Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 1 juni 2007

Könsstympning:

Ett brott mot barns rättigheter

Tre miljoner flickor utsätts varje år för könsstympning i Afrika och Mellanöstern. Totalt är 130 miljoner kvinnor och flickor drabbade i 28 länder i Världen.

- All könsstympning av flickor, pojkar och intersexuella barn är ett brott mot såväl mänskliga rättigheter som barns rättigheter, säger Tina Nevin, kanslichef på RFSU (Riksförbundet för Sexuell Upplysning).

Kvinnlig Könsstympning är ett ämne som länge betraktats som tabubelagt, heligt och känsligt. Men på senare år har detta omvärderats kritiskt och objektivt. Unicef (United Nations Childrens Fund) anser också att könsstympning är ett grovt brott mot barnens rättigheter, och organisationen stöder internationella och nationella åtgärder för att avskaffa sedvänjan. De tror att denna sedvänja skulle kunna avskaffas inom loppet av en generation med rätt engagemang och stöd. Men det behövs större insatser från enskilda regeringar och världssamfundet som helhet.

Tina Nevin arbetar genom RFSU tillsammans med Somaliska Hälsoteamet med hemundervisning och information om könsstympning.

- Behovet av upplysning och undervisning är mycket stort. Men de allra flesta tar aktivt avstånd från traditionen så länge man bor i Sverige. De äldre mormödrarna tycker ändå att ingreppet ska göras om man återvänder till Somalia, säger Tina Nevin.

Smärta och trauma

Att könsstympa eller omskära flickor och kvinnor anses vara den yttersta kränkningen av kroppslig och själslig integritet. Ingreppet kan vara mer eller mindre genomgripande. Det mest omfattande kallas infibulation och innebär att de inre och yttre blygdläpparna samt klitoris skärs bort. Man använder glasskärvor, burklock, saxar, rakblad eller andra skärredskap utan bedövning. Vulvan sys eller sticks samman över vagina och ett minimalt hål lämnas öppet för urin och menstruationsblod. Detta kan leda till inflammationer, inkontinens och problem med att urinera och menstruera

Är kvinnan hopsydd måste hon klippas upp eller på annat sätt öppnas för samlag och barnafödsel. Det förekommer att barnet eller modern dör under förlossningen för att hon är för trång eller förblöder. Att endast avlägsna klitoris förhud och dess yttre topp kallas för "sunna". Många flickor får trauman med ångest, depressioner och neuroser efter ingreppet.

Många teorier finns om hur könsstympning började, men ingen vet säkert var och varför. En del tror att det är en gammal kulturell sed som uppstod i Sudan eller Egypten för cirka 2200 år sedan. Det kan ha varit ett sätt för faraonerna att upprätthålla kontrollen över sina haremsdamers sexualitet.

Förbjudet i svensk lag

I Sverige finns cirka 40 000 kvinnor från 33 länder där könsstympning förkommer. Främst är det kvinnor från Somalia och Etiopien där könsstympning tillämpas på så gott som alla flickor. Könsstympning förbjöds i Sverige 1982. Sedan 1999 råder en hårdare lagstiftning som även innefattar stympning som utförts i andra länder där det är lagligt. Straffet för denna handling är 2-10 års fängelse. Även förberedelse och underlåtenhet att avslöja könsstympning är straffbart.

Framsteg i Senegal

Senegal är på god väg att avskaffa könsstympning genom föreningen "Tostan" som startades 1991 genom Molly Melching, en forskande amerikanska som lett ett banbrytande arbete med kvinnor i Senegal. Hon lyckades få kvinnorna att våga bryta destruktiva sociala konventioner genom att vara lyhörd och sätta sig in i bakgrunden till könsstympning. Mer än 1600 byar har upphört med denna sedvänja i södra Senegal tack vare Tostan.

I Frankrike väcktes där debatten 1982, när den tre månader gamla flickan Bobo Traore dog av sviterna efter könsstympning. Detta fick bland annat den senegalesiska kvinnan Khady Koita att ändra inställning till kvinnlig omskärelse. Hon beslöt att inte fortsätta att utsätta sina barn för detta. Hon gav 2005 ut boken "Skändad" i Frankrike och den finns nu även i svensk version. Boken är ett upprop mot kvinnlig könsstympning, och den berättar om hennes revolt mot förtryck och traditioner.

- Könsstympningen är till för att kontrollera kvinnans sexualitet och för att tysta oss, säger Khady Koita.

