Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 12 juni 2015
Meteorolog med global blick
Med solen och vinden i ansiktet på eftermiddagen den första dagen i juni cyklar fotografen Kerstin Andrée och journalisten Rikard Rehnbergh till Frescati för att träffa meteorologen Pär Holmgren. Numera är han en flitig föreläsare och klimataktivist. En folkbildare helt enkelt.
Pär Holmgren, tv-meteorologen som blev en folkbildare i klimat- och hållbarhetsfrågor.
Under 2000-talet har Pär Holmgren blivit allt mer engagerad i klimatfrågan. Han lät 2005 byg-ga upp en klimatsektion på SVT:s hemsida. De senaste åren har han tillsammans med musikern Staffan Lindberg gjort flera föreställningar kring klimatfrågan. Vid sex tillfällen har de arrangerat en turné med elmopeder. Den där elmopeden kunde jag behövt i uppförsbackarna; Kerstin har ju sin elcykel.
Fossil och evolution
Vi möts i entrén till Naturhistoriska riksmuseet - Sveriges största museianläggning, ritad av Axel Anderberg och invigd i november 1916. Pär är där för att öppna en ny utställning om livet på jorden: ?I>Fossil och evolution. Han medverkar i korta filmer gjorda som väderprognoser.
Pär kommer ner till entrén på utsatt tid och hälsar oss välkomna. Han ger ett lika sympatiskt intryck i verkligheten som i tv-rutan. Kerstin och Pär går iväg för att ta några bilder medan jag funderar på en bra inledningsfråga.
Vi småsnackar när Pär leder mig genom museets många vindlande trappor och gångar upp till personalköket där vi får oss något att dricka och kan sitta ned i lugn och ro. Jag frågar om hans syn på miljörörelsen av i dag?
- Det största problemet med och för miljörörelsen är att den har så små medel och resurser att förändra saker och ting. Vilket däremot de med stora medel och mycket makt har, inleder han och sätter tonen på en gång.
Precis hans böcker och föredrag: hårt men rättvist.
Obesprutat och närodlat
Innan Pär Holmgren blev Sveriges kändaste meteorolog - i hård konkurrens med John Pohlman - var han en kort tid anställd vid flygvapnet. Sedan forskade och undervisade han vid Uppsala universitet där han tog en licentiatexamen samtidigt som arbetet på SVT utökades. Från mitten av 1990-talet och fram till 2007 var han chef för SVT:s väderredaktion. Vid samma tid fick han och hustrun Eva tre barn i tämligen tät följd. Detta bidrog till att klimatengagemanget väcktes. Klimatintresset var ju redan en del av jobbet så att säga.
- I samband med vårt första barns födelse började min fru och jag att fundera på de här frågorna. Vi träffades vid försvaret. Hon var civilanställd och jag anställd som meteorolog. Sedan jag lämnade SVT har vi jobbat ihop. Hon tar hand om det administrativa och jag det pedagogiska. Ekologiska, obesprutade, närodlade matvaror är en hjärtefråga för henne.
Kan det första barnets födelse ha skett i samband med det omtalade Rio-mötet 1992? Madeleine föddes i januari 1993, berättar Pär senare.
- Evas bästa kompis och tärna när vi gifte oss var jätteengagerad i Agenda 21, som ju var en direkt följd av Rio-mötet, och det satte igång många tankar. I samma veva skaffade vi eget hus och det bidrog också. Dessförinnan hade jag inte så tydligt kopplat ihop det rent vetenskapliga, meteorologiska, matematiska formler och så vidare med den rena ödesfrågan - överlevnadsfrågan.
Vad hände med vågkraften?
Är du optimist eller pessimist, dystopiker eller utopiker vad gäller framtiden?
- Jag kan ibland vara vetenskaps- och teknikoptimist. Därför vurmar jag för elfordon som bil, moped och trehjulingar, typ tuk-tuk. Men det räcker inte att bara ta dagens samhälle och ställa om det helt. Det måste också till stora förändringar i beteende och inte minst i vår syn på det ekonomiska systemet.
Apropå teknikoptimism: vågkraften, vad hände med den?
- Jag är faktiskt lite förvånad över att vågkraften inte utvecklats mer. För fem, tio år sen trodde många experter att vågkraften skulle vara ikapp vindkraften vid det här laget! Men jag får signaler från företag att saker håller på att hända. Det mest spännande med vågkraft tycker jag är att länder med stora energibehov - som Storbritannien, Japan, Kina, Indien, USA - också har en enorm vågkraftspotential.
Det heliocentriska systemet som modell på utställningen.
Började skriva böcker
Vid årsskiftet 2008-09 slutade Pär Holmgren på SVT. Samtidigt började han skriva och ge ut böcker, bland annat de uppskattade barnböckerna om Torsten. Den senaste boken har den oslagbara titeln Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt - i hård strid med Andreas Malms Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent i kategorin tydliga titlar - utgiven på hans eget förlag Pärspektiv.
Omslaget består av den nedre delen ur den högra vingen i den enorma triptyken Lustarnas trädgård (1503-1504) - jag har själv sett den på Pradomuséet i Madrid - av den sengotiske nederländske mästaren Hieronymus Bosch. Den som synar omslaget närmare upptäcker du snart att porträttet av den lurige, pillemariske mannen -Bosch själv? -bytts ut mot ett annat. För övrigt samma omslag som Pärs favoritband Deep Purples tredje LP. På nätet hittar jag träffande nog en artikel där Bosch tituleras "The Very First Heavy Metal Artist". Pär är en hårdrockare av hävd; det är ingen idé att jag försöker fråga något under helgen då han är på Sweden Rock i Sölvesborg.
