Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 8 maj 2015
Certifiera palmoljan räcker inte
I Norge debatteras palmoljan hett. Där har också många stora livsmedelsföretag sagt nej till oljan. I Sverige är debatten lågmäld, men kanske kan den norska diskussionen smitta?
Regnskog måste skövlas innan oljepalmen kan planteras.
Oljepalmen är kanske världens mest effektiva växt när det gäller att producera olja. Följaktligen har trädet blivit guldkalv för mäktiga agrobusiness-företag. De odlar palmerna i allt större plantager i tropiska områden. Innan oljepalmen planteras måste opåverkad regnskog skövlas. Redan avverkningen av det exklusiva virket är en bra affär för bolagen. Den blir inte sämre sedan bulldozrar markberett och anlagt plantager som kan vara stora som 100000 fotbollsplaner.
Den olja som så småningom utvinns ur detta rationella skogsbruk är relativt billig och letar sig in i allt fler vardagsprodukter världen över. Oljan ersätter fett från mjölk, raps och andra grödor. I dag finns palmolja framför allt i livsmedel, konditorivaror, godis, glass med mera som du och jag äter. Den används också i kosmetika och tvål, dessutom i biobränslen. Efterfrågan har de senaste åren fått en rejäl skjuts av EU:s förnybarhetsdirektiv som föreskriver en högre andel av biodiesel i transportsektorn. Det finns svensk HVO-biodiesel som innehåller en rejäl andel palmolja.
Gigantiska miljöproblem
Den globala palmoljeproduktionen beräknas vara drygt 56 miljoner ton. I Indonesien produceras 29 miljoner och i Malaysia 19 miljoner. Produktionen där har tiodubblats på tio år. Oljepalmer odlas också i Afrika och Latinamerika.
Men miljöproblemen på plantagerna håller på att få gigantiska mått. Framför allt gäller det skövlingen av artrik gammal regnskog som är en viktig klimatfaktor. Enligt FN:s miljöprogram (UNEP) kan så mycket som 98 procent av Indonesiens regnskog vara borta år 2020. Indonesien är det land där skogsbruket gått hårdast fram.
Erosion från skövlingen orsakar igengrumlade floder som förstör fiskens livsbetingelser. I såväl Indonesien som malaysiska Borneo drabbas ursprungsbefolkningar av skogsbruket. Regnskogen är deras livsmiljö sedan tusentals år, men affärsinriktade skogsbolag lyckas ofta få långa koncessioner till marken av staten.
Under en reportageresa för Naturskyddsföreningen till Borneo i höstas kunde jag se att livet i många byar där skogen ännu fanns kvar fungerade väl. Gamla traditioner och kunskaper om regnskogens möjligheter har i många fall givit starka bysamhällen. Men när rättigheterna till marken går till skogsbolagen tvingas urfolken lämna sina områden och hänvisas till svåra omständigheter i storstäderna.
Naturskyddsföreningen samarbetar sedan 1998 med organisationen Pacos Trust i delstaten Sabah på malaysiska delen av Borneo. Pacos Trust organiserar urfolk i 125 byar. Allra viktigast är stödet till byarnas rätt till sina traditionella markområden.
Bybor som deltar i en årslång rättegång på Borneo.
Stärka kulturen
Pacos finansieras till en del av SIDA-medel, danskt bistånd och av mediebolag och företag som vill visa socialt ansvar.
Anne Lasimbang är ordförande och skapare av Pacos Trust, hon kommer själv från en urfolksby, eller kampung som de heter.
- Vårt arbete är inte så lätt. Det tar tid att bygga förtroende ute i byarna för att vi ska nå ut med kunskap om deras rättigheter. Det finns ofta många idéer i en by, vi måste få alla att samsas. Man ska veta att det på Borneo finns 39 etniska minoriteter och att man ofta talar helt olika språk i byarna.
Pacos Trust arbetar med att stärka den egna kulturen och identiteten, ge självkänsla och grundutbildning för barnen.
- Världen har många problem i dag, förstörd miljö och klimathot. Men urfolken har mycket att lära världen, inte minst hur man lever i harmoni med naturen, säger Anne Lasimbang.
Just nu pågår en omfattande process där sju byar gått samman mot ett stort skogsbolag. Urfolken förlorade efter fyra års rättegång i första instans. Sedan 2010 drivs processen vidare i näst högsta instans. Advokat Kong Hong Ming driver ärendet på uppdrag av Pacos Trust.
- Skulle vi förlora också denna gång har vi möjlighet att överklaga till nästa instans. Det kommer vi göra i så fall. Vi ger inte upp, säger Kong Hong Ming när jag intervjuar honom utanför rättsalen i huvudstaden Kota Kinabalu.
Under senare tid har rättegångarna allt oftare bevakats av de stora dagstidningarna. Är detta en utveckling som inger framtidshopp?
- Det har skapats lagar som ger urfolken markrättigheter, men urfolken känner ofta inte till det. När processer väl äger rum blir de ofta utdragna och inte sällan finns korruption med i bilden. Byborna orkar inte hålla ut alla gånger, säger Maria Rydlund, tropisk skogshandläggare på Naturskyddsföreningen.
Debatt om palmolja
I Sverige drivs debatten kring palmoljan främst av Naturskyddsföreningen, WWF och Greenpeace. Debatten puttrar. I Norge har den nått varje kök.
Norska Regnskogsfonden har drivit en framgångsrik kampanj som bland annat fått till följd att livsmedelskedjan Rema 1000 med fler än 500 butiker rensat ut alla produkter med palmolja. Livsmedelskoncernen Orkla och sopptillverkaren Toro har gjort likadant liksom norska Coops bagerikedja Goman. Användningen av palmolja har minskat med 70 procent i Norge (Göteborgsposten 25 april).
Regnskogen är ursprungsbefolkningens naturliga livsmiljö.
En av de mer engagerade rösterna i Norge har varit familjen Stordalen, som bland annat äger Clarionhotellen. Sedan maj förra året är alla hotell i kedjan, också de i Sverige, palmoljefria. Det är det mest radikala som hänt i Sverige.
- Vi skulle behöva ett större konsumenttryck hos oss. Men Norge ger oss draghjälp nu, inte minst de norska bolagens agerande, säger Maria Rydlund.
Sedan en tid hävdar ICA, Axfood och Coop att det finns hållbar palmolja, en särskild fraktion av RSPO-certifierad olja, så kallad segregerad olja. (PSPO = Roundtable on Sustainable Palm Oil.) Den produkten utlovas vara spårbar och hållbar. De tre livsmedelsföretagen har förbundit sig att under 2015 helt gå över till sådan olja.
Långt ifrån tillräckligt
Åsa Domeij är miljöchef på Axfood. Hon berättar att de får många frågor om oljan och att de nu är pådrivande i frågan.
- Men jag tror inte på att följa det norska exemplet. Då ska man veta vad man ska byta till. Jag har frågat Greenpeace men inte fått någon rekommendation, säger hon till Göteborgsposten.
Naturskyddsföreningen anser dock att de svenska företagen borde gå längre. RSPO-certifieringen är långt ifrån tillräcklig även om den kan vara ett första steg mot en förbättring.
Naturskyddsföreningen ser det som viktigt att användningen av palmolja ska minska, som i Norge. I andra hand vill föreningen pressa importörer att köpa in palmolja från producenter som klarar kraven vad det gäller avskogning, utdikning och användning av miljögifter som parakvat.
- Det går att komma längre med sådana krav än RSPO-certifieringen, säger Maria Rydlund.