Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 2, 11 januari 2013
Ett brott i skogen
Ett brott i skogen?
Harald Holmberg
Ord & visor förlag
Harald Holmbergs bok om skogspolitiken har en titel som är mångtydig. Hans eget brott mot skogsvårdslagen beskriver han, med tydlig skärpa utifrån sin situation som skogsägare och medborgare i Sverige.
Att ett brott mot naturen och människorna på landsbygden utförts och fortfarande utförs av samhället via olika lagar som just skogsvårdslagen är kanske inte lika självklart om man bara följt debatten om skogen via vanlig media. Dock har det just i Miljömagasinet funnits ett flertal debattartiklar om de svenska skogsbolagens härjningar på olika håll i världen, till exempel i Brasilien, där Stora-Enso använt svensk skogsskötseltradition från det senaste seklet, till lokalbefolkningens vrede.
Med sedvanlig svensk naivitet har detta, i svensk media, ansetts vara en brutal politik i samarbete med odemokratiska regimer. Ingen har egentligen insett att den svenska landsbygden har utsatts för exakt samma politik och ekonomiska villkor. Utom de få landsbygdsbor som haft kontakt med Via Campesina-rörelsen, de som protesterat i Brasilien.
Författaren har också öppnat sin bok för kommentarer av olika skogsexperter, såsom professor Mats Hagner, som beskriver sin frustration över hur styrd forskningen är inom det skogsområdet. Då han på 1980-talet luftade sina tvivel på nuvarande skogsskötselmetoder uteblev forskningsanlagen på ett drastiskt sätt.
Förhoppningsvis så fungerar inte övriga universitetsvärlden så trångsynt, men osvuret är bäst, ty det är egentligen bara SLU som inte ligger under högskoleämbetet utan direkt under Jordbruksdepartementet, vilket innebär ett ökänt ministerstyre sedan många årtionden tillbaka. Även i detta avsnitt märks den underliggande vreden i texten.
Professor Thomas Thörnqvist å sin sida plockar fram några enkla siffror som är så typiska för vår tids volymbetalning i all produktion av naturens hållbara resurser, såsom mjölk, honung eller virke.
Normal virkesåtgång för produktion av ett ton sulfatmassa är 4,6 kubikmeter ved. När samma trädslag drivs fram på nerlagd åker krävs 7 kubikmeter för samma volym pappersmassa. Det innebär att den som levererar virke som är senvuxet och värdefullt för industrin därmed får sämre betalt än den som odlar snabbvuxen gran. Ty detta gäller bara gran och tall. De lövträdslag som är intressanta för industrin har en annan tillväxtutveckling.
Det som jag alltid saknar i svensk debatt om naturen och de som lever nära och av naturens gåvor saknas till alltför stor del även här. Harald Holmberg beskriver hur han som nybliven ägare av ett ärvt hemman tvingas att kalavverka för att klara de ekonomiska behov som fastigheten krävde för att man skulle kunna bo på fastigheten. En erfarenhet som de flesta nyblivna skogsägare får, om man inte redan har ett bra kapital att stoppa in för reparationer och annat.
Denna verklighet undviks sorgfälligt i den svenska debatten om skogen, medan de ekonomiska och politiska förutsättningarna belyses tydligt i den brasilianska debatten.
Ett brott i skogen? bör vara oundgänglig för dem som funderar på den svenska skogens och naturens nutid och framtid. Ska svensk natur fortsätta att betraktas som ur ett kolonialt perspektiv, där rovdriften för industrin och samhällets behov går före allt annat? Ty varken naturen eller människorna på landsbygden klarar mycket mer.
Boken är perfekt som underlag för studiecirklar inom Naturskyddsföreningar, med ett viktigt tillägg, de politiska och skattemässiga förutsättningarna ur fotosyntesperspektivet måste belysas mycket mer för att man ska förstå bokens verkliga budskap.
Fakta: Harald Holmberg
Harald Holmberg har i två decennier slagits för sin rätt att slippa kalhugga skogen. Skogsstyrelsen polisanmälde honom för brott mot skogsvårdslagen, eftersom myndigheten menade att han avverkat utan tillstånd och gallrat så hårt att återväxten skulle bli för dålig. Men Harald Holmberg frikändes, och envisheten hos den pensionerade mellanstadieläraren har satt den svenska skogsindustrin i gungning.