Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 31 maj 2013
Kongress på tvärs med ledningen
Under Miljöpartiets kongress i Västerås förra helgen gick de röstande ombuden emot partistyrelsens linje i centrala frågor. En svängning åt det "djupgröna" hållet anser många och en bekräftelse på att partiets gräsrötter kan spela en avgörande roll.
Det finns inga tecken på misstro när partistyrelsen frågas ut men besluten visar att medlemmarna delvis styr åt annat håll.
Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson håller god min, uppmuntrar till debatt och hänvisar till fungerande interndemokrati. Visst kallar Åsa Romson ändrad normalarbetstid "plakatpolitik" på presskonferensen men när beslutet väl fattas, att Miljöpartiet ska arbeta för 35 timmars normalarbetstid, ser hon inte det som något problem.
De stora stötestenarna är förutom normalarbetstiden, vinster i välfärden och arbetsgivaragiften för unga. På alla tre vill kongressens ombud driva en skarpare linje än partistyrelsen. En rad andra skärpningar bjuds det också på; "vi har svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle" i det ursprungliga partiprogramsförslaget ändras till att monarkin på sikt "bör avskaffas". I kapitlet om djurrätt skärps till exempel formuleringar om djurförsök till att de snarast ska ersättas av djurfria metoder.
Men trots att språkrören och partistyrelsen i centrala frågor uppenbarligen har en annan syn än medlemmarna så verkar stödet för ledningen starkt. Föreslagna personer väljs utan omsvep.
Förkortad arbetstid
Mest debatterad och mediebevakad är nog ändå frågan om normalarbetstiden. Det handlar om en lång process som nu kommer till ett avslut, där rådslaget Makten över tiden har varit en del. Rådslaget visar bland annat att det finns ett starkt stöd i partiet för arbetstidsförkortning. Detta är också något som partistyrelsen förespråkar som ett medel till att nå ett "mänskligare arbetsliv" men inte via en ändring av normalarbetstidslagen.
I debatten om arbetsmarknadspropositionen är en överväldigande majoritet för sänkt normalarbetstid och det ger en föraning om hur det ska gå. Inläggen handlar nästan bara om motionerna 1.3 och 1.4 som föreslår att Miljöpartiet ska verka för förkortad normalarbetstid. Den förstnämnda motionen föreskriver 30 timmar per vecka som norm medan 1.4, som flest uttalar stöd för, yrkar på att "riksdagsgruppen ska verka för att sänka normalarbetstiden till 35 timmar per vecka i ett första steg".
I sitt avslag till motionerna skriver partistyrelsen att det i dag finns fackligt stöd att arbeta med arbetstidsfrågan, men inte genom normalarbetstidslagstiftningen. Partistyrelsen menar att den har en funktion som skyddslagstiftning men att dess inverkan på arbetsmarknaden är liten.
Yvonne Ruwaida, från partistyrelsen, är först ut på talarlistan och hon understryker att propositionen som den ser ut innehåller ett tillräckligt paket med åtgärder för att sänka arbetstiden.
Senare i debatten gör Lennart Olsen, partistyrelsemedlem och en del av både rådslaget Makten över tiden och partiprogramsgruppen, detsamma. Han menar att partiet måste tänka nytt.
- Vi ska jobba för sänkt arbetstid, frågan är inte om utan hur.
Han säger att rådslaget visar att bara en bråkdel vill sänka normalarbetstiden och han tror på att bygga ut arbetstidsbankerna som redan finns på marknaden.
- Det är bättre än en stelbent metod som att sänka normalarbetstiden.
Lagar normerar
Men en lång rad ombud förefaller inte lika övertygade.
Martin Hansson menar att det är nödvändigt och genomförbart med sänkt normalarbetstid.
- Vi måste dela på jobben fullt ut för ett bättre samhälle.
Olof Olsson tycker att partiet nu har en historisk chans att visa sig som en framåtblickande rörelse.
- Vi kan bättre än så här. Vi ska elda under den vrede som växer och visa att det finns alternativ, säger han och möts av en stor applåd.
Birgit Sievers påpekar att detta också är en jämställdhetsfråga.
