Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 21 september 2012
Nato och Ofog i Lappmarken
ilitäralliansen Nato skapades för att skydda Europa under kalla kriget mot Sovjet. Efter det kalla krigets slut skulle Nato avvecklas. USA har i stället stegvis flyttat Nato österut in i före detta Warszawapakten och fått med sig så kallat neutrala länder som Sverige. Nato är nu en internationell styrka som strider när och var det passar USA, ett vittgrenat militärt system styrt av Washington. Ryssland har inte en enda militärbas utanför sina egna gränser, däremot finns amerikanska militärbaser runt hela jorden.
Klicka på bilden för större version.
Under Natos övningar i Norrbotten, kallat Nordic Air Meat 2012, deltog 65 stridsflyg från sex länder: USA, England, Schweiz, Finland, Danmark och Sverige. Stridsövningar pågick mellan 27 augusti och 6 september. Två flygpass om dagen, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen planerades. Luftrummet från Lycksele i söder till Kiruna i norr användes.
Nätverket Ofog har jag sympatiserat jag med sedan starten för tio år sedan genom att delta i olika demonstrationer. Något mer praktiskt borde jag göra, tänkte jag, så jag tog kvällståget upp till Luleå för att delta i aktioner mot de olagliga stridsplanen. Jag anser att Sverige inte är med i Nato, varav följer att USA med deras Nato-allierade inte ska tillåtas öva krig över svenskt territorium, speciellt som marken till stor delen tillhör ursprungsbefolkningen och ingår i samernas gamla renbetesland. Nato gör ett klart olagligt intrång i Norrland. Ofog använder inte fysiskt våld och är inte verbalt hotfull mot någon och bär inte vapen. Medlemmarna springer inte ifrån polis eller vakter och hetsar inte upp stämningen, detta läser jag i en av deras foldrar.
Första dagen gjorde vi plakat för att hänga på Jasmonumentet vid ett köpcentrum i utkanten av Luleå. Stridsplanet utgör i sin anskrämlighet en mörkgrå symbol för död. Vi fick ombord några skyltar med vidhängande barnskor på planet, uppsatt högt på en betongpelare, med text: "Jas dödar i Sydafrika. 300000 sydafrikaner beräknas ha dött för att skattepengar lades på stridsflyg i stället för bekämpning av hiv och fattigdom". Tyvärr blåste det kraftigt, skyltarna togs av vinden och singlade ner. Polisen hann dock komma på plats och antecknade oss för olaga affischering.
En annan aktion planerades för att komma intill USA:s plan och förse dem med ett rosa fredstecken. Först var jag och en kompis ute vid den civila flygplatsen Kallax och rekognoserade. Var finns F-16 Fighting Falcon? Hur många har de dödat? Var står flygledartornet i förhållande till stridsplanen? Regn och dis gjorde det svårt att fotografera, mängder av stridsplan var uppställda, dock avståndet stort. Andra kamrater kollade av flygplatsens baksida, förklädda till joggare sonderade de terrängen.
När natten kom tog vi oss ut till flygplatsens militära del. Flera gånger lade vi oss ner när militärpolisen i sina jeepar belyste och kollade området. Vi var tre grabbar, två yngre och jag som är morfar. Till slut hittade vi stängslet på tre meter med taggtråd överst. De yngre hade mer rutin, de hjälpte mig och snabbt var vi över. Tur hade vi, inga hundar, inga strömförande signaler. Vi lade oss ner under ett utrangerat Viggenplan och funderade på nästa steg. Långt borta såg vi de amerikanska planen, innan dess ett annat hinder, ett högt stålnät. Framför oss hade vi två stora fyrmotoriga Herculusplan, i mörkret såg de ut som svarta urtidsdjur.
Funderingar hade jag när vi låg där under Viggenplanen, varför anses Ofog olagliga? Varför kan en amerikansk pilot gå fritt i Luleå och stolt bära sin blodiga uniform med: US Air Force, när vi blev skuggade var vi än befann oss, även när vi handlade fil på Coop. Ifrågasätta Nato, är det ett hot mot demokratin?
