|
Ursprungligen publicerad 5 januari 2007 Världens största atomreaktor byggs i Finland Kritiken växer mot Olkiluoto 3-reaktorn Då den finska riksdagen fattade beslutet om att bygga den femte reaktorn, Olkiluoto 3, som blir världens största på 1.600 MW, togs beslutet emot med stor entusiasm inom atomkraftskretsarna. Men nu har bygget försenats och kostnaderna skjuter i höjden. Kritiken växer. Reaktorn har beställts av energiföretaget TVO till ett fast pris på 3 miljarder euro, och byggs av Framatome, det vill säga det tyska företaget Siemens och det franska företaget Areva, invid Bottenviken i närheten av staden Rauma. EPR-reaktorn på 1.600 MW blir världens största. En dylik reaktor har inte byggts någonstans i världen och är en prototyp. På flera håll runtom i Europa har sakkunniga varnat för att Finlands femte reaktor är den första reaktor som byggs på en fri energimarknad, vilket kan innebära att projektet drabbas av oförutsägbara problem. Varningarna har i Finland viftats bort både av ledande politiker, TVO och näringslivets representanter. Hittills har förseningarna inte berott på några avsevärda tekniska innovationer utan bland annat på alltför porös cement, och på att vissa svetsningar i tryckkärlet inte håller måttet. Reaktorbygget har endast pågått sedan sommaren 2005 och de stora tekniska utmaningarna ligger ännu framöver. Då projektet presenterades framhöll TVO, som beställt reaktorn, att tidtabellen kommer att hållas. I februari 2004 publicerade IEA (International Energy Agency) en rapport som gällde Finland (Energy Policies of IEA Countries, Finland, 2003 Review). I rapporten uppmanade man Finlands regering att ha ett annat alternativ i beredskap för att minska drivhusgaserna ifall inte Olkiluoto 3 kan tas i bruk enligt planerna år 2009. IEA framhävde att atomkraftsprojekt runt om i världen nästan genomgående hade blivit dyrare än planerat. Enligt Hufvudstadsbladet kommer Olkiluoto 3-reaktorn tas i bruk tidigast år 2011, och Areva har redan nu att räkna med förluster på 500 miljoner - 1 miljard euro. Kritik redan 2005 Ytterst skarp kritik mot Olkiluoto 3-reaktorns snabbt genomförda riskanalyser framfördes redan i september 2005 av den engelska atomkraftssäkerhetsexperten John Large. Konsultföretaget Large & Associates undersökte på uppdrag av Greenpeace behandlingen av tillståndet för jättereaktorn. Sedan början av 1980-talet har Large lett detta konsultföretag för atomkraftsbranschen och han har även fungerat som konsult för Englands regering. Han fäste uppmärksamhet vid att Strålsäkerhetscentralen, STUK, använde endast ett år för utförandet av riskanalyserna. I USA krävs 7-8 års forskningsarbete för dylika analyser. Large förundrade sig över hur en så snabb behandling överhuvudtaget varit möjlig eftersom STUK:s personal uppgår till endast cirka 100 anställda. Han kritiserade även skarpt det faktum att det är svårt att få uppgifter om projektet, och att en stor del av riskanalyserna är hemligstämplade. Enligt Large har reaktorns säkerhet inte utvärderats tillräckligt. Han anser att projektet har genomförts på näringslivets och politikernas villkor. "Jag skulle känna mig betydligt tryggare om STUK skulle utlysa en fem års tilläggstid för att låta utföra ett ordentligt och fullständigt expertutlåtande," sade John Large till den österrikiska nyhetsbyrån APA. Kritik i tyska medier Finlands reaktorbygge fick även negativ uppmärksamhet i den tyska tidningen der Spiegel i november 2005. I artikeln fäste man uppmärksamhet vid att nästan alla chefredaktörer vid landets tidningar uttalade sig för atomkraft inför beslutet om utbyggnaden i riksdagen i maj 2002, och att risker och ekonomiska argument förträngdes. Spiegel hänvisade även till det klagomål som advokatbyrån Kuhbier på uppdrag av EREF (europeiska federationen för förnybara energikällor) hade inlämnat till EU-kommissionen. Så här uttalade sig den tyska tidningen Frankfurter Rund-schau om bygget 21.7.06: "Signalen hette Olkiluoto. Hos atomlobbyn smällde korkarna efter den långa törststräckan. Men nu är glädjen vid koncernen Areva och Siemens, som erbjöd den nya tryckvattenreaktorn till ett fast pris, något mera dämpad. Missöden i planering och vid bygget har lett till att reaktorn blir färdig med ett års försening. Också det att projektet endast kunde förverkligas tack vare statlig hjälp och elköpsgarantier gör att bilden mörknar." Frankfurter Rundschaus uttalande baserar sig på fakta. På den finska Strålsäkerhetscentralens hemsida kan man bekanta sig med centralens uttalande om reaktorn där det konstateras bland annat: - att leverantörerna för att genomföra projektet har valt underleverantörer som inte har tidigare erfarenhet av att bygga kärnkraftverk - att en likgiltig inställning till problem eller kvalitet inte får accepteras - att den tid och arbetsmängd som behövs för den detaljerade planeringen av Olkiluoto 3-enheten klart har underskattats - att det har varit svårt att kontrollera genomförandet av projektet - att leverantören i början av projektet inte var tillräckligt bekant med det finländska sättet att samarbeta - att de organisationer som deltar i Olkiluoto 3-projektet ännu inte har en klar gemensam uppfattning om hur kraftigt man i byggnadsskedet borde främja medvetenhet om säkerheten - att förmedlingen av kraven på kvalitet och kvalitetskontroll från Framatome till underleverantörerna ibland har varit bristfällig. Dåliga resultat På Nuclear Engineerings hemsida kunde man den 2 oktober läsa att Arevas resultat för det första halvåret var dåligt på grund av förseningarna med Olkiluoto 3-bygget. I den franska näringslivstidningen La Tribune meddelade man den 10 november att Olkiluoto 3-bygget är 3 år försenat. I Financial Times konstaterades samma dag att marknadsanalytiker var chockerade över de svaga resultaten för Siemens energiavdelning. Siemens skyllde på problem med Framatome, det vill säga Olkiluoto 3-projektet. Senare har Areva dementerat påståendet att reaktorbygget skulle vara 3 år försenat. Enligt Areva är projektet 1 år försenat. Areva medger dock att TVO inte har betalat några räkningar sedan sommaren eftersom leverantören inte har hållit tidtabellen. Anmärkningsvärt är att även svenska skattebetalares pengar används för projektet eftersom både Sveriges exportagentur och Handelsbanken är inblandade i projektet. |