- Det finns många i dag som arbetar 35 eller 38 timmars arbetsvecka men det är inte de lågbetalade kvinnorna som fått gå ner i arbetstid.
Christoffer Sjögren tycker att det är tandlöst att tro att arbetsmarknadens parter kommer att korta arbetstiden. Jennifer Forsell anser att det är fel att låta facket ta ansvaret och Mattias Näslund reflekterar över när Miljöpartiet slutade tro att lagstiftning är normerande.
Några, till exempel Kristin Lilieqvist, betonar att detta också rör klimatet, vilket gör det hela mer brådskande.
Med 169 röster mot 50 visar sedan kongressens ombud att målet med förkortad normalarbetstid är viktigt inom partiet.
Vad gäller vinsterna i välfärden blir utfallet lika tydligt, med 152 röster mot 63, röstar kongressen för att det i partiprogrammet ska stå att "eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten". Partistyrelsens förslag är att det som princip ska vara så men att det inte alltid behöver gå till på det viset.
Sätter hellre fokus på skolan
Motgångarna var som bortblåsta när språkrör Gustav Fridolin höll ett humoristiskt avslutningstal. Deltidsläraren Fridolin valde i stället att lägga krut på att vinna skolfrågan.
I stora salen rådde god stämning: Fridolins tal och avtackande av flera andra rönte stora applåder. (Foto: Maximilan Björsten)
På kongressens sista dag lanserade Gustav Fridolin och Esabelle Dingizian förslaget Riv hindren mellan skola och jobb - en räddningsplan för yrkesgymnasiet. Yrkesprogrammen befinner sig i kris, enligt dem. Mellan 2007 och 2012 minskade elevantalet med 36 procent, på barn- och fritid, handels- och administration samt industri uppåt 60 procent.
Skriande brist
Satsningen är tänkt som en brygga mellan yrkesutbildningar och arbetslivet. Det görs genom tio punkter, däribland: alla unga mellan 15 och 17 erbjuds sommarjobb, alla gymnasiestudier ska bli högskoleförberedande, praktik ska ingå i alla utbildningar, möjlighet att förlänga praktikperiod med två år och att befintliga yrkesutbildningar ska kunna ge behörighet för jobb inom branschen.
- Det finns 2 400 arbetslösa kockar, trots skriande brist på kockar. Det är i många fall för att de har svårt att validera sin kunskap. Det är därför viktigt att ge lärosäten möjlighet att validera deras kunskap, säger Gustav Fridolin på en presskonferens på söndagen.
På en kongress med arbetet i centrum handlade detta förslag om just ungas väg till arbete.
Förändra världen
I Fridolins efterföljande tal fick en bildserie med exempelvis en isbjörn i det vilda illustrera utpekade olikheter mellan miljöpartister och andra. Här kritiserades regeringen för att fokusera på oljeutvinning i Arktis snarare än de hotade isbjörnarna och vår miljö under ordförandeskapet i Arktiska rådet.
- Det spelar ingen roll att du klär dig som en miljöpartist så länge du beter dig som en moderat, säger han om Carl Bildt.
Gustav Fridolin åtnjöt flera långa applåder.
- Vi vet att världen kan förändras, och vi inser att vi nu mer än någonsin måste använda vår fantastiska förmåga att se världen, och förändra den. Det kräver politik. Wangari Matai lärde oss att planera träd som politisk handling, Mahatma Gahndi om ickevåld, Martin Luther King att våga drömma, och Per Schlingmann lärde oss om pyttipanna.
Om skolan tillade Fridolin: Skolans kvalitet kan mätas i tiden en elev får med sin lärare. Därför ska skolans pengar användas åt att ge den tiden. Medan partiledningens förslag var att vinst som huvudregel ska återinvesteras beslutade kongressen om vinstförbud i välfärden.
- Den som driver en skola i Sverige ska göra det för att ge en bra utbildning, och inte för att tjäna pengar.
Arbete bortom arbetslinjen
Trygghet och makt över sin egen tid är viktiga argument för basinkomst när det traditionella lönearbetet har blivit en lyx och allt fler kämpar med att få ihop mat för dagen med kortvariga jobb och hjälp från ideella organisationer.
