Merparten av den 450-sidiga rapporten, Global Report on Child Soldiers, består av analyser av situationen i enskilda länder - från Afghanistan till Zimbabwe. Den innehåller också avsnitt om den globala bilden, om koalitionens verksamhet globalt och regionalt, samt om det rättsliga skyddet för barn i krig.

Enligt rapporten deltar över 300 000 barn under 18 år som soldater i 41 väpnade konflikter. Ytterligare hundratusentals är medlemmar av olika väpnade styrkor och grupper. Dessutom får miljontals barn militär träning och indoktrinering i skolor och ungdomsrörelser världen över.
De flesta barnsoldater är mellan 15 och 18 år, men det finns exempel på sju- och åttaåringar som har rekryterats och använts i krig. De yngsta barnen får ofta tjäna som bärare, uppassare, budbärare eller minröjare. Så snart de blivit starka nog att hantera ett handeldvapen, ofta när de är i 10-årsåldern, kan de tas ut i strid.

Tvångsrekrytering
Många barn tvångsrekryteras av cyniska krigsherrar som ser dem som lättillgängliga förbrukningsvaror. Barn är också attraktiva som rekryter för att de är billiga i drift och lätta att forma till lydiga redskap. Den stora spridningen av lätta vapen anses också ha förvärrat problemet eftersom dessa vapen möjliggör för barn att delta i strid på i princip samma villkor som vuxna.
På grund av de svåra omständigheter som krig och konflikter försätter civilbefolkningen i söker sig också många barn frivilligt till väpnade styrkor och grupper. Hos den väpnade gruppen kan de t ex få mat och skydd i en osäker situation. Det är också vanligt att barn söker hämnd för trakasserier och övergrepp som de bevittnat mot den egna folkgruppen, byn eller familjen. I andra fall kan det handla om tonårspojkar som försöker försörja sin familj.

Barnen drabbas hårt och på många olika sätt av att dras in i väpnade konflikter. De förlorar sin barndom och de möjligheter till skolgång, utveckling och social tillhörighet som de skulle ha haft i en normal situation. I stället hamnar de i en omgivning där de utsätts för mycket hårda påfrestningar, både psykiskt och fysiskt. De blir undernärda, får sjukdomar, och riskerar ständigt att skadas och dödas. Minsta misstag eller olydnad leder till hårda straff som misshandel och tortyr. Dessutom tvingas de ofta begå fruktansvärda våldshandlingar. Droger och alkohol används för att underlätta denna brutalisering.

Hårda straff
Barn som försöker fly eller desertera, eller som tas tillfånga av motståndarsidan, blir misshandlade, torterade eller till och med mördade. I områden där barnsoldater förekommer, även om det är i begränsad omfattning, blir alla barn misstänkliggjorda och riskerar att angripas av de stridande parterna.
Även flickor används i militära funktioner, även om de i regel är betydligt färre än pojkarna. De “tamilska tigrarna“ (LTTE) på Sri Lanka har systematiskt rekryterat unga tamilska flickor sedan mitten på 80-talet och anses ha en hög andel kvinnliga soldater. Ett annat exempel på en grupp med stor andel flickor är LRA, Lord´s Resistance Army, i norra Uganda.

Flicksoldater löper stor risk att utsättas för våldtäkter och att försättas i sexuellt slaveri. Som följd av detta får de sjukdomar, som HIV/aids, och drabbas av oönskade graviditeter och farliga och ohygieniska aborter eller förlossningar. Att flickorna utnyttjas sexuellt innebär också en kraftig social stämpling i många kulturer och det är särskilt svårt för dem att återvända till ett normalt liv efter demobilisering.
Enligt rapporten har man bara börjat skrapa på ytan när det gäller att förstå det psykiska lidande som barnsoldater utsätts för. En 14-årig flicka, tvångsrekryterad av RUF i Sierra Leone, berättar:
“Jag har sett människor få händerna avhuggna, en 10-årig flicka våldtas och sedan dö, och många, många människor som levande bränts till döds... Jag har gråtit inom mig så många gånger för jag tordes inte gråta högt.“

En pojke som kidnappats av LRA vid 12 års ålder säger: “Jag dödade ett annat barn. Jag gjorde detta tre gånger. Det kändes hemskt men jag visste vad som skulle hända om jag vägrade. Nu ser jag döda människor och blod i mina drömmar och jag vet att barnens andar kommer att hemsöka mig.“
I dag finns det lyckligtvis en ökande insikt i många delar av världen om hur man kan arbeta med fysisk och psykisk rehabilitering av barnsoldater och hur de kan får hjälp att återvända till sina familjer och samhällen. Ofta används en kombination av modern barnpsykologi och traditionella sedvänjor och ritualer. Att ställa om sig från en militariserad tillvaro till ett normalt liv kan vara mycket svårt, särskilt för dem som förlorat sina familjer eller som inte är välkomna tillbaka, och i samhällen där den sociala infrastrukturen smulats sönder under år av krig.

Nya generationer
Om man ser på världskartan kan man konstatera att förekomsten av barnsoldater minskat under senare år i Latinamerika, Mellanöstern och Balkanområdet, medan nya generationer barn är i riskzonen i Afrika och delar av Asien och Stilla Havsregionen.
Enligt Global Report deltar omkring 120 000 barn under 18 år i olika konflikter bara i Afrika. De länder som främst berörts under senare år är Angola, Burundi, Kongo-Brazzaville, Kongo-Kinshasa (DRC), Etiopien, Liberia, Rwanda, Sierra Leone, Sudan och Uganda. I Asien har barnsoldater varit ett problem i framförallt Afghanistan, Burma/Myanmar, Sri Lanka och, tills helt nyligen, i Kambodja.

Även i Europa
Rapporten framhåller dock att barnsoldatsproblematiken inte bara visar sig i väpnade konflikter i fattiga länder. Flera av världens rikaste länder i Europa och Nordamerika rekryterar aktivt ungdomar från 16 eller 17 års ålder till sina väpnade styrkor. Och både USA och Storbritannien sänder rutinmässigt 17-åringar ut i krig som konflikten i det forna Jugoslavien och Gulfkriget mot Irak. Ett flertal fall av trakasserier och övergrepp mot unga rekryter, liksom dödsfall under militärtjänstgöringen, har dessutom rapporterats förekomma i Storbritannien.

Övergrepp, skador och dödsfall bland unga rekryter i andra sammanhang än strider förekommer i regeringsstyrkor i många länder runt om i världen - i synnerhet i Latinamerika. I Paraguay dog t ex sex minderåriga rekryter under förra året i samband med militärtjänstgöring. Paraguay är också ett exempel på hur rekrytering långt under den lagstadgade åldern äger rum trots avsaknaden av en väpnakonflikt: barn från 12 år och uppåt har tvångsrekryterats av landets polis och väpnade styrkor, i vissa fall genom att deras identitetshandlingar förfalskats.

Bland de framgångar på det internationella planet som uppmärksammas i rapporten är det tilläggsprotokoll till Barn-konventionen som förra året antogs av FN:s generalförsamling. Protokollet sätter 18 år som minimiålder för direkt deltagande i strid, för värnplikt och för all rekrytering av väpnade oppositionsrörelser.
Rädda Barnen arbetar runtom i världen för att förbättra enskilda länders lagstiftning och praxis när det gäller militär rekrytering. Tillsammans med sina systerorganisationer inom Save the Children Alliance arbetar Rädda Barnen också med att demobilisera och rehabilitera barnsoldater, och med att hjälpa dem tillbaka till sina familjer och samhällen.
Rapporten, Child soldiers Global Report 2001, finns på www.child-soldiers.org.