Inte tillräckligt visionära
Vi kommer in på politiken. Varför är klimatfrågan så underskattad och undanskuffad i debatten. Det är ju trots allt vår viktigaste fråga?
- Jag tycker inte de politiska partierna är tillräckligt visionära. Det borde räcka att jag och andra experter pratar om de vetenskapliga problemen, så borde politikerna tala om visionerna.
Miljöpartiets roll och insats?
- Jag gissar att det är en svår balansgång för Miljöpartiet att sitta i regeringen. De kunde ju vara radikalare förr, och ett tydligare alternativparti. Nu har de fastnat för mycket i blockpolitiken, tycker jag. De skulle kunna vara en tydligare brygga mellan blocken.
Och media?
- Media har blivit mycket bättre rörande klimatet idag jämfört med för 10-20 år sedan, men ju närmare vi kommer valet i en valrörelse desto mindre diskuteras det klimat, miljö och hållbar utveckling. Både inom media och politiken. Så fort klimatet debatteras fastnar diskussionen kring någon detalj som exempelvis kärnkraften. Det slår aldrig fel!
När korallrev dör på grund av försurning och förorening hotas det maritima livet.
Blev hedersdoktor
Pär Holmgren sitter sedan 2008 i SMHI:s insynsråd och var 2010-2012 ledamot i Naturskyddsföreningens riksstyrelse. Han promoverades till filosofie hedersdoktor vid Teknisk-Naturvetenskapliga Fakulteten vid Uppsala universitet 2012.
Nu när jag har en expert över hela spektrat framför mig kan jag inte låta bli att ställa 10000-kronorsfrågan: Varför ser det så illa ut som det gör?
- Tja, det finns väl hur många anledningar som helst. Men det allra största problemet är det ekonomiska systemet i sig. Det finns för många med för mycket medel och makt som inte vill förändra paradigmet.
Ja, det är fåtalet. Och den breda massan?
- Ja, vad gäller den breda massan, "Medelsvensson", så gör de vad de alltid har gjort. Vi är ju vanemänniskor och flockdjur, vi gör mest vad andra gör.
I den senaste boken beskriver Pär Holmgren de utmaningar vi står inför. Han ställer själv de stora frågorna alla borde ställa sig: Vad behöver vi göra för att ställa om samhället i en hållbar riktning? Varför gör vi inte det som vi egentligen vet att vi borde göra? Varför stannar vi kvar i ett system som sakta men säkert försämrar förutsättningarna för framtida generationer?
Detta är frågor som många i framtiden kan komma att få från barn och barnbarn. Vad svarar du då? Att du verkligen gjorde så mycket som möjligt?
- Dagens ungdom har koll på ett helt annat sätt, och en annan världsbild än när vi växte upp. De har fått lära sig att vi är så många att vi håller på att förändra världen i grunden och att det kan komma att få oanade konsekvenser.
Allt hänger ihop
Jag frågar mera om barnen och de unga vuxna. Vi har båda barn i samma ålder, av bägge könen.
- Det är bokstavligen för djävligt att klimatoron krupit ned i åldrarna för att vi vuxna varit så extremt passiva som vi varit. Och att det fortfarande finns enstaka "klimatskeptiker" som försöker fördröja omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Pär tar en klunk vatten och klurar ett tag tills han säger, på tal om vad som ska få "den breda massan" engagerad i klimatfrågan:
- Det lokala har en större relevans där. Det är egentligen intressantare att diskutera ett hållbart samhälle än ingenjörstekniska lösningar och detaljfrågor som kärnkraft. Till exempel synen på tillväxt och nedväxt, stress och arbetstid, cirkulär ekonomi och återvinning, välbefinnande och lycka. Att allt hänger ihop!
- Det märks exempelvis inom nätverket Steg 3 att debatten utvecklats och mognat genom åren. Från en frän kritik av kapitalismen till en allmän systemkritisk syn.
Det långa håret som en gång orsakade tv-rabalder sitter kvar.
COP21 kan förändra
Vad tror du om förutsättningarna för COP21 i Paris?
- Jag tror det kan förändra något. En stor skillnad mot COP15 i Köpenhamn är att USA och Kina nu verkar vilja ta sig bort från fossilberoendet. Inte minst då Kina vill ta tag i den dåliga luftkvalitén i sina stora städer.
- Det andra är att tunga ekonomiska aktörer som Rockefeller Foundation nu börjar tala om att divestera, att sluta investera i fossil industri där hittills astronomiska summor har pumpats in. Norge har precis tagit ett beslut om att divestera sina pensionsfonder från kol. När ska Sverige göra det? Dessa två faktorer skulle ju minska utsläppen drastiskt.
"...och vi med den."
Vi lämnar köket och Pär guidar mig runt den utställning han senare ska presentera. På ett tiotal skärmar presenterar han jordens evolution - den geologiska tidsskalan: hadeikum, arkeikum, proterozoikum, kambrium, ediacara och så vidare - och de viktigaste klimatförändringarna i jordens historia. På sammas sätt som han en gång presenterade vädret. Utställningen är pedagogiskt uppbyggd och dinosaurierna är, till barnens förmodade förtjusning, tillbaka i museet igen. Jag läser:
"Genom årmiljonerna ser livsformer olika ut, de förändras och dör ut. Kontinenterna rör sig och vulkaner spyr ut sina gaser. Ibland är det varmt och i andra tider iskallt. Alla dessa förändringar påverkar hur livet ser ut på jorden i dag. Vår planet forsätter att förändras och vi med den."
Jag tänker en del på dessa rader när jag cyklar hem genom vackra Stora skuggan med solen och vinden i ryggen. Nu saknar jag varken elmopeden eller elcykeln. Men desto mer det slutgiltiga svaret på varför det går så långsamt för politikerna?