Guy Standing ser att vi står inför en global förändring.
- Staterna har systematiskt tagit ifrån de här människorna deras rättigheter, de räknas inte som medborgare. Och det handlar inte bara om migranter, det kan vara du och jag i morgon, säger Guy Standing, professor i utvecklingsstudier vid London universitet och aktuell med boken "Prekariatet - Den nya farliga klassen" som i dagarna kommer ut på svenska på Daidalos förlag.
Han är inbjuden av riksdagsledamöterna Annika Lillemets och Valter Mutt för seminariet "Bortom arbetslinjen" på Miljöpartiets kongress.
Nedmonterad välfärd
Guy Standing berättar att framväxandet av denna nya globala underklass är en följd av det politiska skiftet som skedde på 1970- och 1980-talet, med nedmonterade socialförsäkringar och globala marknadssystem. Den består både av före detta arbetarklass, migranter och unga välutbildade som alla hamnat utanför trygghetssystemen och inte har någon chans att få fast jobb.
Han påpekar att vi i dag historiskt sett har en ovanligt korkad syn på arbete. Han skiljer på de engelska orden "Work" och "Labour", kanske bäst översatt med Arbete och Jobb.
- Allt Arbete som inte är Jobb, räknas inte. Politiker talar om att de vill maximera antalet människor i Arbete, men de menar egentligen antalet människor med Jobb, säger han.
Han förklarar det med att exempelvis allt Arbete med att ta hand om sina barn eller kolonilotten inte räknas.
- Vi måste komma undan Jobbfällan, säger han. För vi vill alla Arbeta - förutom en liten minoritet, som det faktiskt är synd om - och vi vill uppleva känslan av att vi deltar i samhället.
Global förändring
Guy Standing ser att vi står inför en global förändring och att vägen framåt går via ett mer rättvist och jämlikt samhälle. Han tror att prekariatet kan vara den stora grupp som leder den här förändringen. För hundra år sedan var det arbetarklassen och fackliga grupperingar, men nu kommer det vara andra grupper.
Han menar att det politiskt är de progressiva Gröna som främst kan fånga upp detta. Det gäller bara att hitta ett språk som når fram.
- De här personernas verklighet är ännu inte översatt till politisk verklighet, som domineras av äldre män som talar i plattityder, säger Guy Standing.
Lösningen ser han i att ha en basinkomst, det som även kallas medborgarlön, för alla människor, något som har gett oväntat goda resultat i bland annat Indien, Brasilien och Namibia. Varför kan vi inte gå i den riktningen i Sverige och Storbritannien, undrar han.
Stabiliserande försäkringar
Antalet ekonomer som tänker i de här banorna växer, bland annat berättar Guy Standing att den marknadsliberala Milton Friedman, något oväntat, på senare år uttalade stöd för idén med basinkomst. Hans motivering var att människor behöver kunna göra rationella beslut för att marknaden ska fungera.
Guy Standing är också mycket kritisk till hur finanskriserna har hanterats, senast i Grekland.
- Jag gick på universitetet med den sista generationer keynesianska ekonomer. De menar att alla former av sociala försäkringar stabiliserar ekonomin. Människor kan exempelvis betala sina skulder till banken. Men nu ger istället staterna pengar till semikriminella personer i banktoppen och skär ner på sociala bidrag. Det är oförsvarligt och pågår i allt fler länder, säger han.
Basinkomst ett realistiskt alternativ
Annika Lillemets (MP) är en av de politiker som aktivt förespråkar införandet av basinkomst i Sverige. Hon är glad över att Miljöpartiets kongress stärkte formuleringen om ekonomisk trygghet i partiprogrammet och ser att intresset för frågan växer.
Ordet basinkomst eller medborgarlön har tagits bort i Miljöpartiets nya partiprogram. Istället talas generellt om att alla har rätt till grundläggande ekonomisk trygghet med exempel för barnfamiljer, studier, pension, arbetslivstrygghet och personer med funktionsnedsättning eller svårare sjukdom.
