För föreningens räkning byggde hon 2004 en vandringsutställning om nyttoväxten hampa medan hon gick en utställningsutbildning i Statens Riksutställningars regi. Nu marknadsför hon utställningen och bygger upp den på olika museer. När den väl är på plats håller hon föreläsningar om olika användningsområden av hampa då, nu och i framtiden.

När jag träffar Git Skoglund står hon i den ett år gamla affären Neo interiör i Göteborg. Bland individuellt designade bord, hyllor och stolar har Git flyttat in med sina ekologiska tyger, hampa, nässeltyg, lin och bomull. Bakom Neo som ägs av snickaren och byggmästaren Claes Hallgren finns en rad snickare, målare och tapetserare som kan hyra in sig i affären över en längre eller kortare tid. En av dem är alltså Git med sina tyger som lämpar sig för all sorts textil inredning - draperier, gardiner, borddukar eller som stolsdynor.

- Jag hoppas att arkitektstuderande eller färdiga inredningsfolk hittar hit, menar Git, som delar sina pass i affären med de andra.

Ekologiskt och rättvist går hand i hand. Bomull, nässla, lin och hampa ska vara kemiskt obehandlade från odling, skörd och beredning ända till det färdiga tyget. Arbetarna som odlar och skördar och de i fabrikerna ska alla få rättvisa löner. Det som människor tar på sig eller omger sig med, ska vara i harmoni med naturen och inte förstöra den.

Vi sitter i den rymliga affärslokalens bakre del. Där har Git sitt tyglager och en arbetsbänk. Hur började hennes intresse för textil, och hampa i synnerhet?

Orättvisorna på jorden gjorde att Git mådde dåligt som ung. Hon gick på Färnebo folkhögskola, åkte till Nicaragua med skolan och började läsa etnologi. Men hon tyckte att hon ville göra någonting själv med händerna och sökte sig till textilhögskolan i Borås för att lära sig väva. På en resa till Köpenhamn upptäckte hon hampatyg i en affär. "Gud, vilket härligt material", minns hon att hon tänkte.

Som många andra blev hon helt överväldigad av tygets kvalitet. Det är slitstarkt och fint samtidigt, det är smutsavvisande och mycket behagligt på huden därför att den mikroelektriska spänningen motsvarar hudens spänningsnivå. Fibrerna verkar avkopplande och står därmed i rak motsats till syntetiska fibrer där alla hår bokstavligen reser sig. Därtill är hamptextil från odling till det färdiga tyget helt ekologiskt.

Hemma på skolan i Borås visste man ingenting om hampa och intresset var mer än svalt. Inriktningen var helt enkelt styrd av bomullsindustrin. Ändå är hampa en gammal kulturväxt i Sverige med en lång odlingstradition, precis som lin. Den användes inte bara till rep och fisknät utan också som textil.

Under tiden har hon hittat öppna öron för sitt hampintresse hos Margareta Nockert som är professor i textilarkeologi i Uppsala.

- Linet överskuggar allt, menar Git, det anses vara den traditionella och äldsta växtfibern i Norden.

Mycket typiskt i det sammanhanget är tygfyndet i bronsåldersgraven från Voldtofte i Danmark. Ända till 1980-talet trodde man att det var lin, men det visade sig att det inte alls var det utan nässla.

Äldre forskningslitteratur ända till 1950-talet ger hampan sin rätta plats. Men från 1970-talet, i samband med totalförbudet, försvinner hampa helt och hållet ur litteraturen, både i Skandinavien och i England.

"Det är helt klart att hampan vid sidan av linet har varit bondesamhällets vanligaste växtfibermaterial i brukstextilier som bäddutrustning, skjortor och särkar." Så skrev hon förra året i tidningen Hemslöjden.

Dagens hamptyg tillverkas inte längre i Skandinavien. I inget av de västeuropeiska länderna har beredningen av långa fibrer för textila ändamål återuppstått efter att totalförbudet har släppts. Däremot har tillverkningen hållit sig kvar i Östeuropa, framför-allt Rumänien. Det är nämligen en väldigt kostsam och arbetsam process att tillverka tyger. Det har det alltid varit.

Nu flyttas odling, beredning och tillverkning alltmer över till Kina. Där är återigen de stora multinationella textil- och klädfirmorna först på plats och pressar priser till en helt oacceptabel nivå. Ekologiskt kontrollerade tyger är dessutom alltid något dyrare, bland annat på grund av kontrollsystemet. Det bästa är nog att skaffa sig egna kontakter.

Några kunder har avbrutit vårt samtal under tiden. Någon som vill tala formgivning och en allvarlig yngre man som har riktat in sig på ett nytt bord. Han ska gå hem och ta mått igen.

- Hit kommer folk som vill ha en specialtillverkad möbel. De är medvetna och väntar tills de har sparat ihop pengar till en viss möbel. Hellre väntar de på något formgivet efter egna önskemål än att de köper en hylla med monteringsanvisning, förklarar Git. Det är verkligen raka motsatsen till slit- och slängsamhälle!

Sedan är samtalet slut när barnen till affärsägaren stormar in. Git och deras mamma avtalar vem som tar de närmaste passen i affären och allt det praktiska om kunder och hantverkare som har ringt. De har tagit plats i två stabila barnstolar, helt gjorda för hand utan maskiner. Stolarnas upphovsman heter Anders Lindberg.

Vi hinner inte tala mera om affärsidéer. "Allt hantverk (hand-verk!) är oerhört dyrbart, varje minut som jag lägger ner kostar. Det är mycket lättare när man har fått en beställning", tar jag med mig som tanke. Inte heller har vi pratat närmare om nässeltyg, också det en mycket stabil och fin textil sedan gammalt. Mycket starkare än lin. Nässla och hampa är släkt med varandra, har jag lärt mig. Nässlan har fördelen att inte vara behäftat med drogstämpeln. I Tyskland finns det framställning av nässeltyg igen. Då lär det nog inte dröja innan det sprider sig i Sverige. På Neo interiör finns det redan.

Susanne Gerstenberg