"Lär känna Kuba med Nordiska Brigaden". Så här lockar svensk-kubanska föreningen arbetsvilliga och nyfikna Kubaresenärer. I tre veckor ges tillfälle att arbeta tillsammans med kubanska arbetare och studenter, och med Kubavänner från de övriga nordiska länderna.
Två veckor av de tre tillbringar man halva dagen på fältet med att rensa ogräs, skörda bönor eller apelsiner - beroende på årstid - resten av dagen ägnas åt information, föreläsningar, studiebesök, salsadans och umgänge.
Den tredje veckan är mera turistisk, innehåller bland annat rundresa genom landet och vila på stranden.
Gunaino Enqvist med familj, Bengt och två vuxna söner reste till Kuba med brigaden i vintras, 19 december 2005 - 7 januari 2006. Här följer utdrag ur hennes dagbok.
Kuba - 05/06
Inte förrän kl 22.30 lämnade vi Havanna för att åka till "campen", 4 mil ute på landet, i en liten skraltig buss som inte gick att stänga, där alla avgaser strömmade in, men med glada medresenärer, NORDISKA BRIGADEN. Vi i familjen blev tilldelade ett rum med 4 våningssängar och 4x2 plåtskåp utan lås.
Enda belysning ett lysrör i taket. "Så var det i lumpen", sa Bengt. Vatten var också ett problem. Pumparna gick bara ibland. Besvärligt vid toalettbesök. Men det hade ju vi fått träning i under Gudrunkatastrofen med långt el-avbrott. Så det va ju en baggis.
Bussreparation på plats. Bilverkstäder är sällsynta och bilar och bussar repareras på platsen.
Måndag 19 dec.-05
kl 9.30.
Samling i konferensrummet för officiellt välkomsttal. Informationsmöte om de olika länderna och grupperna. Svenskgruppen 64 personer. Hela gruppen 103 personer. Viceordföranden i ICAP, Don Carlos Roberto, höll ett långt tal som simultantolkades på engelska.
Första dagen, tisdag 20/12.
Klockan 5.45 väcktes vi av en (bandinspelad) galen tupp följd av "Guantanamera". Den dagen blev det bönplockning.
Efter lunchen (lunch o middag: ris, potatis, bönor - svarta eller vita - gula ärtor i soppa, vitkålssallad, något kött - apelsiner + grape) berättade professor Carlos om Kubas utrikespolitik och relation Kuba-USA för en ganska trött och lätt sömning publik. "Publiken" kvicknade till fram mot kvällen då det spelades och dansades kubanskt och salsa.
Onsdag 21 dec.
Samling. Uppdelning i grupper. Skolbygge, gräsröjning med machete eller apelsinplockning. En traktor med släp hämtade apelsinerna som vi plockat och lagt i högar under träden och sedan samlat i säckar.
Torsdag 22 dec.
LÄRARNAS DAG kl. 19.45 Bussresa till lärarhögskolan i Caimito för att fira dagen. Mycket sång, dans och jubel. Samling i en stor sal. Alla lärare i gruppen fick resa sig upp vid upprop och blev applåderade.
Vi besökte deras datarum och bibliotek (mycket torftiga). Kuba lägger cirka 10 procent av BNP på utbildning, bland de högsta utbildningssatsningarna i världen. Antal elever/lärare är 13 på låg- och mellanstadiet och 15 till och med gymnasiet.
Innan skolan börjar arbetar eleverna med något praktiskt till exempel skördearbete. Det hjälper samhället och ger livserfarenhet!
Fidel Vasio, professor i ekonomi, berättade om den ekonomiska och sociala situationen på Kuba. Ett fartyg som anlöper kubansk hamn bestraffas med att stängas ut från amerikanska hamnar i sex månader framåt. På så sätt drabbar bojkotten även av andra länder.
Lördag den 24 dec. Julafton Kl. 9
Buss till fotbollsmatch mellan brigadister och kubaner. Brigadister med gympaskor och kubanerna med fotbollsskor med dubbar. 1-1 blev genom straffsparkar 2-1 till kubanerna.
