Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 7, 13 februari 2015 Jordbrukets avveckling inte ny Å
r 1988 bestämde den inre kärnan i (S) att Sverige skulle söka medlemskap i EG, men vågade inte berätta detta för sina medlemmar då man tidigare varit emot EG-medlemskap. Trots denna inriktning så lade (S) fram förslaget om avreglering av det svenska jordbruket 1990, innebärande att svenskt jordbruk skulle tvingas konkurrera på den dumpade världsmarknaden utan gränsskydd. I den dumpningen ingick även EG:s exportsubventioner av de överskott man hade inom EG. Varför avregleringsbeslut 1990, när man bestämt sig 1988 (om än i hemlighet) om att längre fram ansöka om medlemskap i EG? Avregleringsbeslutet togs enhälligt i riksdagen, varför inget parti kan svära sig fritt från det förräderi-försöket mot svenskt jordbrukande. Det bråkades mycket om kostnaden för jordbrukspolitiken inom EG, och kanske trodde svenska politiker att det skulle underlätta för Sverige att bli accepterat som medlem om vi var av med jordbruket. Med avregleringen, genomförd fullt ut, hade det troligtvis ganska snart varit ett faktum. Sedan kom ju fastighetskrisen och det utbröt panik och ansökan om medlemskap kom redan 1991, kanske tidigare än (S) kalkylerat? 1992 anslöt sig Sverige till "kapitalliberaliseringsdirektivet", vilket innebar att man öppnade upp för köpare i hela världen att investera i fastigheter i Sverige. Vi förband oss att inte lägga några hinder för investeringar (uppköp!) i fast egendom, skog, jordbruk, gruvor, fritt fram för hela världen att köpa upp Sverige. Kravet var egentligen "bara" att öppna upp för köpare inom EES-området, i vilket även EG ingick. Varje nation brukar förr eller senare råka i ekonomisk kris, medan andra länder blomstrar och har en stark valuta. I det läget kan det blomstrande landets spekulatörer köpa egendom billigt i det krisdrabbade landet med svag valuta. Därför krävde Polen 12 års undantag från kapitalliberaliseringsdirektivet för att försöka hinna ikapp EU ekonomiskt efter inträdet, innan utländskt kapital gavs möjlighet att köpa upp Polen mitt framför näsan på "fattiga" polacker. Rumänien däremot, som var ännu fattigare än Polen, begärde inget sådant undantag så där startade landgrabbingen av Rumäniens svarta jord från första dagen av EU-medlemskap. Svenska bolag är med i den huggsexan. Rumänska småbönder har ingenting att hämta där. Även i Baltikum har valutan varit svag, och en av de främsta förespråkarna i Sverige för EU-medlemskap, Ulf Dinkelspiel (M), har "investerat" i skogsmark där, helt i enlighet med de avtal (kapitalliberalisering) han själv varit med om att förhandla fram. WTO föregicks av ett frihandelsavtal benämnt GATT-avtalet (General Agreement on Tariffs and Trade). Där satt jordbruksminister Mats Hellström (S) som ordförande hösten 1990. Som sådan blev han intervjuad av Farmers Weekly. Journalisten var mycket förvånad över Sveriges avregleringsbeslut som tagits några månader tidigare (10 juni 1990) och ställde frågor kring detta. Artikelrubriken löd: SWEDEN'S GOING, N ZEALND'S GONE, och i texten stod det "Den svenska riksdagen är övertygad om att avskaffandet av stödet till svenskt jordbruk kommer att underlätta för Sverige att få bli medlem i EG. Avregleringsreformen kommer att eliminera stödet till det svenska jordbruket under en femårsperiod. I slutet av 1994 kommer Sverige att sälja sina jordbruksprodukter till världsmarknadspris." Ordföranden i GATT-förhandlingarna 1990, jordbruksminister Mats Hellström (S), trodde på ett snabbt bildande av efterträdaren till GATT, nämligen WTO, och motiverade därför det svenska avregleringsbeslutet med att "det gäller att reagera i tid på förändringar i omvärlden. Och Sverige är genom det beslutet förberett för framtiden". Sedan dröjde det till 1995 innan WTO (World Trade Organisation) bildades med än större frihandelskrav än GATT hade haft. Bland annat etablerades där en "domstol" i Geneve för att avgöra tvister som kunde uppkomma i frihandeln, samt en skyldighet för varje medlemsland att anmäla förändringar i sin lagstiftning till WTO för granskning och godkännande, det så kallade TBT-avtalet (Trade Barrier Treaty-handelshindersavtalet), vilket innebär att Sverige är skyldigt att anmäla nationella ändringar i lagstiftningen till kommissionen i Bryssel (notifiering) för godkännade. Nästa steg i avvecklingen av det svenska jordbruket och nationen Sverige är det förestående TTIP-avtalet mellan EU och USA. Där TNC:s (TransNational Corporations) ska ges beslutanderätt över enskilda nationer (därmed före detta nationer). Kapitalliberaliseringsdirektivet säger ju att ett TNC ska ha rätt att exploatera varje slag av naturresurs i varje land som godkänt dessa frihandelsavtal. Om ett land vägrar släppa till en sådan resurs kan bolaget stämma landet inför en tvistlösningsdomstol, som i WTO. Den domstolen kan utan demokratisk kontroll döma ett enskilt land till miljarder i böter för dess vägran att släppa in bolaget för att exploatera en för landets medborgare skyddsvärd naturresurs. Ett liknade avtal finns sedan länge mellan USA, Kanada och stater i Sydamerika, NAFTA (North American Free Trade Agreement). En känd tvist där är mellan ett kanadensiskt gruvbolag och Ecuador. Bolaget hade funnit guld i ett av jordens artrikaste regnskogar i Ecuador. Ecuador ville inte ha in bolaget där. Bolaget stämmer då Ecuador på miljardbelopp. En av de starkaste förespråkarna för TTIP i den här utformningen är EU:s handelsminister Cecilia Malmström (FP). Svensk och bäst i klassen som vanligt. Och folkpartister är ju svenskast av alla i sådana här frågor, även om (C) med Annie Lööf dykt upp som en svår konkurrent på sistone. |