Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 28 augusti 2009 Utslagning av jordbruk ett demokratihot N
är jag insåg i mitten av 1980-talet att den svenska politikerkåren skulle överge svenskt jordbruk till förmån för en importbaserad konkurrens sökte jag under många år efter en förklaring på vad som skulle ske. Efter tio år, i mitten av 1990-talet, då jag blev medlem i föreningen NOrdBruk som är en svensk del av den internationella bonderörelsen Via Campesina, blev min uppfattning om framtiden för det svenska lantbruket litet klarare. Genom NOrdBruks internationella kontaktnät blev jag varse hur lantbruket hanteras i andra länder och kontinenter. Jag fick även klart för mig att auktoriteter som Vandana Shiva från Indien eller den franske ekonomen Jacques Berthelot hade betydligt bättre insikt om sakernas tillstånd än de svenska politikerna. Rörelsen La Via Campesina insåg tidigt att en globaliserad handel med jordbruksvaror innebar stora bondeoffer. Vandana Shiva och hennes kamp för ett lokalt självständigt jordbruk i Indien med fria bönder, fria medborgare, är en tänkvärd läxa för de debattörer inom det svenska lantbruket som förespråkar en stor satsning på GMO-grödor i EU. Den tidpunkt som Thorbjörn Fälldin frågade en gång, när svenska bönder blir kapitalets traktorförare, närmar sig hastigt med införandet av GMO-grödor i svenskt lantbruk. Ty om man lägger sin storsvenska inställning åt sidan inser man att utan politikernas stöd är lantbruket i landet förlorat. Precis som Via Campesinas erfarenheter från alla andra länder på planeten. Ur ett europeiskt perspektiv är Jacques Berthelots analys av den jordbrukspolitiska omvälvning som skedde år 2003 väsentlig, där han kallt konstaterar att "Reformen kommer att öka takten i utslagningen av mindre jordbruk och medföra en storleksrationalisering och en koncentration av jordbruket i stora enheter". Han sammanfattar sitt resonemang med "CAP-reformen är en självmordsreform och är resultatet av en felkalkyl kombinerad med en ur EU:s?synpunkt kortsiktigt självisk ekonomisk kalkyl". CAP är EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den indiska småskaliga mejerirörelsen drabbades mycket hårt av Indiens medlemskap i världshandelsorganisationen WTO, då slutna marknader måste öppnas för import. För de indiska mjölkböndernas del innebar det att importpriserna på mjölk var lägre än det rimligt lägsta inhemska priset. Resultatet blev en stötvåg av sjunkande priser genom hela Indien, trots att landet är lika stort som hela EU. Katastrofen för mjölkbönderna var ett faktum. Arlas nuvarande handlingar i Sverige är en direkt parallell. Fast denna strid förs inom EU. En utveckling inom europeiskt lantbruk som måste innebära en katastrof för folkförsörjningen inte bara i Sverige utan i hela EU. Bollen ligger alltså åter hos politikerna. Intresseorganisationerna i landet måste informera politikerna om det allvarliga i situationen. Politikerna måste ta ansvar då vi nu har ett allvarligt problem som måste lösas av politiken. Troligen kommer man att beskylla lantbruket för att driva särintressen, men i den situation som nu uppstår är dylika påhopp bara en del i ett politiskt spel. Ty sprider sig denna farsot är demokratin hotad i Europa. |