler jobb i landsbygden upprepas som ett mantra, men ingen kan på allvar förklara hur detta ska gå till. Det paradoxala är att det finns familjer som vill flytta ut på landet, leva energisnålt, odla ekologiskt och värna klimatet, men det saknas ett utbud av lämpliga fastigheter. Detta trots att hus, ladugårdar står tomma och åkrar och ängar växer igen. Det är som att vi i Sverige inte insett värdet av en levande landsbygd på riktigt, utan fortsätter att vara förförda av fascinationen för storskaliga lösningar. Samtidigt som vi ser hur samhällen avfolkas på svenska landsbygden, pågår en rörelse i USA som innebär att unga människor koloniserar den amerikanska landsbygden. Vi i Sverige borde höja blicken och inse vad som händer med klimatet, miljön och det mänskliga psyket. Det viktigaste med satsningen är också att hjälpa till med att råda bot på den bostadsbrist som finns på landsbygden. Det finns i dag inget politiskt parti som inkluderar denna fråga i sitt program. Piskan behövs. Det finns många sätt att -älska ihjäl sin hembygd. Ett av de mest effektiva är att lämna husen tomma och därigenom försvåra för växande familjer och inflyttare att hitta någonstans att bo. Vi behöver varenda fastboende på landsbygden om vi ska kunna fortsätta den positiva utvecklingen. Vi har inte råd med att det står öde och tomt och se på hur våra barn behöver söka sig bostäder inne i stan. På kontinenten finns en kommunal avgift mot obebodda hus, till exempel i Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Enligt ett nytt lagförslag ska ägare av tomma bostäder i regionen Katalonien i Spanien betala en årlig avgift på mellan 500 och 1600 euro, de nya reglerna gäller ägare av bostäder som har stått tomma i över två år. I landsbygdskommunen Oostrozebeke i Belgien betalar ägare av tomma bostäder 1500 euro under första året, 2250 euro efter andra året, 3000 euro under tredje året. Undantag finns för hus som verkligen används, även om de saknar mantalsskriven person. Effekterna är synliga på kort sikt: uthyrning, renovering, inflyttning. Frågan är vad de politiska partierna vill göra åt ödehusen på landsbygden. Och när. Eller hur. |