Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 14 juni 2013
Med språket som verktyg
För Lena Anér Melin kommer den 11 september alltid att vara dagen för den blodiga statskuppen i Chile 1973, och president Salvador Allendes dödsdag. Händelsen blev till en vändpunkt i hennes karriär som översättare.
Översättarens arbete är underbetalt och underskattat. Två böcker om året kan man hinna med men det går ju inte leva på, menar Lena Anér Melin, som också jobbat med annat parallellt.
Lena Anér Melin åtnjuter stort anseende som översättare, och när man ser tillbaka på hennes liv ter sig det chilenska ödet och dess följdverkningar i Sverige som en vändpunkt. Bakom sig hade hon då ett femtontal böcker av underhållningskaraktär, mest deckare översatta från engelska och franska. Det dominerandet namnet är Georges Simenon med sex titlar. Nästan allt översättningsarbete därefter är inriktat på spanskspråkig litteratur, huvudsakligen latinamerikanska författare som Eduardo Galeano. I över 20 år gav hon svensk stämma åt den produktiva Isabel Allende, kusinbarn till president Allende.
- Jag hade bott i Spanien och Venezuela, så min spanska var tillräckligt bra, till och med mina barn var spanskspråkiga. Det bästa sättet att lära sig språk är att föda barn i landet, förklarar Lena med ett leende.
Många flyktingar
Efter kuppen kom det väldigt många flyktingar från Chile, inte bara chilenare utan även andra latinamerikaner som bott i Chile.
- En del var från Paraguay och det bildades en Paraguay-kommitté. Där hjälpte jag till och blev god vän med den mycket begåvade poeten Carmen Soler.
Dubbla bördor hette en av hennes dikter som Lena Anér Melin översatte och trubaduren Jan Hammarlund tonsatte och inkluderade i Tusentals stjärnor över Chile, 1974.
Både dikten och sången var länge mycket uppskattade inom kvinnorörelsen. Skivan innebar framför allt en presentation av den då ännu okända chilenska trubaduren Violeta Parra. Hennes mest bekanta sång Jag vill tacka livet har blivit en del av vårt kulturarv och ingår i Den svenska högtidsboken. På skivan fanns den dock inte med, men togs in i I centrum av orättvisan - Sånger av Violeta Parra, ett häfte med text och noter som Jan Hammarlund gav ut året därpå. Tre gånger nämns namnet Eva Melin felaktigt i sånghäftet, något som Jan Hammarlund idag uttryckligen beklagar. Det var Lena Melin som hjälpte till med översättningen liksom hon på den tiden översatte många andra sånger.
Ville bli författare
Kvinnans likaberättigande är ett återkommande tema i Lenas Anér Melins liv. I sin ungdom ville hon egentligen bli författare men skrämdes av tanken på jämförelser med sin framgångsrika mor, barnboksförfattaren Edith Unnerstad.
Vad vi gått miste om, ger den opublicerade novellen Söndag i sierran (1960) en aning om. Den målar ett fint porträtt av spanskt familjeliv men själva poängen är kvinnans jämbördighet. Den feministiska hållningen har också kommit till uttryck genom översättningen av ett verk om Kvinnliga konstnärer 1500 - 1700 samt av ett par böcker av den muslimska feministen Fatima Mernissi.
I slutet av 80-talet ombads Lena att hålla kurser för blivande översättare från spanska på universitetet i Stockholm, en tjänst som hon upprätthöll i några år. Vilka var de största problemen hon hade att tackla?
- Det var svenskan! Jag stöter mig på många företeelser i tidningar och böcker. Svenskan är slarvigare nu. Sådant som jag inte kan gå med på är: "kommer bli", "kommer gå". Jag vill ha med "att". Studenterna blandar ihop "innan" med "före", och skriver "innan middagen" och "före du går". "För de som" i stället för "för dem som" står det ofta i tidningen men det går jag inte med på. "Tills dess" skriver studenterna, och "tills nyligen" - det vill jag helst slippa se.
?Lena Anér Melin har gjort en lång rad översättningar samt skrivit egna böcker; som en ovanlig reseguide med maken Sven Anér.
Underskattat arbete
Lena retar sig på när det i text skrivs "mej", "dej", "sej" och "dom". Sådant bör få förekomma endast i anföring, alltså när talspråk återges. Det har också blivit vanligt med att "prata svenska". "Tala svenska" ska det heta!
- "Prata" är ett larvigt ord som nuförtiden används i seriösa sammanhang, där man inte borde göra det, inskärper universitetsläraren.
Översättarens arbete är både underbetalt och underskattat. Det minsta man kan begära är att översättaren nämns i recensioner och annonser. Lena stred aktivt för detta, och under några år blev ett sådant rimligt erkännande nästan kutym.
Två böcker om året kan man hinna med, men leva på vad det ger, det går inte. I Lenas fall har den ekonomiska grunden lagts på TV, där hon i 25 år ansvarade för att aktuella inslag på främmande språk snabbt blev överförda till svenska. Det var också ett sätt att bryta boköversättarens isolering. På TV fanns arbetskamrater att diskutera och rådgöra med.
Anställd på Sveriges radio
Redan 1948 hade Lena kommit i kontakt med det nya mediet som Sveriges första TV-hallåa i sändningar per kabel mellan NK och China i Stockholm. Det ledde i sin tur till anställning vid Sveriges Radio och Lena blev Sveriges röst i den internationella etern per kortvåg. Bland kollegerna fanns en viss jur.stud. Cai Melin som hon snart föll för. När han bytt bana och gav sig ut i diplomatisk tjänst följde Lena med - först till Danmark i tre år, sedan till Spanien i tre år och slutligen till Venezuela i tre år. Tillbaka i Sverige blev det skilsmässa i slutet av 60-talet. Jobbet som TV-översättare blev räddningen ur en besvärlig situation.
I ungdomen hade Lena och Sven Anér varit så gott som förlovade. Så småningom hittade de tillbaka till varandra någon gång kring 1980.
- Det roligaste jag har haft är samarbetet med Sven. Vår första gemensamma bok var Resa i Nya Zeeland, då vi följde spåren efter den franska statens agenter som sprängde Greenpeace-fartyget Rainbow Warrior. Det var 1987 och sedan har vi tillsammans gjort Ciao Australia, Moln över 08 och Mayday. Det var väldigt givande. Nu fungerar jag bara som korrekturläsare åt Sven. Jag tycker att jag trots allt har rätt att nöja mig med det - nu när jag har fyllt 85!
40 år sedan kuppen
I september har det gått 40 år sedan kuppen i Chile och detta kommer naturligtvis att uppmärksammas på många olika sätt. Exempelvis är Jan Hammarlund inbokad för ett par framträdanden i Stockholm i samband med årsdagen.
Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter i Chile väckte ett brett internationellt engagemang. Översättare som Lena Anér Melin har spelat en viktig roll för att hålla det vid liv. I den krympande världen utgör sådana brobyggare den nödvändiga förutsättningen för all sann internationalism.