Vi avancerade mot fienden, som det heter på militärspråk. Plötsligt ropade någon galning ute i mörkret: "Lägg er ner annars skjuter jag!" Stridsplanen fanns mellan oss och han skrek nervöst: "Lägg er ner för fan!"
Jag tänkte USA:s plan kan bli träffade, grabben kan ligga risigt till. Tio man kom fram ur ingenting, tryggt beväpnade med k-pist, tog det hela avspänt, synd på killen som gastade, måste ha sett för många krigsfilmer. Och att släppa in olagligt folk så nära fredsälskade plan som US F-16. Vi ofogare tog det lugnt, ville bara lämna ett papper med uppmaning att de bör måla krigsplanen rosa. Färg bjöd vi på. Resten rullade utan dramatik, två allvarliga jeepar med militärer dök upp, vi forslades till en hangar för första förhör, sedan polisbil in till Luleå för nytt förhör med åklagarbeslut om frisläppande. Böter eller fängelse väntar framöver. Tidig morgon släpptes vi från häktet.
Nästa aktion var dock inte så dramatiskt, ändå berikande. Två ungdomar, flicka, pojke och jag tog kvällsbussen till Jokkmokk. Uppefter vackra Luleälven åkte vi förbi Vuollerim med keramikverkstad för 6000 år sedan och passerade polcirkeln. Senare på natten tog vi oss ut till skjutfältet väster om Tårrajaur. I fall vi blev stoppade skulle jag vara virrig morfar som förirrat mig ut i markerna under fågelskådning. Ingen militär såg oss, klockan var 4 och mörkt. Landskapets skiftningar med urskog var rikt, tjärnar, bäckar, myrar, bergknallar, främst de månghundraåriga fallna furor som vi stötte på under vår färd, många hade lämningar av tidigare skogsbränder.
Regnet fortsatte och blåsten tog om tag. Snart hittade vi fram till första skylten med "Obehöriga ej tillträde" som vi markerade med rosa ballong och text: "WAR STARTS HERE" målat i rosa. Intill låg en jättestor vattenfylld krater efter en tidigare bombkrevad. Med mobil skickade vi bild och text till Ofogs högkvarter som skickades vidare till stridsledningen: "tre personer finns inne på området". Kanske hade det betydelse då mycket få plan hördes eller också var vädret otjänligt även ur drönarperspektiv.
En gammal risgran uppe på ett berg erbjöd oss skydd undan det piskande kalla regnet. Vid granens rot var det lugn och torrt. Vi intog lunch: kokt mandelpotatis, rödlök, torkad tomat plus hett te. Gott. Sedan fortsatte vi vår vandring i detta undersköna landskap, doftrikt, färgrikt. Med hjälp av karta och kompass tog vi oss sakta söderut och hittade precis ut till en skogsbilväg, dyngsura men glada över att uppdraget var utfört utan att vi sett en enda militär, utan att vi fått en bomb i skallen. 10 timmars vandring i våtmarker var över. En älg och två ripor stötte vi upp.
Gjorde vi någon nytta för fredsrörelsen? Jag tror det, norrländska medier skrev mycket om både krigsövningar och våra motaktioner. Ett decennium har gått sedan regeringens utredning "Snö, mörker och kyla" om möjligheter till utländska militärövningar i norra Sverige. Främsta skälet var att marknadsföra svenska vapen. Vilket har lyckats, sedan 2004 har svensk vapenexport fördubblats.
Krigen i Irak och Afghanistan med över en miljon döda gör att en majoritet av det svenska folket är emot vapenexport. När nu en av de största militära flygövningar avslutats, innebär det att svenska militärer har tränats med USA:s och Englands stridsflyg för att snabbt kunna starta anfallskrig. Mot folkviljan knyts vi närmare Nato. Enligt Rädda Barnen finns en kvartsmiljon fattiga barn i Sverige, i England svälter många barn, USA har 46 miljoner fattiga. Sverige ska under 30 år satsa 90 miljarder på modernisering av Jas 39.