Försvar för den starka demokratin

Statsvetaren Rune Premfors vill ha fler folkomröstningar samt slopa parti- och presstöd

Premfors visar på tre olika demokratisyner. Han kallar dessa den snabba, den tunna och den starka demokratin. Det vi har idag i Sverige är framförallt tunn demokrati med vissa starka inslag.
Den tunna demokratin är en liberal form av demokrati. Den värderar högt ett civilt samhälle med en fri marknad, vidsträckt privat äganderätt, samt en bunden och begränsad stat. Man ser det representativa styrelsesättet som nödvändigt och gott. Det gäller att inte släppa för mycket makt till icke-eliter och icke-experter.

Den starka demokratin hör däremot till en radikaldemokratisk tradition. Den utgår från en syn på individen som ständigt interagerande i ett socialt samspel. Människan är en social och politisk varelse.
Individens behov och önskningar skapas i samtal och samhandling. Om förutsättningar ges är en hög grad av konsensus möjlig och önskvärd. Enligt den starka demokratin är det orimligt att icke-statliga institutioner, såsom företag, undantas demokratin. Den representativa demokratin ses som något nödvändigt ont och den direkta är en riktpunkt. Enligt stark demokratisyn är det fullt möjligt att engagera fler människor i diskussioner av kvalificerat slag.

Förutsättningarna för den starka demokratin är ett starkt decentraliserat samhälle med jämlika sociala och ekonomiska villkor.
Premfors ”tror motvilligt” att den tunna demokratin är vår mest troliga framtid. Han beskriver medlemskapet i ett centralistiskt och överstatligt EU som något som gör demokratin tunnare. Han pekar också på de nyliberala värderingar som formar samhället idag och hela tiden krymper den politiska makten till förmån för näringslivet och ekonomismen. Att regering och riksdag inte längre direkt kan styra över riksbanken är en dramatisk reform som genomförts på senare år, och som bara kan legitimeras i ett tunt demokratiperspektiv.
Premfors ser dock en positiv utveckling i att en decentralisering från stat till kommun skett de två senaste decennierna.

Han föreslår åtgärder för Sverige, som han tycker är fullt realistiska och genomförbara.
Genomgående är former för att engagera medborgare; att fördjupa samtalet, involvera fler, skapa fora för att samtala och lyssna till varandra.
För att decentralisera föreslår han organisationer där fler kan engagera sig lokalt, till exempel kommundelsnämnder och grannskapsstyren.
Han föreslår även fler och bättre former av folkomröstningar, där det bland annat ingår att reglera kapitalstarka intressens möjligheter att styra opinionen. I fråga om styrning av opinioner vill han generellt slopa partistöd, organisationsstöd och presstöd och istället införa en opinionspeng som varje medborgare kan använda för att stödja den organisation och opinion han eller hon vill.
Av vikt är också att slå vakt om etermedia av public-service karaktär, och att i media ge plats åt icke-elitmänniskor som resonerar och reflekterar.

Boken är ett svar till dem som kallar försvarandet av rådande maktförhållanden för försvarandet av demokratin. Och ett svar till dem som vill likställa vidareutvecklarna av den nuvarande demokratiska formen och demokratins omstörtare. Boken kan hjälpa till att flytta fram positionerna för den starka demokratin och skapa en allmän renässans för de ursprungliga radikaldemokratiska idéerna. Boken kan bli ett viktigt stöd för att återerövra och sprida tron på människors rätt och kapacitet att själva forma sina liv.

Anna Stugvard