|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 28 september 2012 En ansvarsfull budget är stöld I
debatten om budgeten har rollerna bytts. Nu är det Anders Borg som talar om keynesianism och att man för att stimulera ekonomin inför hotande lågkonjunktur måste minska budgetöverskottet. Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Magdalena Andersson anklagar Borg för att vara ansvarslös, som inte håller fast vid det av riksdagen beslutade överskottsmålet i statsbudgeten på en procent av BNP varje år, medan finansministern säger att målet om en procent överskott ska räknas över hela konjunkturperioden. Här måste jag ge Anders Borg rätt, medan jag blir undrande inför Magdalena Anderssons ekonomiska kompetens. Samtidigt som hon anklagar Borg för att inte göra tillräckligt för att minska arbetslösheten vill hon föra en nyliberal budgetpolitik som ökar arbetslösheten, liknande den Moderaterna stått för. Varför har socialdemokratin bytt fot? För att dämpa konjunktursvängningarna bör staten när det är lågkonjunktur och arbetslöshet ge ut mer pengar än man får in för att hålla i gång ekonomin, medan tvärtom, när det är högkonjunktur och överhettning bör mer pengar tas in än som ges ut. Men jag hävdar att över en hel konjunkturperiod bör inkomster och utgifter bara gå jämnt ut. Att utjämnat över perioden eller vartenda år ta ut en procent av BNP mer än som behövs är stöld från skattebetalarna på 35 miljarder kronor om året. Det minskar köpkraften och är inte ansvarsfull budgetpolitik, så som hävdas. På samma sätt är det ekonomiskt skadligt, som staten gör, att behandla investeringar som driftskostnader och lägga dem under budgettaket. Det ger ryckiga och dyra investeringar, och mindre byggande när det är billigt och behövs av arbetsmarknadsskäl. Denna felaktiga bokföringsteknik har lett till att statsfinanserna på papperet blivit starka, samtidigt som samhällets realkapital urholkats, och vi fått tågkaos. Bara årets kostnader av investeringarna ska räknas som driftskostnader. Investeringar är ett värdebeständigare sparande än pengar på banken. Anders Borg kan inte anklagas för att ge ut knappt två miljarder mer än staten får in ett lågkonjunkturår - av en total budget på 831,5 miljarder kronor. Däremot kan han anklagas för att ge ut pengar på sådant som inte ger särskilt mycket mer arbeten. Av nysatsningarna på 23 miljarder kronor går största delen åt till att sänka bolagsskatten. Det kostar 16 miljarder kronor, varav hälften ska betalas med åtstramning av ränteavdragen. Näringslivet har inte direkt jublat, och det förbättrar inte småföretagens situation. Snarare borde gapet till löneskatterna minskats, för att begränsa fusket det inbjuder till och behovet av skattebyråkrati. Det blev inget femte jobbskatteavdrag. Regeringens tidigare politik med subventioner och skattesänkningar för de välbeställda har inte heller skapat många arbeten. Tyvärr vill Socialdemokraterna, om de vinner nästa val, behålla det mesta av det. Mer arbetsskapande och stimulerande för nyföretagsamheten vore en skattesänkning i botten på inkomstskalan genom ett grundavdrag höjt till europeisk nivå. Flertalet bedömare är ense om att regeringens bedömning av framtida konjunktur och minskning av arbetslösheten är överoptimistisk. Med risken för ett ekonomiskt kraschande Europa och världsdepression hade det varit angeläget med en skatteomläggning som minskar lönekostnaderna, och med det möjliggör mer arbetsintensiv verksamhet för att öka sysselsättningen. Vare sig Moderaterna eller Socialdemokraterna har en politik för det. |