Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 45, 8 November 2013

Ingen gruvbrytning i Umeälv och Rönnebäcken

Dessa orörda marker är en förutsättning för rent och gott vatten i Storuman, Lycksele och Umeå.
(Foto: Erik Danielsson)

En större del av Västerbottens befolkning får sitt dricksvatten från Umeälven. Dess ständiga vattenflöde har upprinningsområden i Tärnafjällen vid Rönnbäcken och Björkvattsdalen.

Dessa orörda marker är en förutsättning för rent och gott vatten i Storuman, Lycksele och Umeå. Nu hotas vattenkvaliteten av långt framskridna planer på gruvbrytning i ett av älvens källområden. Dessa ingrepp ritas bara in på kartan som möjliga när våra naturrikedomar säljs ut till vrakpriser av en aningslös övermakt. Den som försöker intala oss att ökad förödelse i Norrlands inland leder till utveckling för alla, som om vi saknade historia. Även om behov finns av nickel, så finns metallen i flera förekomster med lämpligare halter och lokaliseringar i omvärlden.

Vår svenska regering kan inte nog lovorda den miljölagstiftning vi har i landet. Men näringsminister Annie Lööf (C) menar att miljöbalken är så tuff, att den kompenserar samhället för de förluster som den extremt låga mineralavgiften på 0,5 promille innebär.

Fredrik Reinfeldt (M) anser uranbrytning vara säker i Sverige på grund av miljöbalken. Frågan är om regeringen bryr sig om vad som står i lagtexten. I fallet med IGE Resources lokalisering i Tärnafjällen är intressekonflikterna uppenbara, men regeringen väljer att tolka lagtexten till fördel för exploatering.

I området för planerad gruvbrytning på Rönnbäcksnäset finns två områden av riksintresse som sammanfaller med varandra. Det ena gäller att marken är omistlig för rennäringen och det andra gäller utvinning av värdefulla ämnen och mineraler. Urskog med höga naturvärden finns i området.

När sådana intressekonflikter uppstår säger miljöbalkens 3 kapitel 10 paragrafen: ?Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, ska företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken och vattnet och den fysiska miljön i övrigt?. Eftersom ingen kan påstå att gruvbrytning med den aktuella lokaliseringen är långsiktigt hållbar verksamhet tar regeringen till dubbelspråk. Vattenintresset, hävdvunnen rennäring och oersättliga naturvärden skrivs bort. Förvrängning av lagen innebär att allemansrätten och samernas urfolksrättigheter urholkas.

Om vi tänker oss att människor i området under långvariga tider bedrivit renskötsel, odling, jakt och fiske och fortsättningsvis kommer att göra det tillsammans med kultur och besöksnäringar, så medför det minst lika många arbeten räknat på 200 år för 50 personer som ett gruvprojekt under 20 år med 500 tillfälligt sysselsatta på plats.

I det hållbara alternativet tillkommer miljövinsterna med oförstörda marker och vatten. Valet av framtidsinriktning har regeringen nu lagt över i landshövdingens hand. Magdalena Andersson har att visa att miljöbalkens målsättning om långsiktig hushållning med marken och vattnet verkligen gäller.

Erik Danielsson
Umeå

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share