Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 51-52, 22 december 2007

Nyckeln till en ljusnande framtid:

Kunskap utan rädsla

änniskan har under historiens lopp gång på gång tvingats välja mellan utplåning och fortsatt existens.

Hittills har uppenbarligen den fortsatta existensens väg valts, eftersom vi är 6 miljarder människor på jorden - trots alla makabra försök att utplåna oss, som morbida makthavare ständigt sysslar med. De negativa krafterna, de perversa privatprofitjägarna och deras groteska hantlangare är konstant på alerten och lämnar de positiva krafterna ingen ro. Det är som ett utnötningskrig som aldrig tar slut. Och ändå lever vi vidare och förökar oss.

Människan är ofattbart tålig. Hon borde ju för länge sedan ha strypt alla möjligheter för den människofientliga minoriteten att styra över majoriteten människor. Men icke! Gång på gång seglar det upp en "elit" som i eget intresse försämrar livet för alla andra. Och idag är det precis som tidigare i historien en akut valsituation igen. Vi har att välja mellan att leva i rädsla utan kunskap eller i kunskap utan rädsla.

Det låter lite tillspetsat, nästan som teologisk stränghet - därför att de flesta av oss lever ju med både rädsla och kunskap samtidigt: Men om man benar ut detta lite grann så är det ju så att en synnerligen begränsad minoritet av mänskligheten håller den stora majoriteten i schack genom att sprida rädsla och undanhålla kunskap.

"Var rädd och tänk inte själv", det är budskapet.

Det är inget nytt budskap. Det har funnits i hela vår överblickbara historia. Men den gångna historien hjälper oss inte att handskas med det akuta problemet, för det måste lösas vare sig vi kan eller inte kan vår historia. Vi lever här nu och måste göra slag i saken här och nu. Och det är också en evig historia: människan har alltid varit "här och nu", mitt i de akuta eländenas smet.

Nåväl, låt oss då gå på det akuta direkt. Jag följde för ett par år sedan den franska tevedokumentärserien om CIA och fylldes (som alla andra tittare) av sorgsamma bekräftelser på det jag tidigare visste, vämjelse inför det jag inte tidigare visste och hundraprocentigt hat mot dessa arma psykopater som - i "demokratins" namn dessutom! - tagit sig rätten att decimera alla människor som på något sätt stört de råkapitalistiska koncernernas intressen. Alltsedan USA installerade denna vidunderliga terrororganisation CIA har inga positiva sociala och humanistiska reformer tillåtits växa fritt utan direkt attackerats med splittringar, mord och mörkläggningar. Precis som alla andra som nu har ökad kunskap om CIA:s göranden och låtanden ställer jag mig frågan: är det inte dags att fösa hela det styrande etablissemanget i USA inför rätta och rannsaka det för brott mot mänskligheten?

Jag tror att vi är åtskilliga som önskar det. Fler och fler människor finner det svårt att kalla USA för en "demokrati", så länge USA:s ledning tillåter ett så kallhamrat sadistiskt torpedgäng som CIA att rumstera var som helst i världen för att säkra maktelitens profiter. "Global demokrati" kallar man det, men det handlar ju om global demagogi för att dölja att det är en global plutokrati man vill ska hålla ihop jordklotet i ett järngrepp. Så enkel är deras "vision". Den är fascistisk, kort och gott.

Givetvis kan man sitta med armarna i kors och invänta sammanbrottet för denna plutokrati (för det är ju så historiskt sett: alla makthavare faller av sin egen tyngd, så att säga) - men på vägen mot sammanbrottet hinner ju dessa barbarer ställa till så in i helvete mycket mänskligt lidande att det faktiskt vore bra om man kunde sätta P för det i god tid.

Och det är inte en åtgärd i förtid, för de har hållit på alldeles för länge redan. Jag förordar alltså inte ett hastigt och obetänksamt raserande av Ondskans Högkvarter, jag är inte ute efter dråpslag - för jag är ingen dräpare. Jag talar inte om våldslösningar. Jag förordar i stället att man bryter de diplomatiska och kommersiella förbindelserna med USA. Skulle det vara möjligt för Sveriges del? Eller är det faktum att USA "äger" Bofors och Volvo etc en käpp i hjulet, så att "vår" regerings flathet och underdånighet måste fortsätta? Tänk om man kunde få svar på en sån fråga! Men det får man inte.

Den etiska analfabetismen som råder i både Vita huset och Rosenbad (och alla andra vita hus och unket doftande rosenbad runtom i världen) tycks ju vara outrotlig, obotlig, som en cerebral kallbrand. Men det borde finnas en möjlighet: om alla riksdagsledamöter i Sverige kunde övertalas att offra tre timmar på att se tillsammans den franska dokumentärserien om CIA, så skulle det kanske sätta sina spår i form av motioner som borde motionera hjärnorna även på "våra" ministrar. Eller är det bara en fjantig utopi?