Söndag den 25 dec. Sovmorgon.
Tuppen gol inte förrän kl 8. Buss kl 9.30 till stranden i Havanna, Playa del Este (Östra stranden) - en 50 km lång strandremsa.
Själva Havanna är en vacker, men otroligt nersliten stad, hus i ruiner, gamla sköna byggnader, cykeldroskor, "kameler" som de ihopbyggda bussarna kallas. Avgaser, gamla bilar, cyklar. Vi vandrade längs strandpromenaden Malecón (7 km lång, från gamla kolonialtiden) till skyskrapor i Vedado.
Gunaino plockar apelsiner.
Måndag den 26 dec.
Apelsinplockning.
Tisdag den 27 dec.
Buss till samlingshus till COOP (bondekooperativ). Information om böndernas arbete. I området levde c:a 300 personer. En förskola och grundskola fanns för familjernas barn. Bönderna ägde sina bostäder och en viss del av jorden för eget bruk, max. 13 hektar. Bönderna fick vanlig lön, samt kunde köpa billigare produkter som anställd, sälja mark fick man bara till staten.
Vidare med buss till gård med kreatursbesättning. 130 kor sköttes av 6 personer. Magert bete, tillägg i form av sockerrör och frukt. Korna var frigående. Rinnande vatten i stenhoar. 4 mjölkmaskiner för 53 mjölkkor.
Onsdag 28 dec. Kl. 10
Möte med José Ramón Fernandez, ordförande i Kubansk-nordiska vänskapsföreningen, en lång, reslig äldre man med kraftfullt hår, från revolutionen 1956-59, en verklig folktalare med gripande engagemang och entusiasm. Han var beredd att gå ut i strid för att försvara Kuba igen. Kl 14.00 Buss till ett Kuba-nordiskt jordbrukskooperativ, ett 600 hektar stort område som ägdes av 250 bönder som odlade frukt och grönsaker. Mycket välskött. Där blev vi bjudna på ett överdådigt fruktbord.
Torsdag den 29 dec. Kl. 14
Möte med antingen 1) Ungkommunister 2) LO (facket) eller 3) Kvinnorörelsen FMC (Federación de Mujeres cubanas). Jag valde FMC. FMC bildades 1960 av kvinnor som deltagit i befrielsekampen i bergen och underjordiskt i städerna.
De 12 000 prostituerade fick utbildning och arbete. 1975 kom Familjelagen, delat ansvar för barn och hushåll. Abort är tillåtet, men sexupplysning är starkt betonat. Idag är 85 procent av kubanska kvinnor medlemmar i FMC. 68 procent av dem är högutbildade.
Under graviditeten får kvinnan full lön fram till förlossningen plus tre månader därefter. 60 procent av lönen under resten av året. Mannen har också rätt att vara pappaledig med avdrag på lönen. Kvinnorna påpekade särskilt att idén kom från en man.
På min fråga hur många män som var hemmapappor svarade de inte. De påpekade emellertid att Kuba fortfarande är ganska patriarkaliskt. I familjelagen förbjöds diskriminering på grund av kön, hudfärg, trosåskådning och nationellt ursprung. 1971 skapades Barninstitutet inom Utbildningsministeriet. Det är ansvarigt för bland annat daghemmen.
Fredag den 30 dec.
Apelsinplockning. Underbar morgon med dimma över markerna. Det blev emellertid ingen apelsinplockning. Efter c:a 1 - 11-2 timmes väntan kom lastkärran och körde oss till bönfältet för att rensa ogräs. Dock avbröts arbetet efter 1 tim. Det blev lastkärran tillbaka till campen. Där pågick en ståtlig parad och uppvisning av kubansk dans med barn och ungdomar mellan 5 och 15. Fantastisk disciplin. Solen gassade. Folkfest.
Lördag den 31 dec.
