Ursprungligen publicerad 26 januari 2007 Klimatet - vår ödesfråga Det har nu gått mer än två år sedan utställningen Uppdrag: KLIMAT invigdes på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. För de flesta besökarna har utställningen blivit en positiv upplevelse som inspirerat till större miljömedvetenhet. Det säger Claes Enger, utställningschef och projektledare för Uppdrag: KLIMAT, på Naturhistoriska riksmuseet. - Enligt vår byrå som på uppdrag gör besöksundersökningar är det över 90 procent av de cirka 600 000 besökarna från och med öppnandet 2004 som ger utställningen betygen bra och mycket bra, säger Claes Enger. Utställningen som vänder sig till skolelever från och med årskurs 6 samt till övrig allmänhet över 12 år har producerats av Naturhistoriska riksmuseet i samarbete med Stockholms Universitet, Naturvårdsverket, SMHI och Världsnaturfonden WWF. Utställningen har kontinuerligt uppdaterats med nya forskarrön och har kommit att bli den största som någonsin producerats i ämnet i Sverige. Visionen om utställningen, som går att läsa i projektplanen var "att skapa en ur klimatsynpunkt positiv bild av en långsiktigt hållbar framtid, där människan inser att de själva är en del av problemet, samt att de genom medvetna val och handlingar är en del av lösningen". Kännetecken för utställningen om klimatets dåtida, nutida och framtida påverkan på oss och på vår jord, var bland annat en positiv framtidssyn utan skrämselpropaganda. Och utställningen skulle aktivera flera sinnen, vilket de flertaliga interaktiva stationerna, montrarna, filmer, datorer, ljud och ljus verkligen har levt upp till. Mycket text negativt Bland annat finns det en station där du som besökare kan ta reda på hur mycket koldioxid som just din livsstil bidrar med. - Det är också för våra mer rörliga delar vi fått störst positivt gensvar. Mest negativ respons har de delar som berör lösningarna på klimatproblemet fått, mycket på grund av att det upplevs som väldigt mycket text, säger Claes Enger. Och visst, mycket text blir det om man ser på utställningen ur en 12-årings perspektiv. Stora delar av utställningen tar upp hur vår jord fungerar med vindar, undervattensströmmar, molnbildning, växthuseffekt, solens påverkan och som besökare kan du grundligt ta reda på hur du bäst tyder vädret och väderprognoser. Men det starkaste intryck jag som besökare tog med mig från utställningen hem, var det annalkande klimatproblemet. Människan påverkar den globala uppvärmningen och det börjar bli dags att hejda den. Uppskattad upplevelsefilm På den punkten har projektet med denna utställning inte riktigt levt upp till ett av sina tänkta kännetecken att inte påverka med skrämselpropaganda. Bland annat den film som visas längst bort i utställningsdelen, där effekten av uppvärmningen av vår planet och vad vi kan göra åt det, tas upp. Flera olika internationella forskare uttalar sig om hur båttom det är att vi alla gör något nu och att vi kanske bara har tio år på oss innan den annalkande katastrofen med översvämningar, migration och sjukdomar är över oss. I utställningens mer centrala del visas en annan, upplevelsebaserad film "Stormens öga", och den har enligt Claes Enger blivit mycket uppskattad. Här får besökaren en i första hand stark ljudupplevelse av olika väderextremer som skyfall, torka, stormar, översvämning och åskväder med blixtar. Extrema vädersituationer som besökaren får fundera över. Är de ett tecken på förändring? Eller naturens egen variation? Budskapet filmen ger är att vi troligen är på väg mot en förändring men att vi med minskade utsläpp av växthusgaser faktiskt kan påverka klimatet i en annan riktning. - Vi hoppas i alla fall att våra besökare har inspirerats till att vända sig till sig själva och bli mer miljömedvetna, säger Claes Enger. Tanken vid öppnandet av utställningen Uppdrag: KLIMAT var att den skulle stå 3-5 år. - På grund av det stora positiva gensvaret så tänker vi låta den stå kvar ytterligare, så nu satsar vi resurser på att kunna förnya och tillföra ytterligare forskningsrön, säger projektledare Claes Enger. Utställningen Uppdrag: KLIMAT kan ses på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm minst fram till år 2008. |