Är det så (som många misstänker) att riksdagen består av kontraktsfångar som gradvis uppövat sig till emotionellt iskalla imbeciller? I så fall är det ju ingen mening att ens försöka. Då kan vi dra oss undan i splendid isolation var och en, odla vår trädgård och vila på sofflocket som en klarsynt Kronblom. Det är en frestelse, den pockar ständigt.

Varje gång man ser och hör dessa skendemokrater som idisslar sin skeninternationalism och sin skenpacifism, då letar man instinktivt efter något där man får vara ifred för dessa fula fysionomier och ruggiga röster. Vi mår illa av att de ockuperar så stor del av det offentliga rummet med sin slentrianmässiga falskhet och sin dåligt dolda korruption. Ingen tilltro har vi till dem längre, därför att vi genomskådat dem - och det försöker de inte att förstå. De påstår att det är en "demokratisk plikt" att lita på dem. Det låter lika förföriskt som att säga: "Vi mår bra av korruption och eftersom vi mår bra så mår alla bra av det." Underförstått: det är mänskligt att handla stick i stäv mot alla hedersbegrepp, även om de är inhumana, och eftersom alla ni andra är människor också så kan ni lita på oss! Så grund är deras logik och den ska vi charmas av.

Att vända ryggen åt dem, att aldrig tala med dem, att vägra lyda deras anvisningar - det är det enda vapen vi har till vårt förfogande. Total civil olydnad. Och då uppstår den prekära praktiska frågan: hur många av oss har råd med civil olydnad?

I princip är det ju bara vi som ingenting äger som har råd med det. Å andra sidan kan man ju säga att vi som ingenting äger blir fler och fler för varje år som korruptionen växer, så vi har framtiden för oss. Den mutade mandarineliten blir alltmer isolerad med tiden - och vad ska denna mandarinelit ta sig till när majoriteten inte längre hörsammar deras budskap? Eliten kommer att isolera sig själv i sin sekterism, medan vi andra lever i en alltmer frihetlig gemenskap där vi kan vara självständiga och strunta i den emotionella utpressning eliten förgäves bedriver.

Hur många 3G-master, militära trakasserier och telefonavlyssningar eliten än försöker snärja oss med - så har vi alltid inne i vår friska kärna ett totalt förakt för makten; och det är just den egenskapen som gör att mänskligheten fortfarande lever och förökar sig. Vi som väljer kunskap utan rädsla mår bättre än de som lever i rädsla utan kunskap.

Den enda plikt vi har är att söka kunskap och inte falla för rädslans frestelser.

Ungdomarna idag har precis denna friska kärna och därför ser vi dem dansa på gatorna för att återta livet från dödens hantlangare och det är de som kommer ställa livsförsämrarna till svars för deras bedrägerier och brutaliteter. Jag ser överallt ungdomar som med nyvunna kunskaper kritiserar den profitgalna skogsskövlingen i Sverige, som vägrar köpa usel mat och usla teknologiska leksaker, som helt enkelt vill återgå till ett människovärdigt liv för egen del - men även pläderar för ett människovärdigt globalt liv. De har inte intresse av att bygga upp någon militär stormakt à la United States of Europe eller of America; de vill slippa rasism och slippa plundringar och slippa förgiftningar av helt naturliga skäl: de vill att den friska kärnan i dem själva inte ska fördärvas utan växa fritt i alla konstarters former - och de avskyr, friska som de är, de kärlekslösa yttringarna av den korruption det skamliga profitsystemet ohämmat producerar.

Vi måste alltså, vi äldre, tillsammans med ungdomarna skaka av oss den massmediestyrda rädslan och resa oss ovanför den, för den är ingenting annat än en lögnaktig hjärntvätt. Och vi måste inrikta vår energi på att tillsammans med dem skaffa kunskapen om hur den snöda vinningens elit opererar - så att vi kan undgå att falla ner till den infantila nivå makten vill att vi ska befinna oss på. Den behagligaste medborgaren för makteliten är en som är rädd och aldrig skaffar kunskap.

Låt oss därför bli obehagliga för makten. Låt oss påpeka för makten att den är beroende av oss, men vi inte beroende av den. Civilkurage är vår främsta egenskap. Det är det som gör att vi överlever. Makten däremot saknar civilkurage. Den är feg, den har inga visioner (endast provisioner och provisoriska "lösningar"), den rids av ekonomismens motstridiga gissningar, den har inte ens rudimentära kunskaper om människan eller miljön. De behöver oss, men vi behöver inte den.

Glöm aldrig det.

Torbjörn Säfve