Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 1 juni 2007

Bevara lövskogarna så räddas vitryggen

Den vitryggiga hackspetten är flaggskeppet i kampen för utrotningshotade arter i Sverige i dag. "Lyckas vi rädda denna fågel har vi också räddat minst 200 andra arter som också skulle stryka med om vitryggens naturliga miljö helt förstördes", säger Kristoffer Stighäll, Svenska Naturskyddsföreningen.

Ett sångsvanpar flyger lågt över Hovran. Kvittret från olika mindre fåglar tillsammans med vindens svaga sus i vassen inger en känsla av lugn och av att vara riktigt nära naturen. Snårig lövskog kantar den stora fågelsjön i södra Dalarna.

Naturen sjuder av liv. Men en röst har slutat ljuda över denna plats. För några år sedan levde här även en fågel som heter vitryggig hackspett. Inget märkvärdigt med det kan tyckas. Vad gör väl en mindre fågelart på denna plats. Det finns ju så många ändå. Men vitryggens försvinnande handlar om någonting mycket större.

Första plats på listan av utrotningshotade arter i Sverige i dag innehas ohotat av den vitryggiga hackspetten. Detta är den andra hackspetten i rad som, om räddningsarbetet inte lyckas, kommer utrotas från den svenska naturen. 1982 försvann mellanhackspetten för gott från Sverige för att i dag endast göra enstaka oplanerade gästbesök.

Mellanhackspetten kräver ekskogar för att bygga bo och finna föda, men då dessa trängts undan allt mer från den svenska naturen minskade mellanhackspetten till antal. Och några riktigt kalla vintrar på 80-talet blev nådastöten. Arbetet med att rädda mellanhackspetten misslyckades, men i dag är det ett ännu angelägnare arbete när det gäller att rädda vitryggen som ligger framför oss.

Speciell livsmiljö

Sveriges lantbruks-universitet i Uppsala (SLU) sammanställer varje år så kallade rödlistor som innehåller de växt- och djurarter som är hotade och utrotningshotade i Sverige. Dessa rödlistor finns inom Artdatabanken hos SLU. Expertkommittéer är anslutna till Artdatabanken, och dessa ansvarar för bedömningen av enskilda arters status och upprättar förslag till nationella rödlistor. Ansvarig myndighet för rödlistorna är Naturvårdsverket som fastställer listorna som officiella dokument.

Kristoffer Stighäll är ansvarig för Svenska Naturskyddsföreningens vitryggsprojekt.

- Vitryggens naturliga livsmiljö återfinns i en mycket speciell och starkt hotad biotop. Arten kräver lövskog som låtits stå orörd så pass länge att gamla döda träd finns kvar som vitryggen kan bygga bo och finna föda i. Denna miljö är i dag starkt tillbakaträngd då skogsindustrin inte vill ha denna typ av skog då den inte är lönsam på något sätt. Man har helt enkelt gjort sig av med stora mängder gammal lövskog i stora delar av södra och mellersta Sverige. Som följd av detta har vitryggen fått det allt svårare att klara sig, säger han.

Ingen annanstans i världen

Men det är inte bara vitryggen som är hotad på grund av undanträngningen av lövskogen. I denna biotop lever även upp mot 200 arter av lavar, mossor och skalbaggar, vissa av dessa går inte att återfinna någon annanstans i världen.

- Det är ju lättare att tala för att en fågel som vitryggen ska överleva än för en liten skalbagge. Allmänheten har ofta lättare att ta till sig en hotad fågel än en skalbagge, säger Kristoffer Stighäll.

Fjällräven är även den en art som är hotad på grund av mänsklig aktivitet. Under tidigt 1900-tal var fjällräven en vanlig och allmän art, men som starkt har reducerats till antal. Främsta orsakerna är jakt och det gift som tidigare lades ut för att få bukt med varg och järv.

I dag omfattar populationen cirka 120 vuxna fjällrävar i hela Skandinavien.

Tillvaron för arten är i dag stabil, men antalet är på en mycket låg nivå. Från att ha funnits över hela kalfjället ned till Dalafjällen återfinns arten i dag endast kring vissa delar av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Tack vare ett nordiskt samarbete för att rädda fjällräven ser den ut att öka i antal.

Allmän missuppfattning

Ett massivt åtgärdsprogram finns även runt den vitryggiga hackspetten. Dock ser framtiden inte lika ljus ut för denna art som för fjällräven.

Aktörer i vitryggens åtgärdsprogram är bland annat Naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, Nordens Ark, länsstyrelserna i Västra Götaland och Värmland, samt skogskoncernen Södra skog.

- Vi har skyldighet att se till så vi inte förlorar en enda art från vår natur, säger Ulrika Sjöberg, samordnare för åtgärdsprogrammet för länsstyrelsen i Västra Götaland.

För att rädda vitryggen, de övriga 200 arterna samt deras naturliga livsmiljö - lövskogen - används statliga medel. För att klara miljömålet med levande skogar har 200 miljoner kronor avsatts av den förra regeringen. Det är av dessa pengar som bland annat åtgärdsprogrammet för den vitryggiga hackspetten finansieras.

- En felaktig uppfattning som jag vill slå hål på är att dessa miljoner enbart skulle gå till den vitryggiga hackspetten. Så ligger det inte till, men tyvärr har det blivit en allmän missuppfattning mycket på grund av medias vinkling, säger Ulrika Sjöberg.

