Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 8 juni 2007

Att tjäna Gud eller Mammon

yrkan förvaltar mycket stora värden. Sådär 30 miljarder kronor i bokförda värden. Frågan är om de används för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, eller om de bara kortsiktigt jagar högsta kortsiktiga avkastning. Frågan är om inte kyrkan tjänar Mammon mer än Gud.

Göteborgs stift, där jag sitter fullmäktige, och egendomsnämnden, med en styv sjundedel av Sveriges folkmängd, har 93 miljoner i tillgångar och 9,5 miljoner i avkastning. Till det kommer prästlönetillgångarna, som bokförs särskilt, med 60 miljoner kronor i resultat och med ett marknadsvärde på 1052 miljoner kronor varav 268 miljoner i finansiella tillgångar och resten fastigheter. De har en areal på nära 30000 hektar, och deras marknadsvärde är beräknat som taxeringsvärdet plus en tredjedel.

Det är en låg värdering. Fastighetspriserna har exploderat. Det mesta är välskött produktiv skog. Mycket mark ligger centralt i samhällena och betingar höga värden vid exploatering.Det är bara det att den mark som bebyggs oftast är god åker. Något som blir en bristvara i framtiden. Det ger mycket pengar nu, men det är inte god hushållning för framtiden.

Också skogen sköts efter dagens klokskap med plantageskogsbruk och kalhyggen. Frågan är om det i längden är möjligt med den ökande mängd stormar som följer av klimatförstörelsen. Man får röja upp efter dem i stället för att avverka när skogen är mogen. Det ger högre kostnader och lägre intäkter.

När man röjt efter stormen Gudrun kom stormen Per. Innan man hunnit röja färdigt efter Per fälldes ytterligare skog av beskedligare blåst. Man hinner troligen inte få ut allt innan barkborrarna svärmar igen och blivit så många att de ger sig på frisk skog.

Med monokultur i räta rader är skogskanten lätt sönderslagen och sedan är träden längre in, som inte tidigare utsatts för vinden, lätta offer, och de rovinsekter som lever på skadeinsekterna hinner inte förökas snabbt nog. Skog i olika åldrar och med träd av olika slag drabbas inte på samma sätt. Vinden dämpas av taggig profil och de höga träden har redan härdats mot vinden. Därför har kalhyggesskogsbruk förbjudits i Tyskland, Danmark och Skottland.

Dagens kalhyggesskogsbruk är inte lönsamt. Det är ett statistiskt trick att jämföra tillväxten hos olikåldrig skog med 40-årig plantageskog. Det är då tillväxten är störst hos träden, men över hela livsåldern är tillväxten densamma. Dessutom förloras mycket näringsämnen från marken efter ett kalhygge. Rotnettot vid kontinuerligt skogsbruk blir det dubbla, eftersom de träd som avverkas blir grövre, även om det kräver mer arbetskraft att avverka så. Till det kommer bättre miljö för växter, djur och människor.

På samma sätt kan kyrkans kapitalförvaltning ifrågasättas. Genom att sätta den kortsiktiga avkastningen främst är kyrkan med och driver på utvecklingen i en ohållbar riktning. De etiska placeringar kyrkan gör är att välja från men inte att välja till. Man väljer bort företag som inte följer internationella regler eller som sysslar med tobak, alkohol, vapen och pornografi, men man väljer inte företag som går i spetsen för socialt ansvarstagande och uthållig teknik trots vackert tal om kyrkans förvaltarskapstanke.

En orsak är att kyrkan inte skaffat egen kompetens för företagsbedömning utan i stället förlitar sig till bankers och finansinstituts bedömningar, och att dessa har vinst och inte hållbarhet som främsta värdering. En värdering som kyrkan gjort till sin. Annars kunde kyrkan blivit en mäktig förändringskraft med 4650 miljoner kronor investerade i aktier och räntepapper på riksnivån.

Ett litet embryo till något annat är de 37 miljoner kronorna i ideella investeringar som gjorts med bland annat lån till kyrkornas U-fond, andelar i Rättvisemärkt, AfriCap (investeringar i Afrika), Oikokredit (mikrolån) och Humanix Holding (etiska aktieindex).

Göteborgs stift har nu tagit som tillägg till placeringspolicyn att man ska få göra ideella investeringar för högst för två miljoner kronor. Sådana ideella investeringar får dock inte göras för prästlönetillgångarnas medel. Kan man verkligen kalla mikrolån till Afrika för ideella investeringar när de beräknas ge 8-10 procent i avkastning och kreditrisken efter erfarenheterna i Bangladesh är försumbar?

Västerås stift och norska kyrkan har på mark, som den lokale ledaren lovat bort från invånarna, investerat i 700 kvadratkilometer eucalyptusplantager. De ger extra profit därför att sådana skogsplanteringar ger utsläppsrätter enligt Kyoto-protokollet på grund av att de påstås minska koldioxidutsläpp. Det stämmer inte. Konstgödsel och gifter krävs. Ett eucalyptusträd förbrukar 250 liter vatten per dygn, medan det inhemska trädet cordia africana bara förbrukar 20 liter.

Kyrkans praktik är en annan än vad som predikas. Det är inte att förvalta sitt pund väl att med sina pengar stödja storföretagens utsugning av världen och bidra till klimathotet. Med större medvetenhet om vad man gör kunde kyrkans pengar bidra till en bättre värld och ge en långsiktigt uthållig avkastning. Nu gör de inte det.

Hans Sternlycke