Dagens brandskyddsmedel är höggiftiga. De som omkommer vid brand dör i regel av gaserna, inte av elden. Att sätta till bromerade ämnen som sprider sig över jordklotet och lagrar sig i vår kropp och har ungefär samma verkningar på den som PCB (polyklorerade bifenyler), som är förbjudet för sin giftighets skull, är inte rätt väg för att få branskydd, även om det inte tidigare funnits någots lika effektivt.

Det nya medlet innehåller ämnen som ingår i kroppens ämnesomsättning och ger oss energi. Ämnena är billiga, ogiftiga och biologiskt nedbrytbara. Vid framställningen avges stora mängder värme, som eventuellt kan användas till fj ärrvärme.

Medlet har neutralt PH och är en vattenlöslig klar vätska med lukt av ättika innan det torkat. Det kan penslas på eller impregneras in och användas till alla fi brösa material som tyger, trä och papper. Det kan också utgöra ett tillsatsämne i polyure- tanskum, som används för soffor och madrasser. Troligen kan det också fås att fungera på plaster, men det är inte undersökt.

Flamskyddsmedlet består av organiska syror och icke organska baser som är overksamma tills det blir en eldsvåda och det blir en värmeorsakad kemisk reaktion. Medlet kyler materialet tills elden inte kan fortsätta.

Under reaktionen förbrukas syre. Dessutom bildas koltjära som kapslar in materialet så att syret inte får tillträde.

Genom dessa tre klassiska eld- bekämpningsmetoder, att kyla, att ta bort det brännbara och att hindra syretillförseln blir medlet mycket eff ektivt. En norsk TV-film visar hur elden i ett hus som är brandskyddat självdör medan ett oskyddat hus brinner upp.

Uppfinnaren har sålt ut rätttigheterna i Europa till Deflamo, vars VD Fredrik Vestin ser en mycket stor marknad. I synnerhet tror han på en ny "grön" marknad, med användning där man tidigare avstått från bran- skydd på grund av de traditionella medlens giftighet.

Apurum Bio-flamskydd, som medlet döpts till, tillverkas av Eurenco, gamla Bofors krut. Det fi nns både i storpack och konsumentförpackningar.

Hans Sternlycke