Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 23 februari 2007

"Vuxna har ansvar både för sina och andras barn"

Under 2006 ökade antalet kontakter till BRIS rörande misshandel och övergrepp mot barn. Övermäktiga krav att leva upp till både i skolan och på fritiden har också resulterat i fler barn som hört av sig på grund av psykisk ohälsa. Det är några av slutsatserna i BRIS senaste rapport.

BRIS, (Barnens Rätt i Samhället) sammanfattar i sin rapport för 2006 barns upplevelser av kränkningar, psykisk ohälsa, fysiskt våld och sorgearbete.

De stödjande barnkontakterna för BRIS år 2006 uppgick till 21 273 stycken. En ökning med 11 procent från föregående år. Den vanligaste orsaken till att kontakta BRIS var familjekonflikter. Markanta ökningar har skett inom misshandel och övergrepp, något som tidigare minskat. Kontakter rörande psykisk ohälsa ökade med 20 procent under 2006. Fokus för 2007 kommer att vara vuxnas bemötande av barn. För BRIS generalsekreterare Göran Harnesk är vuxengaranti och barnperspektiv levande honnörsord.

- Barns berättelser till oss vuxna är en bristvara i dagens samhälle. Därför är samtal med vuxna där barn kan känna sig bekräftade och respekterade för de individer som de är, så väldigt betydelsefulla, säger han i rapporten.

Rapporten delar in barnens kontakter i tre teman: Barn i utsatthet, psykisk ohälsa och barns sorg.

Barn i utsatthet

Här vill BRIS berätta om de barn som hör av sig till dem med upplevelser av misshandel, övergrepp och mobbning. Citat hämtat från samtal med 14- årig flicka: "Flickan har blivit sexuellt utnyttjad sedan lågstadiet av sin pappa då mamman arbetar på natten. Flickan har försökt begå självmord upprepade gånger, varit inlagd på sjukhus flera gånger utan att berätta orsaken."

Det är vanligt att flickor som kontaktar BRIS är osäkra på var gränsen går för vad som kan betraktas som sexuella övergrepp och ofredanden. Det är vanligt att tonårsflickor på en fest är osäkra på om det som de varit med om kan kallas för våldtäkt. Många beskriver situationer där det varit svårt att säga ifrån eller där man varit osäker på vad man förväntas eller måste ställa upp på.

En ökning har också skett av exploatering som är kopplad till den digitala tekniken. En öppen fråga är hur mycket det sexualiserade mediautbudet i kombination med frånvarande vuxna påverkar tonåringar. Här kan behovet av bekräftelse övergå till destruktiva gränsöverskridanden.

Utsatthet av mobbing är en av de vanligaste orsakerna för barn och ungdomar att kontakta BRIS. Pojkars kontakter är störst inom detta område.

Citat hämtat ur mejl från pojke: "Jag har mycket problem hemma och i skolan..jag blir typ mobbad, slagen och hotad..jag vågar knappt gå hem från skolan längre..jag är orolig hela tiden och kan inte koncentrera mig i skolan..."

Bilden är sig lik sedan många år. Barn och ungdomar berättar för BRIS att de förgäves sökt hjälp hos lärare eller annan skolpersonal utan resultat. Många gånger har de i stället fått höra att skulden ligger hos dem själva.

Det är tydligt att många skolledare fortfarande saknar redskap för och utbildning i aktivt förebyggande arbete mot mobbning. Man vet inte heller hur man ska hantera den dagliga mobbningen. Många lärare anser att det inte ingår i deras arbetsuppgifter att hantera relationer mellan elever. Men det finns även exempel på lärare som intresserar sig, lyssnar och agerar. Detta kan göra stor skillnad för ett enskilt barn, att någon vuxen griper in och agerar. Att fara illa av långvarig mobbning i skolan är en bakomliggande orsak till psykisk ohälsa.

BRIS vill se en kraftig satsning på lärares och skolpersonals psykosociala kompetens.

Psykisk ohälsa

Många e-postbrev från barnen beskriver depressioner, ångest, nedstämdhet och symtom i form av självdestruktivitet. BRIS har sedan 2002 larmat regeringen om ökningen av självmord/självmordstankar och självskadebeteende bland tonårsflickor. Flickor som skär sig och ungdomar som uttrycker att de inte vill leva fortsätter att kontakta BRIS i ständigt ökande omfattning.

Eva Waltre, BRIS samordnare för stödverksamheten säger i rapporten att det många gånger är svårt att hitta vuxna som kan hjälpa.

- De kanaler som finns fun-gerar ofta inte. Det är långa väntetider till BUP, man måste ha föräldrarnas tillstånd, det finns ingen tid hos skolsyster eller skolkurator. För barn som inte kan vända sig till mamma eller pappa är det inte alltid lätt att komma vidare. De blir utlämnade att söka stöd hos varandra, vilket inte alltid räcker. Ibland blir självsvält eller att skära sig ett sätt att söka ångestlindring, säger hon.

BRIS erfarenhet är att den psykiska ohälsan tar sig olika uttryck hos pojkar och flickor. Där märks mycket självsvåld och ätstörningar hos flickor, medan pojkar kan reagera mer våldsamt och utagerande och gör fler fullbordade självmord. Flickorna har mer förmåga att sätta ord på svåra känslor, och 9 av 10 som kontaktar BRIS är flickor. Men hälften av de vuxna som ringer oroar sig för en pojkes hälsa. Det verkar vara svårt att ändra på att pojkar inte talar om sina känslor på samma sätt som flickor.

