Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 16, 17 april 2014 Självförsörjning - något fult? I
våra grannländer Norge och Finland är det fint att stödja inhemskt jordbruk. Men i Sverige har politiskt korrekta medier och även vissa politiker börjat tala nedsättande om "matnationalism". En av dessa är Folkpartiets kandidat till EU-parlamentet Marit Paulsen, som i stället för självförsörjning talar om världssvälten som hon tror kan hävas med intensivt kemijordbruk, GMO-grödor och ökad miljöbelastande global handel med livsmedel. Även Miljöpartiets Isabella Lövin har talat om "matnationalism", som hon inte vill förknippas med trots att hon vill åternationalisera delar av jordbrukspolitiken. Men nationalism är som bekant ett fult ord för politiskt korrekta miljöpartister. Anna-Maria Corazza Bildt är den som myntat uttrycket matnationalism, och som anser att Sverige inte behöver någon egen självförsörjningsplan. EU ska sköta detta, anser Corazza Bildt. I en paneldebatt i Stockholm nyligen gick Corazza Bildt till häftigt angrepp på övriga i panelen för att vara matnationalister och populister. Hon var den enda i panelen som svarade nej på mötets rubrik: Behövs en strategi för svensk livsmedelsförsörjning? Eskil Erlandssons statssekreterare Magnus Kindbom (C) var delvis inne på samma linje. Finland, som också är med i EU, har en självförsörjningsgrad på 80 procent, medan Sverige importerar hälften av alla livsmedel. All basmat i Finland som kött, mjölk och spannmål produceras inom landet. Hela matkedjan är kvar i Finland. Plus att finska Valio exporterar mejeriprodukter till ett 60-tal länder. Jag anser att största möjliga självförsörjning i varje land är den mest solidariska och miljövänliga livsmedelspolitiken. 1947, med kriget och matransoneringen i färskt minne, beslöt riksdagen om 100 procents självförsörjning. Då talade ingen nedsättande om matnationalism. Och det är säkert inget fult ord för de flesta i dag heller. Även GMO-frågan har för första gången varit het inför valet till EU-parlamentet i de två debatter som anordnats av Sveriges Lantbruksuniversitet och LRF. Det visar sig att alliansens företrädare inte vill ha ett GMO-fritt Sverige. Fredrik Federley (C) till exempel lät som ett eko av Monsantos lobbyister när han sade att GMO-grödor ska kunna odlas till och med utan vatten i ökentrakter. Det mest uppseendeväckande och skrämmande som kom fram i nämnda utfrågningar är att alliansen och nästan alla övriga partier är angelägna om ett handelsavtal mellan EU och USA, vilket kommer att översvämma våra diskar med tillväxthormoner och antibiotikastinna GMO-biffar från USA: s största och mest vedervärdiga djurfabriker. Detta samtidigt som de stora globala företagen ges ännu mera makt, där till exempel GMO-företagen kan stämma företag och andra länder om de bryter mot detta förödande handelsavtal. Hela fördraget som nu förhandlas fram i största hemlighet är ett hot mot demokratin. Tidigare redaktör för Småbrukaren Fotnot: Begreppet matsuveränitet, rätten till självförsörjning på nationell nivå, skapades av La Via Campesina, Bondens väg, och har varit ett centralt krav sedan FAO-mötet i Rom 1996. Denna globala rörelse av småbönder och lantarbetare bildades 1993 i Mons i Belgien, Matsuveränitet som försvar mot globalt verkande bolags exploatering av jord (landgrabbing) och bönder. 1994 togs den första kontakten med Via Campesina av svenska bönder och NOrdBruk bildades som en liten kvist på det globala Via Campesina-trädet. Med växande klimatmedvetenhet får kravet ytterligare en dimension. http://viacampesina.org/en/ MM |