Inför kongressen hade ett antal förslag lagts för att återta begreppet, de fick alla avslag, men med knapp marginal - 89 röster mot 81 - förstärktes ändå formuleringen om ekonomisk trygghet med stycket: "Samhällets skyddsnät måste förbättras så att ingen faller igenom. Vår vision är att alla som saknar inkomst ska vara garanterade ett stöd som går att leva på, oavsett vilken inkomst man haft tidigare och oavsett orsaken till att man saknar inkomst."
Annika Lillemets, riksdagsledamot för Miljöpartiet, har länge arbetat både för frågan om basinkomst och sänkt normalarbetstid.
- Jag är mycket, mycket glad att kongressen tog ställning för sänkt arbetstid, säger hon.
Hon nämner flera anledningar till att frågan är viktig, som miljö, minskad konsumtion, solidaritet och ökad livskvalitet.
- Det är roligt att de gröna grundvärderingarna lever kvar så starkt i partiet, säger hon.
Andemeningen
När det gäller basinkomst så försvann ordet ur partiprogrammet men Annika Lillemets tycker ändå att andemeningen finns kvar med det beslut som togs.
- Att alla har rätt till stöd, är en stark skrivning, säger hon. Så jag är rätt nöjd.
Hon tycker att kongressen skickade både tydliga och viktiga budskap.
- Intresset för någon form av basinkomst växer stort och stark, säger hon. Frågan har framtiden för sig.
Forskaren Guy Standing var inbjuden att tala om ämnet i Riksdagen i november och på Miljöpartiets kongress förra helgen (se artikel ovan). Annika Lillemets hänvisar till hans projekt i Indien och de andra lyckade exempel som finns.
- Verkligheten talar sitt tydliga språk. De yttre omständigheterna är annorlunda än här, men de mänskliga drivkrafterna är de samma.
Kontrollapparat
Hon nämner flera möjliga positiva effekter av basinkomst, att fler kan våga starta företag och att fler har möjlighet att ägna sig åt kultur och engagera sig i lokalsamhället.
- Det är så mycket som inte blir gjort i dag, påpekar hon.
Hon säger att införandet av basinkomst skulle innebära en stor förändring i Sverige och därför lämnade hon tillsammans med Valter Mutt och Lotta Hedström en motion i höstas till riksdagen om att utreda hur det kunde gå till och att inleda begränsade försök. En övergång skulle ske stegvis.
- De flesta behöver ju stöd någon gång i livet. Att få bort en del av den stora kontrollapparat som finns nu skulle också betyda sparade pengar, säger hon.
Ett annat förslag är att en basinkomst skulle kunna finansieras helt eller delvis genom till exempel mineralskatter i Sverige. Ett sådant system finns exempelvis i Alaska, där varje invånare varje år får tillbaka en del av skatterna från oljeindustrin eller de norska oljefonderna som delvis används för sociala investeringar.
Arbetsreform för unga utan effekt
Miljöpartiets kongress gick också emot partistyrelsens linje när det gäller de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga som regeringen införde 2007. Partistyrelsen hade föreslagit att Miljöpartiet inte skulle arbeta för ett hävande av reformen, med motiveringen att det kunde få negativa effekter i ett läge med hög arbetslöshet bland ungdomar, men medlemmarna tyckte annorlunda. Nu ska partiet verka för att reformen rullas tillbaka.
Dagens Arena skriver på tisdagen att det har varit en dyr reform som har gett små resultat och hänvisar till siffror från Institutet För Arbetsmarknadspolitisk Utvärdering, IFAU. För varje jobb förlorar staten mellan 1 och 1,5 miljoner kronor.
Tidningen hänvisar till att reformen har fått kritik från både fackligt håll och från ekonomer.
- Eftersom alla unga som redan har ett jobb subventioneras för att eventuellt skapa några nya jobb så är det helt enkelt en väldigt oträffsäker reform och väldigt kostsam i sin utformning, sa Handelsanställdas förbunds utredare Agneta Berge till P3 nyheter på måndagen.
Fler texter med bevakning av Miljöpartiets kongress kan du läsa på Miljömagasinets blogg Hållbarhetsbloggen.