Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 13, 30 mars 2007
Kvinnliga dramatiker på Målarsalen:
Förlåt mig! - Feminism då och nu
Teorier
Victoria Benedictsson
10 april - Målarsalen
Gäster: David Gedin, Ebba Witt-Brattström, Ingeborg Nordin Hennel, Marika V Lagercrantz, Ulrika Lindgren
Under titeln Förlåt mig! - Vart tog de kvinnliga dramatikerna vägen? läser Dramatens skådespelare pjäser av kvinnor från 1880-talets Sverige. Den 10 april läses Teorier av Victoria Benedictsson.
Victoria Benedictsson föddes 1850 i Skåne och tog livet av sig 1888 i Köpenhamn. Hennes självmord inspirerade Strindberg till Julies självmord i Fröken Julie. Hennes författarbana blev kort, den varade bara i fyra år, men de två romaner och två novellsamlingar hon hann ge ut har alla blivit klassiker. Trots sin korta karriär som författare anses hon, jämte Strindberg, som en av de främsta av 1880-talets realistiska svenska författare.
Hon skrev sina romaner under pseudonym (Ernst Ahlgren), vilket var en nödvändighet på den tiden för att inte bli isolerad och förlöjligad. Hon var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon dömts till. Hon skriver själv om: "Detta avskyvärda att icke få vara människa, endast kvinna, kvinna, kvinna!" I sina romaner beskrev hon det ojämlika äktenskapet och debatterade aktuella kvinnosaksfrågor.
I Teorier ordnar Hortense, Benedictssons unga hjältinna, allting till det bästa. Hon är alltid pigg och glad, hon välkomnar sin pappa glatt utan minsta tillstymmelse till bitterhet (över sveket mot modern eller att han inte tagit kontakt med henne på sexton år). Tematiskt tas ämnen som kärlek och äktenskap, relationen mellan mor och dotter, relationen mellan äkta makar, flickors uppfostran och utbildning samt kvinnorollen över huvudtaget upp.
Hur behandlar Benedictsson dessa ämnen? För att börja med kärlek och äktenskap, så går hela pjäsen ut på att man ska skaffa sig en partner och leva i tvåsamhet, dock på lika villkor. Detta är det högsta målet, och lyckas man inte gifta sig blir man inte lycklig. Följaktligen blir Sanna och Pettersson ett par, fru Bertold återförenas med sin man Sanderson och Hortense och Dick får varandra. Fröken Widerman och ungkarlen Möller, som är ensamstående, tecknas som livsfientliga och löjliga karaktärer.
När det gäller förhållandet äkta makar emellan lyder budskapet: "Kvinnan är duktig på sitt område och mannen på sitt, båda behöver och kompletterar varandra". Det som flickor anses vara duktiga på och bör syssla med verkar vara att baka, laga och servera mat, vattna blommor och virka lakansspetsar.
Om flickors uppfostran och utbildning förmedlas det inte några upplyftande budskap. Hortense är totalt ointresserad av att läsa något annat än kokboken, och verkar inte intresserad av att utveckla sitt intellekt eller sin bildning. Hon har möjligheten att få undervisning i engelska, men denna tid använder hon i stället till kärleksmöten med sin älskade Dick, och hon viftar bort moderns kommentar om att hon borde läsa en bok.
Vad gäller kvinno- och mansrollen för övrigt upprätthålls en mängd fördomar som att "vägen till mannens hjärta går genom magen", "kvinnor är av naturen skapta att syssla med vissa saker" (läs matlagning, handarbete). Visserligen står det inte rent ut att kvinnor av naturen är skapta till detta, men det är lätt att göra denna tolkning.
Moderna litteraturforskare, som Ebba Witt-Brattström, behandlar Benedictsson som en feministisk föregångsfigur. Moderna människor kan uppfatta detta som en efterhandskonstruktion med tanke på den kvinnobild som förmedlas i pjäsen. Man får dock inte glömma bort att den skrevs på 1880-talet. Det är väldigt svårt för oss att i dag försöka utröna hur pass kontroversiell pjäsen var då den skrevs. Men Benedictsson avstod från att låta Hortense sysselsätta sig med dåtidens traditionella, borgerliga ungflickssysselsättningar såsom pianospel, akvarellmålning och romanläsning.
Lilian Goldberg är författare och driver bokförlaget Jungfrun, som bara ger ut texter av kvinnor. Enligt henne är pjäsens styrka en tydlig kvinnlig röst och ett kvinnligt språk. Ändå höjs inte kvinnorna till skyarna, det fjäskas varken med kvinnor eller män. Hon anser att Teorier dessvärre fortfarande är lika aktuell, även om många kvinnor förnekar att det är så.
Det finns ett motstånd mot kvinnor som talar med en tydlig röst utifrån sin egen plattform
Enligt Lilian Goldberg spelas manliga pjäsförfattare om och om igen, medan de kvinnliga nästintill har glömts bort. Kommer Kerstin Ekman och Maj-Gull Axelsson också att vara bortglömda om 30 år? Det får framtiden utvisa.