NYÅRSAFTON
Klockan åtta gick bussen till en kalkstensgrotta i Vinella. Otroligt vackert landskap. En helt ny vy. Runda höga bevuxna kullar eller snarare kalkstensberg. En motorbåt förde oss längst in i grottans innersta där krokodiler befann sig - vi vände innan dess. Vi blev bjudna på sockerrörsdrinkar som pressades på platsen. En bergvägg var bemålad av människohänder, ett jättemotiv med människor, djur och växter som enligt min mening knappast förskönade, 35 - 50 m hög. Nyårsmiddag på campen (kyckling o ris). Alla som arbetade på campen fick ta med sig sina familjer och vänner.
Klockan 24: Ett stort bål med en docka som representerade det gamla året tändes och tal med leve för revolutionen och Kubas nationalsång hördes. Därefter utbröt dansen och musiken som höll på långt in på natten. Söndag den 1 januari 2006!
Föreberedelser för resan till Provinzen Ciego de Ávila.
Bengt Enqvist på Playa del Este - Havannas Östra strand - 50 km lång Onsdag den 4 jan.
Besök på Konstakademin i Havanna. Mycket varmt. Skolan tar in elever mellan 15 och 18 år. 101 elever varav 25 flickor. Utbildning i fyra år - gratis. En konstnärslön cirka 200 pesos, motsvarar en vanlig arbetarlön. Schema: 7.30 - 9. Rast. 9.20 - 12. Lunch. 13 - 16 rast. 18.30 - 22.15! Långa dagar. Vi besökte elever i arbete med lera och skulptur. Eleverna bearbetade leran, några satt i ring och tecknade fritt, andra tecknade modell. - Utställning av 10 kvinnliga elever från fjärde året. Mycket avancerat.
Nästa besök: El hospital (Sjukhuset). Ett stort läkarlag väntade oss. Vi blev guidade runt, fick ett mycket slitet intryck. De förevisade en skiktröntgen. På sjukhuset: cirka 200 läkare, 400 sjuksystrar. Kostnadsfri och högt kvalificerad hälso-sjukvård för alla. En läkare på 167 invånare. - Familjeläkarsystemet täcker hela landet. Läkaren bor nära sina familjer med 120 - 130 familjer/läkare. Brist på medicin bland annat på grund av blockaden.
Torsdag den 5 jan.
Tittade på ett jordbruksprojekt, en ekologisk odling i stan som levererar till sjukhus, skolor m.m. Odlingen sköttes av 9 pensionärer som förutom sin pension tjänade extra för sitt arbete. De odlade sallad i massor, mangold, gräslök, vitkål, kryddor, squash.
På sommaren odlade de även bönor, haricots verts och ärtor. - Det enda positiva med bojkotten att vi har hittat fram till ekologisk odling, sa en av pensionärerna. Konstgödsel finns inte!
Vid entrén till odlingen väntade en stor grupp barn från närliggande skola. De var prydligt klädda i rött med vita blusar och hade gula häften i händerna. De läste texter och ett poem och sjöng med stor inlevelse om fred. Gripande. Vi var endast 5- 6 personer.
Efter ytterligare besök - bl.a. Che Guevaras monument - och fest går resan "hem" till campen igen.
Lördag den 7 jan. Kl. 10.
Officiellt avsked med olika tal och utvärdering. Mest ros - lite ris. Kvällen blev den sista festen tillsammans med en nyanländ brigad från Guatemala.
Brasa - allsång. Gitarren gick runt. Alla stod i ring och höll om varann. Vi sjöng tillsammans. Det lät fantastiskt. Jag förstod inte vad alla sjöng, men det var vackert. En otroligt stark känsla av samhörighet och värme.
Tack Kuba och alla vi fått möta här. Det är med vemod och lite sorg i hjärtat vi lämnar Kuba.
Gunaino Enquist
Avskedsbanderoll - VÄNSKAP och SOLIDARITET mellan Sverige och Kuba