Sammanlagt är det 500 000 hektar mark och skog i Sverige som skall vårdas och bevaras med hjälp av dessa pengar.

- Vitryggen är bara en av alla arter som ska få del av pengarna, säger Ulrika Sjöberg.

Avelsprojekt

Och vitryggen ska räddas. Genom ett massivt samarbete mellan aktörer som Naturvårdsverket, Svenska Naturskyddsföreningen, Nordens Ark och Södra skog ska arten få en chans överleva i den svenska naturen. Sedan 1993 har personalen på djurparken Nordens Ark i Bohuslän handmatat vitryggiga hackspettsungar på försök. Efterhand märkte personal och övriga med intresse av att bevara arten att arbetet gav resultat. I dag har den småskaliga uppfödningen övergått till att bli ett renodlat avelsprojekt.

Christer Larsson är projektansvarig för aveln och uppfödningen av hackspetten på Nordens Ark.

- Vi tycker det är viktigt att satsa på detta avelsprojekt för att på lång sikt försöka återskapa en livskraftig population av vitryggen, säger han.

Verkligheten är den att det förra våren fanns mindre är 10 häckande par i hela Sverige. De största områdena av sådan lövskog som vitryggen kräver återfinns i dag främst i Värmland och i Dalsland. Till för bara några år sedan fanns häckningslokaler för vitryggen i den så kallade nedre Dalälvregionen samt i Kalmar län.

Men på grund av skogsägares och skogsbolagens utgallring på dessa platser har vitryggens naturliga miljö på dessa två platser så gott som förstörts. Uppgiften är nu att försöka återskapa vitryggens naturliga miljö, med stora gamla lövskogar där döda träd tillåts stå kvar, samtidigt som antalet vitryggar måste bli fler. Minskar arten ännu mer riskerar den att gå samma väg som mellanhackspetten som försvann från Sverige på 1980-talet.

Enda stället i landet

Avelsprojektet på Nordens Ark är den del i åtgärdsprogrammet som ska säkra att det finns tillräckligt stort antal vitryggar att sätta ut i naturen när livsmiljön är återskapad.

- Avelsprojektet vi arbetar med sträcker sig ända till 2026. Och i dagsläget är vi de enda som arbetar med avel av hotade djur i Sverige, vi har även fått erkännande internationellt. Vårt första mål är att få 25-30 häckande par i Sverige. Och om 30-40 år hoppas vi ha 100-200 fåglar ute i naturen. Så detta är ett verkligt långsiktigt projekt, och det är svårt att veta idag hur det hela kommer utfalla, men vi ger inte upp, säger Christer Larsson.

Hög dödlighet

Det praktiska arbetet går till så att ungarna föds upp i hägn på Nordens Ark. När de blir flygfärdiga, och i vilt tillstånd skulle lämna mamman, så sätts de ut i en speciell bur. Normalt sett är det en hög dödlighet bland småfåglar, och många överlever inte första vintern, berättar Christer Larsson. Än svårare är det för vitryggen som dessutom har att tampas med problemet att dess naturliga livsmiljö krympt allt mer.

- Det är alltså en ännu högre dödlighet hos denna art, men hittills har det gått relativt bra så vi när en viss förhoppning om att de ungar vi sätter ut ska klara sig och så småningom få egna ungar, säger Christer Larsson på Nordens Ark.

Försöker ta ansvar

Skogskoncernen Södra skog är en förening av skogsägare i stora delar av södra Sverige med totalt cirka 35 000 skogsägare som medlemmar. Skogsägarna odlar, gallrar sin skog som i sin tur blir till råvara för Södras skogsindustrier.

- Skogsindustrin har länge varit väldigt kortsiktig och bara velat ha barrskogar som lönar sig för produktion. Stora lövskogar har inte varit önskvärda då de inte ger någon god ekonomisk avkastning, säger Gustaf Aulén, skogsekolog hos Södra skog.

Vetskapen om att skogsindustrin har bidragit till att arter som den vitryggiga hackspetten nu är på väg att utrotas från den svenska naturen, har fått Södra skog att vidta vissa åtgärder.

- Det vi kan göra är att arbeta generellt för att förmå våra medlemmar, skogsägarna, att förstå vikten av att även bevara lövskogen. Södra skogs medlemmar äger och brukar sammanlagt 2 miljoner hektar mark. Och för all denna mark tar vi fram så kallade skogsbruksplaner. Vi klassar miljöerna i sammanlagt fyra olika nivåer. En av nivåerna står för skogar med hög procent lövskog. Vår ambition är att öka områdena som kan klassas in i denna nivå, säger Gustaf Aulén.

När en skogsägare i Södra Sverige konstateras ha stora naturvärden av orörd lövskog inom sin fastighet ligger det på Södra skog att informera ägaren om vad denna kan göra.

- Många kan först tänka att de kommer bli tvungna att lägga ner skogsbruket, de ser bara stora ekonomiska förluster. Men efter att ha fått rätt information brukar de bli mer positivt inställda till lövskogen, säger han.

Ingen människa vill bo mitt i en granplantering - det är Gustaf Auléns främsta argument för att även skogsägarna vill ha kvar lövskogen som vitryggen lever i.

- Vi vill ha en rik miljö, men det gäller att hitta balansen mellan vad industrin efterfrågar och miljöer som måste bevaras för den biologiska mångfaldens skull, säger han.

Martina Josefsson