Trots att ingreppet ansetts som ett brott sedan 1981 i Frankrike, och lagen har förtydligats och ändrats, kan föräldrar ännu i dag komma undan med att dottern var utomlands vid ingreppet, och att de inte är skyldiga. I Sverige kan man i dag dömas för att ha medverkat till könsstympning i ett annat land, vilket Khady Koita önskar skulle kunna ske även i Frankrike. Hon tycker också att kvinnorna själva inte är solidariska mot varandra och själva håller traditionen vid liv.

- Kvinnor är svårare att övertyga än männen, de tror att deras döttrar inte ska hitta någon man om de inte är omskurna. Vi måste jobba hårt för att förändra denna mentalitet och förhållningssätt, men det kommer slutligen att bära frukt, säger Khady Koita hoppfullt.

Khady understryker att detta problem måste bearbetas genom de mänskliga rättigheterna och inte anses som ett kulturellt fenomen. Hon ser positivt på framsteg som gjorts i Burkina Faso, och säger att många länder befinner sig i olika stadier i avskaffandet av könsstympning, men att det går framåt.

Inte Bibeln eller Koranen

Ingen religion påbjuder könsstympning, det står inte skrivet vare sig i Bibeln eller i Koranen att flickor ska omskäras. Det anses vara en blandning av okunskap, bristande utbildning och myter som ligger till grund för kvinnlig omskärelse.

Förra året samlades religiösa och muslimska ledare i Egypten, för att markera mot könsstympning av kvinnor. Det var en internationell konferens om brott mot kvinnokroppen, och här klargjordes att det ska vara straffbart att utföra könsstympning. En ledare, Muhammed Said Tantawi, gjorde följande uttalande:

"Kvinnokönsstympning är en forntida Faraos sedvana som inte tillhör den muslimska plikten".

Även ordföranden i Europeiska islamiska rådet, Yousef Al-Qaraghawi, underströk med dessa ord:

"Könsstympning är en illegal och olaglig ordning, som kommer att skada kvinnans kropp och mentalitet. Den kommer att dementera kvinnans naturliga rätt till sexualiteten" (Integrationsbladet 6/12-06).

I vissa delar av den islamiska världen tar inte religiösa ledare avstånd från alla typer av könsstympning.

Afrika har flera organisationer som arbetar mot könsstympning. Bland annat "IAC" (Inter-African Committe on traditional Practices Affecting the Health of Women and Children) som bildades 1984 och är rådgivande organ till FN (Förenta Nationerna). IAC består av 26 nationella kommittéer, framför allt i Afrika, som arbetar för att avskaffa könsstympning. Organisationen har antagit ett handlingsprogram för att avskaffa könsstympning före år 2010. Detta stöds bland annat av Världshälsoorgansiationen (WHO) och FN. Man informerar bland annat om hälsoriskerna och försöker ändra attityder och missuppfattningar, som till exempel att klitoris kan skada ett barn under förlossningen. I FN:s konvention om barnens rättigheter står att "sedvänjor som hör till den religion eller den tro i vilken barnet uppfostras får inte vara skadliga för barnets fysiska eller mentala hälsa eller för dess fulla utveckling".

En flickas vittnesmål

Här följer ett vittnesmål från en ung flicka i Sierra Leone:

"Jag blev utsatt för könsstympning när jag var 10 år. Min mormor, som nu är död, berättade att man skulle ta ner mig till floden för att utföra en speciell ceremoni, och efteråt skulle jag få en massa god mat. Som ett oskyldigt barn leddes jag bort likt ett får som ska slaktas. Så fort jag kom in i det hemliga buskaget fördes jag till ett mörkt rum och kläddes av. Man satte en bindel för ögonen på mig och jag var helt naken. Sedan bars jag till platsen för operationen av två starka kvinnor. Jag tvingades ligga platt på ryggen av fyra kvinnor, två höll hårt i varje ben, en annan kvinna satt på mitt bröst för att hindra att överkroppen rörde sig. En trasa tvingades in i munnen på mig så att jag inte skulle kunna skrika. Sedan rakades jag. När operationen började satte jag igång ett våldsamt slagsmål. Smärtan var fruktansvärd och outhärdlig. Under slagsmålet blev jag illa skuren och förlorade blod. Jag blev könsstympad med en slö pennkniv." (www.amnesty.se).

Anna Henriksson

Källor:

Unicef, Rädda Barnen, RFSU, Amnesty International, Integrationsbladet, Tostan Sverige, Kvinnornas Svarta Bok-Damm förlag