Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 6, 6 februari 2015 Basinkomst har många namn L
ika lön för lika arbete. Alldeles riktigt! Är du arbetslös bör du ha samma lön som den som saknar jobb. Ingen lön alls. Jo, någon form av stöd från någon släkting som förbarmar sig. Är du för blyg för att gå till kommunens socialkontor, tycker du att det är skamligt att leva på bidrag, du är i alla fall vuxen, du har rösträtt, du vill ta körkort, men saknar pengar. Du vill flytta hemifrån men bostaden du drömmer om är orimligt dyr.
Utan att vädja till FN bör utbildning, jobb, mat, bostad, kläder, kultur, sjukvård, vara rättigheter för alla, Sverige är ett rikt land med en föredömlig ekonomi, säger alla avgående finansministrar. Är du chef för en större bank som SEB har du en årsinkomst på 8,5 miljoner (enligt chefens inkomstdeklaration 2013).
Alla vet att ett ojämlikt samhälle som bygger på stora löneskillnader mellan rik och fattig är oanständigt eruptivt, när som helst brakar det löst. Vulkaner lyser upp himlen, likt förstadens brinnande bilar kastar de sitt sken över löpsedlar. När samhället rämnar måste skattemedel fram och täta sprickorna, fler poliser, fler socialvårdare, fler ungdomshem. Håller bankerna på att gå omkull rycker likaså skattebetalarna ut och räddar. De rika aktieägarna tiger still. Varför ringer bemanningsföretaget till dig just när du fått sparken? Varför ringer riskkapitalbolaget till dig för att ta hand om din nyss sjuka gamla mamma? Jo, för att underlätta för dig är du med i olika register. En blygsam tröst, polisen för register över dig om du är kvinna och har blivit slagen av din man eller om du tillhör en romsk familj bosatt i Skåne. Har du arbetat ett långt liv, drabbats av sjukdom, skilsmässa, eller ren otur. Du har hamnat på gatan för att du inte klarat av den nya hyreshöjningen. Alla kan råka ut för omständigheter de inte rår för. Har du tur i tragiken kan du få natthärbärge över kallaste vintern. Sommarens parkbänkar går an men var duschar du, var hittar du Frälsningsarméns bespisning? Jo, samhället ställer långsamt upp, dock de flesta medborgare ser ner på dig. Samhällets olycksmänniskor kallas socialt utslagna. Halkat mellan utredningarnas hala stolar. Enligt socialtjänstlagen har alla människor i Sverige rätt att leva på en skälig nivå. Basinkomst! Sverige bör ge kontant basinkomst i månaden till arbetslösa, lågpensionärer, fattiga, de utanför samhället. Social trygghet bör vara en självklarhet, att känna sig delaktig, gå och handla mat när kylskåpet går på tomgång, kunna sparka boll, gå på bio!
Alla måste vi dela på de resurser som staten har, människans grundläggande behov måste täckas. Några säger att vi inte har råd, tvärtom, Sverige har inte råd att acceptera arbetslöshet och fattigdom. Vad blir ett samhälle som låter massor av ungdomar söka jobb på Arbetsförmedlingens oändlighet. De blir hänvisade till skrupulösa företag som stöds av staten men lönen går inte att leva på. Människor stukas, förödmjukas, när den tillfälliga så kallade anställningen är slut är också framtidstron borta. Om man nu inte bränner bilar, vad röstar man på när samhället lurar en gång på gång? Utanförskap växer om man inte känner sig behövd. Man behöver inte vara socionom eller jobb-coach för att ana vart det bär. Varför fastnar ungdomar i nya livsfarliga droger? Varför måste personal på Stadsmissionen och Frälsningsarmén jobba övertid med att servera soppa, bara för att Säpo ska ha råd till personalfest för flera miljoner. Mycket är upp och ner, alla är vi människor med samma behov.
Vi vet att folk lever längre i rika kranskommuner till storstaden, de har bättre tandhälsovård, de utnyttjar rot- och rutavdrag mest, de tar emot färre flyktingar. De är sig själva nog, saknar grundutbildning i solidaritet, de har examina inom ekonomi, juridik, teknik, yrken med höga löner. Dock saknar de kännedom om humaniora: filosofi, estetik, litteratur, i stället bygger de stora egnahemsvillor och havskryssare, sällan skolbibliotek. World Economic Forum 2013 visade att 84 privatpersoner i världen har större tillgångar än 3,5 miljarder av de fattigaste människorna på jorden. Var finns rättvisan, ja inte hos riskkapitalisterna. Ledande forskare, författare, ekonomer anser att ett jämlikt samhälle mår mycket bättre än ett ojämlikt. Får vi en basinkomst att leva på blir vi lata och uppkäftiga tror en del. Helt fel, det finns forskning att alla vill göra rätt för sig, lika väl som höginkomsttagaren vill göra rätt för sig. Den fattige har oftast högre samhällsmoral än den rike. Girighet är en sjukdom, vara fattig har aldrig varit en sjukdom. Torparstugans golv var mer renskurat än herrgårdens inför de stora helgerna, enligt Lubbe Nordström i boken Lort-Sverige. Får de arbetslösa en grundinkomst blir de mer aktiva, tänker friare, mer kreativt.
Bäst är att införa basinkomst på försök i någon av de fattigaste glesbygdskommunerna i Sveriges inland. Sedan många år ger staten utjämningsbidrag från de rikare kommunerna till de fattigaste, vilket låter bra men verkligheten är annorlunda. Vi tror att vi tar från de rika och ger till de fattiga enligt våra så kallade kristna värderingar. I stället tar staten malm, kraft, skog från de fattigaste kommunerna och ger tillbaka ett torftigt kommunalt utjämningsbidrag. I Sverige lever cirka 100000 under existensminimum, många av dessa har tappat förtroendet för politiker. En del får hjälp med skuldsanering, dock finns det så kallade evighetsgäldenärer som aldrig blir fria från sina skulder enligt kronofogden. Näringsidkare som satsat för stort, eller underleverantörer till företag som har gått i konkurs. Ragunda kommun i Jämtlands län har tio vattenkraftverk som ger stora vinster till Vattenfall, ägare svenska staten. Här bör staten gå in och erbjuda alla innevånare som saknar arbete eller har för låg inkomst en trygg basinkomst som första försök. Ragunda kommun är fattig, stor till ytan, antal innevånare 5500. Olika liknande projekt görs i Kanada och Frankrike med basinkomst.
Därför anser jag att det är hög tid att införa basinkomst som försöksprojekt i Sverige innan fattigt folk i glesbygd helt förlorat förtroende för Sveriges riksdag. Gandhi sade: "Det finns tillräckligt för alla människors behov men inte för allas girighet." Förr eller senare blir vi tvungna att dela på de resurser som finns på vår jord. |