Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 48, 29 november 2013
Historien om en obarmhärtig verklighet
Bilal - på slavrutten till Europa
Fabrizio Gatti
Celanders förlag
Egentligen har väl ingen lyckats skildra det som händer bakom nyhetsrapporterna om båtflyktingar på Medelhavet, vars ständiga katastrofer når oss allt oftare. Den italienska journalisten Fabrizio Gatti följer själv med på resan från Dakar i Senegal via Mali, Niger, Libyen, Tunisien till Italien och slavhandeln med dessa människor i odlingarna runt områdena mellan Niovara, Milano, Treviso och Bologna i Italien.
På drygt 500 sidor blir jag som läsare en medresenär och kommer nära dessa människor som flyr. Gatti gör dem till personer med namn och liv, och det går att känna igen sig även som vit välmående svensk. En del har hög utbildning och vill inget annat än att arbeta med det de är utbildade till. Många, väldigt många, omkommer i Saharas sandöken. Stilla, plågsamt, utan hopp, utan vatten och mat tar hettan livet av dem efter att lastbilen de åkt med tillsammans med 250 andra gått sönder eller kört vilse.
Men det är inte enda hotet längs denna flyktingrutt. Här möter vi rena banditer, al-Quaidaterrorister och lokala människor som på inget sätt underlättar för dem som reser. "Sahara deformerar verkligheten inte bara genom sina hägringar och optiska villor. Detta väldiga kalejdoskop av sand upphäver också de gränser som delar upp världen utanför denna öken. På ingen annan plats skulle man, runt en och samma brunn, på en och samma eftermiddag, kunna träffa på både människosmugglare, al-Qaidaterrorister, en europeisk journalist och dennes två otursförföljda följeslagare samt militärer tillhörande en armé tränad av Frankrike, ett land som är medlem av Europeiska Unionen som i sin tur utgör en allians av länder som officiellt tar avstånd från slaveri, illegal invandring, knarkhandel, smuggling och det terrornät som grundats av Usama bin Ladin."
Alla vill åt deras redan mycket magra plånbok och annat av värde. Således har Nigers poliskår upprättat polisspärrar inte som ett skydd för dem som reser utan som ett sätt att råna dem med hjälp av sin formella makt. Överallt föder denna ström av människor kriminalitet, omänsklighet och hopplöshet. Sida upp och sida ner känns inte bara ökensanden gnissla mellan tänderna utan även de plågsamma enskilda människoödena som Gatti lyckas levandegöra.
Här finns siffror som ej går att bevisa men det är många människor, tusentals som dör under resan mot Europa och innan de eventuellt drunknar i Medelhavet.
Inte heller kommer boken med några lösningar. Däremot pekar Gatti tydligt ut att EU:s medlemsländer inte följer gällande lagar utan behandlar dessa människor som brottslingar utan mänskliga rättigheter. Än mindre finns det några mänskliga rättigheter i de korrumperade afrikanska stater som resan går via. Detta är människor som har till avsikt att söka sig ett bättre liv men flås ända in på bara benet av en obarmhärtig verklighet.
Det är en tung bok som tydligt visar vilka ofattbara uppoffringar och risker dessa människor tar för att nå något de har hört talas om. De som överlever väntar oftast inget annat än förnedring i flyktingmottagandet på Sicilien och slavlika förhållanden inom det italienska jordbruket för runt 3 euro i timmen. Om helvetet på jorden är en väg så är det vad boken handlar om.
På sikt kan en utveckling i Afrika som kan fånga upp alla som vill arbeta utgöra den långsiktiga lösningen. Men årtionden av korrumperade regimer som blivit förmögna på bland annat biståndsmedel har deformerat Afrika alltför länge.