Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 27 juni 2014
Guy Standing står upp för basinkomst
ön ringlar sig lång nerför trappan utanför Z-salen på ABF. Däri återfinns såväl gammal som ung, sliten som städad. Basinkomst Stockholm har återigen bjudit in den engelske ekonomen Guy Standing - även vice ordförande i BIEN (Basic Income Earth Network) som återfinns i Europa, Afrika, Amerika och Australien - för att tala om hans förra bok "Prekariatet, den nya farliga klassen", som Noam Chomsky kallat mycket viktig, och hans senaste bok med titeln "A Precariat Charter: From Denizens to Citizens".
- Det emancipatoriska värdet är större än det monetära, säger Standing och tillägger, det är en synnerligen provokativ tanke.
Standing, en distingerad gentleman med ett polerat yttre som dock emellanåt går upp i agitatoriskt tonläge, tar ingen profit på sina böcker men säger sig gärna betala för att slippa introduktioner som tenderar att bli alltför panegyriska och pinsamma, enligt honom själv. Han älskar att komma tillbaka till Stockholm, han har varit här sedan 1980-talet för att studera svensk ekonomi och välfärdsstatsmodell, men:
- Den svenska modellen är död, utslungar han plötsligt och affekterat och fortsätter, visst, till viss del finns små frön kvar, men som helhet är den död!
Om detta har han debatterat och tvistat med en Palmeson, Mårten, som menar att det inte stämmer. Standing ser emellertid en ren neoliberal och neoklassicistisk modell råda i dagens svenska samhälle, ekonomi och politik. Han hänvisar till "Frihetsbrevet", Sveriges Magna charta, från 1319 som gav Sverige "en känsla av solidaritet" redan från början.
Han har kämpat för basinkomst i 28 år, men menar att det först nu äntligen börjar hända något; han droppar några tunga ekonomiska namn som Thomas Piketty och Karl Paul Polanyi (vi kan lägga till David Graeber, Tim Jackson och Alf Hornborg) för att tydliggöra:
- Jag tror vi är på rätt kurs, många frågar sig i dag: varför inte? Vårt jobb är att förespråka det omöjliga.
Standing parafraserar den gamle vise greken Herakleitos som myntade aforismen Panta rhei, allt flyter, du stiger aldrig ner i samma flod två gånger, med att säga "det är aldrig samma publik, men alltid samma energi i rummet". På frågan varför basinkomst bör implementeras i samhället svarar han:
- Av etiska skäl, först och främst, men även instrumentella. Basinkomst är ett komplext block, det är moderna tiders Magna Charta.
Prekariatet är farligt i den mån att de som lämnas utanför samhällets skyddsramar lätt hänfaller åt extremism, både till höger och vänster. Då medborgaren går från "citizen" till "denizen", med betoning på "deny", alltså förvägrad sina sociala, politiska, kulturella och ekonomiska rättigheter. Standing exemplifierar med Husbyupproret i fjol.
- Prekariatet är den första samhällsklassen som systematiskt förlorar sociala rättigheter genom den utilitaristiska politiken.
Han menar att neoliberalismen nött bort alla sociala och solidariska samhällsyttringar, inklusive empatin och medlidandet, dessa vill han ta tillbaka samt damma av och omtolka trikolorens slagord och emancipiera medborgaren, genom i förstone social trygghet:
- Alla som varit där vet att du inte funkar särskilt bra utan grundläggande trygghet. Det är nummer ett. Nummer två är en kollektiv röst, likt fackets, som i mångt och mycket har en annan agenda i dag. Dagens tågstrejk är ett tydligt tecken på detta, för övrigt önskar jag dem lycka till.
Fastän den från början tämligen småskaliga SEKO-strejken faktiskt spritt sig inom även LO och Byggnads sedan Standings föredrag. Så allt är inte mörkt på samhällshorisonten:
- För första gången i historien är arbetaren överkvalificerad. Hoppet står till de unga, och inte fullt så unga välutbildade som säger ifrån.
Standing hoppar till sin paradgren, basinkomsten, som bör grundas på tre etiska parametrar eller principer:
1) Ett basbelopp, som betalas ut till var medborgare efter landets BNP;
2) En stabilisator, som gör att beloppet rör sig efter inflation och deflation;
3) Ett påslag, högre belopp till den medborgare som har nån "nedsättningsfunktion".
I dagens Utilitaristiska nationalstater går hälften av länders nationalinkomst till subventioner av allehanda slag (inte så sällan till freds-, miljö- människorättsvidrig verksamhet) och, menar Standing, det skulle räcka att avsätta en bråkdel av denna enorma summa till basinkomsten:
- Och vi måste börja respektera att jobb inte bara är det du gör för lön!
Med den avslutningen höstar han in kvällens kraftigaste applåd från den nästintill fullsatta Z-salen.