- Vi är mycket oroade över att mejlen från tonårstejjer som mår psykiskt dåligt fortsätter att öka så kraftigt. De beskriver en vuxen värld som inte ser dem och som inte fångar upp deras signaler. Alla vuxna har ett ansvar att bekräfta och stödja barn i sin omgivning. Det enskilda vuxenansvaret är kanske större än man tror, säger Göran Harnesk.

För att utveckla psykisk ohälsa krävs oftast en kombination av bakomliggande faktorer. Till exempel att vara utsatt för ohanterliga svårigheter i förening med att långvarigt leva under stress. Om de vuxna som man är beroende av samtidigt inte är närvarande eller pålitliga ökar känslan av maktlöshet. I de allvarligare fallen finns ofta sexuella övergrepp sedan tidig ålder, fysisk eller psykisk misshandel eller svår mobbning under längre tid. Många upplever också svårigheter att inte kunna påverka sin boendesituation när föräldrarna är skilda.

Det sammantagna intrycket från både barnens och de vuxnas berättelser är att barnen som hör av sig om psykisk ohälsa egentligen uppvisar adekvata reaktioner på en situation som under lång tid varit alltför påfrestande i hemmet, skolan och/eller kamratkretsen. Känslan av övermäktiga krav att leva upp till såväl i skolan som på fritiden påverkar. Krav på perfekt kropp och utseende förmedlat genom media och reklam är ofta orsaken till stress och självtvivel. Detta kan förstärka en grundläggande självbild av att inte duga som man är. Citat hämtat ur e-post från en 14- årig flicka:

"Min ork är slut. Jag orkar inte med livet, maten, skolan och träningen. Det är mycket i skolan, misslyckas gång på gång med proven. Allt är så svårt, allt handlar om mat, utseende, vikt, uppmärksamhet... Jag kan inte ta mig ur det här".

Barns sorg

I samtal och mejl till BRIS ser man att barn är med om många typer av förluster och att sorgen finns i barns liv också där omgivningen inte är medveten om det. Många beskriver att de saknar utrymme och förståelse för sin sorg och blir istället duktiga på att dölja den. Endast en liten del av alla samtal handlar uttalat om sorg och förlust av en närstående.

Sorgen finns med som en underliggande känsla i många sammanhang. En mycket stor del av kontakterna präglas av övergivenhet, saknad, förlust och utanförskap.

BRIS-ombudet Sofia Grönqvist, som även lett stödgrupper efter flodvågskatastrofen, säger att bristen på kunskap hos många vuxna är stor.

- Det är svårt för barn att förstå varför vuxna inte klarar av att stödja dem i deras sorg. Barn och vuxna bearbetar sorg på olika sätt. För barn och ungdomar finns sorgen där länge. Vuxna kan ta en paus från jobb och andra och åtaganden och vara i sin sorg efter en förlust. Men barn och unga kan inte sörja på samma sätt, de klarar helt enkelt inte av det, utan måste låta vardagen gå på. Man kan likna det vid att barn och unga går in i och ut ur sorgen, säger hon.

Att sorgen kan väcka starka reaktioner skrämmer också. Den kan bestå av en komplex blandning av ledsenhet, skuldkänslor, saknad, övergivenhet, ensamhet, rädsla, lättnad och ilska. I kontakten med BRIS uttrycker barnen att det inte finns någon som kan lyssna på dem. För ofta vill de endast bli lyssnade på, att någon orkar höra deras historia utan att försöka trösta.

- Det går ju inte att trösta, det kan ändå inte bli bra. Mamma är ju död, sa en flicka.

Anna Henriksson

Fakta: BRIS

BRIS, Barnens Rätt i Samhället, startade 1971 med målsättningen att skydda barn från vuxnas våld. Detta bidrog till att Sverige åtta år senare fick världens första anti-aga lag. BRIS är en ideell, partipolitiskt och religöst obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa och är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är Barnens Hjälptelefon och BRIS e-post. Dit kan barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt vända sig när de behöver stöd av en vuxen. (Källa: BRIS)

Vad är egentligen barnmisshandel?

Vad åstadkommer man om man slår ett barn, fryser ut ett barn, låser in ett barn, ignorerar ett barn, kallar ett barn för öknamn eller på annat sätt kränker ett barn?

Man visar det barnet att det inte duger någonting till. Man vänder sig bort i stället för att närma sig. Man underkänner barnet som människa. Man sätter barnets självkänsla i gungning. Man gör sig själv viktig på barnets bekostnad. Man lär barnet att kärlek kan inte tas för given, att den måste förtjänas (till och med till priset av självutplåning). Man signalerar att man inte bryr sig om.

De känslorna får barnet sedan kånka på, kanske ända in i vuxen ålder. Många barn som blir misshandlade upplever just det som det allra värsta: den otäcka, ensamma, eviga upplevelsen av föräldrarnas totala oengagemang. Dessutom lär man ut sitt eget beteende... (Utdrag ur BRIS Föräldrabok som kan laddas ner från www.bris.se)