|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 13 juli 2012 Ett enklare skattesystem för företagande I Almedalen talade partierna mycket om skattereformer och åtgärder mot arbetslösheten. Men det man föreslog var mer av det som inte visat sig fungera. Förslagen ger ännu fler i utanförskap och ett än mer komplicerat skattesystem med fler möjligheter till fusk.
Kommentarerna sade att Centerledaren Annie Lööfs tal var slätstruket. Tvärtom var det ovanligt klart för att vara från henne, präglat av nyliberal missunnsamhet och misstänksamhet mot människors arbetsvilja. Hon ville ta efter Tyskland för dess få arbetslösa. Men många där är borttrollade av Hartz IV, med samma dåliga villkor som vårt FAS 3, med skillnaden att både arbetslöshetskassa och socialförsäkring är hopslaget. Hon ville ha Danmarks regler om flexicurity för att få en flexiblare arbetsmarknad med lättare att säga upp och få behålla den arbetskraft man vill ha. En vanlig borgerlig idé, men där man bara pratar om den första delen av ordet, flexibility, men struntar i den då nödvändiga andra delen, security, ett starkt socialt skyddsnät som möjliggör rörlighet. I stället har alliansen rustat ner den delen. Alliansens småpartier ville, liksom Sverigedemokraterna, ha infört ett femte jobbskatteavdrag, trots att det inte kunnat visas att de tidigare jobbskatteavdragen gav några fler sysselsatta, men kostade hundratalet miljarder tillsammans med RUT- och Rotavdrag. En subvention av dem som har det bättre ställt på de lågavlönades bekostnad. Miljöpartiet ville införa sänkt moms och Rotavdrag för reparationer. Men skattesystemet är tillräckligt svåröverskådligt som det är. En total omläggning av beskattningen skulle behövas för att få något enkelt. Man kunde som i Kanada och Frankrike införa momsfrihet för företag med låg lönsamhet. Det ger inte mycket mindre inkomster till staten, eftersom man inte kan dra av ingående moms om man inte har utgående moms. Men det skulle spara en hel del administration för samhället och arbete för småföretagaren. Man kunde som i flertalet länder i Europa införa skattefrihet för inkomster under sådär 10 000 kronor i månaden. Fattigdomsgränsen, i EU definierat som 60 procent av genomsnittsinkomsten. I Sverige skulle det röra sig om 16 000 kronor i månaden. I Kanada har man skattefrihet för inkomster under 200 000 kronor. Där behövs ingen F-skattsedel och momsregistrering, och man betalar inte skatt eller gör avdrag för utgifter förrän man fått sin företagsinkomst, berättar Carina Gerken Christiansen, vd för Chefakuten. I Sverige betalas skatt i förväg på en kalkylerad inkomst, som kan visa sig vara alldeles fel. Sverige har i jämförelse med andra länder en liten andel småföretag. Med sådana här förenklingar skulle det vara lättare att kunna starta och överleva på ett företag. Dagens sociala skyddsnät bygger på att man har löneinkomst, som företagare riskerar man att mista det. För alla invandrare, som trots ofta hög utbildning, inte får arbete, är det klokare och ger större inkomst att leva på socialbidrag. En sådan här skattereform skulle göra arbetsintensiv verksamhet lönsam. Och det skulle sänka kostnadsläget i Sverige. Av vad en företagare med enskild firma får in går tre fjärdedelar bort i olika skatter. En fjärdedel i moms och en halvdel i inkomstskatt och arbetsgivaravgift. Samtidigt flyttar de stora bolagen genom bokföringstransaktioner sina inkomster till skattesmitarländer. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt ville sänka bolagsskatten. Med tanke på att den redan är låg, och hur lite bolagen betalar är det fel skatt att sänka. För att få ett enkelt skattesystem med få möjligheter till fusk med medföljande behov av kontrollbyråkrati borde kapital- och löneinkomster ha samma skattesats. |