Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 21, 25 maj 2007

Mors dag - vägen till fred

Fred, städning och tre starka kvinnor. Så ser historien bakom det moderna firandet av Mors dag ut. Men är dagens firande ett firande som stämmer överens med den historiska meningen av Mors dag?

Kanske inte helt oväntat så börjar historien om det moderna Mors dag med några kvinnor, närmare bestämt tre stycken. Först ut till behandling här är Ann Jarvis (1832-1905). Ovetande om vad hennes arbete skulle resultera i kämpade hon med att förbättra renligheten på främst sjukhus i vad hon döpte till Mothers' Work Days (Mödrars arbetsdagar). Det kan tyckas vara ett ödets nyck att ett av spåren som ledde till Mors dag handlade om "städning". Spåret vi följer går dock vidare till den sjukvård som Jarvis sedan organiserade tillsammans med andra kvinnor på båda sidor under amerikanska inbördeskriget (1861-65). Att kvinnor från båda sidor möttes före, under och efter kriget resulterade i en av efterkrigstidens vägar till fred och försoning.

Sång om krig

Kvinna nummer två i denna berättelse, poeten och aktivisten Julia Ward Howe (1819-1910), är mest känd för att hon författade texten till sången Battle hymn of the Republic. Det var den mest populära sången bland nordstaternas soldater under inbördeskriget, och den sjungs än i dag, ofta i patriotiska sammanhang. Det är ödets nyck nummer två i denna historia att Ward, som sedan kom att verka så kraftfullt mot krig, står som författare till en sång så förknippad med just nationalism och krig.

Uppmaning till kvinnorna

Ward var en välkänd aktivist under sin tid, med början i ett engagemang för änkor och föräldralösa barn. Och är det något som ett krig resulterar i så är det just änkor och föräldralösa barn, ett faktum som stärkte hennes pacifistiska övertygelse. Inspirerad av Ann Jarvis fredsarbete skrev hon 1870 Mother's Day Proclamation (Proklamationen för Mors Dag) där hon uppmanar kvinnor världen över att ställa sig upp och kräva nedrustning. Förtroendet för mäns förmåga till detsamma hade uppenbarligen falnat med amerikanska inbördeskriget liksom rapporteringen från det "första massmediala kriget", det mellan Frankrike och Preussen 1870-71. Uppmaningen till fred och samförstånd i proklamationen gick därför till kvinnorna, inte männen:

I kvinnoskapets och mänsklighetens namn, jag uppriktigt efterfrågar,

Att en allmän kongress med kvinnor utan begränsning för nationalitet,

Må bli utlyst och hållen vid en plats bedömd mest lämplig

Och vid den snaraste perioden möjlig i överensstämmelse med dess mål,

Att förespråka en allians mellan olika nationaliteter,

En uppgörelse i godo om internationella frågor,

Det storslagna och allmänna intresset till fred.

Ingen enkel Mors dag

Proklamationen avspeglade Wards fasta övertygelse om att kvinnor hade både ansvar och förmåga att påverka det samhälle de lever i på en politisk nivå. Hon bildade kvinnoklubbar och deltog i suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt. Det var inte heller en enkel "ge-mamma-en-present" Mors dag hon förespråkade, utan en Mother's Day for Peace (Mors dag för Fred) där kvinnor som arbetat för fred eller andra sociala frågor firades. I några få städer samlades kvinnor för att fira den kombinerade mors- och fredsdagen, men Mors dag erkändes inte officiellt under hennes livstid.

En officiell dag

Den som till sist lyckades med att få till Mors dag är den sista kvinnan av textens utlovade tre, Anna Jarvis (1864-1948) som var dotter till Ann Jarvis. Inspirerad av sin mors arbete, och sannolikt Wards proklamation, föresatte sig Anna att införa en Mors dag efter hennes mors död. Hon inledde sin kampanj 1907 med ett tal under en minnesceremoni för modern i deras lokala metodistkyrka. Efter fortsatt agiterande blev dagen officiell i Annas hemstat West Virginia 1910, och 1912 erkände amerikanska metodistkyrkan henne som grundare av dagen. Redan 1914 blev så Mors dag en officiellt proklamerad dag i hela USA, och till Sverige kom den 1919.

Med Woodrow Wilson, presidenten som genomförde dagen, kommer så ännu en ödets nyck i denna berättelse. Wilson formulerade det så att man skulle hylla mödrarna som förlorat sina söner i krig - men det var inte en hyllning av krigets offer som Ward förespråkat, utan ett sörjande av krigets vansinnighet. Anna Jarvis var å sin sida inte heller nöjd med vad Mors dag blev, redan 1920 förfärades hon av kommersialiseringen av dagen. Borta var hyllningen av kvinnornas arbete, och kvar var "bara gratulationskort" som hon uttryckte det. Hon och hennes syster Ellsinore spenderade så hela familjeförmögenheten på att vinna tillbaka Mors dag. Båda dog utblottade.

Mors dags mamman

Ann Jarvis fick dock sitt erkännande som "Mors dags mamma" vid sin död, liksom dottern Anna erkändes som "Mors dags instiftare" vid sin. Kyrkan där Ann och Anna hade hållit till är numera International Mother's Day Shrine (ung. Internationella Mors Dags kapell). Historien slutar dock inte här, det rör sig i den feministiska rörelsen liksom fredsrörelsen för att "ta tillbaka" dagen till vad de här tre kvinnorna hade tänkt sig med den. Man kan i alla fall ta ett ögonblick och fantisera om en fredskonferens med idel mammor, och vad de skulle komma fram till.

Mattias Linder