Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 22, 1 juni 2012
En måttfull MP-kongress
iljöpartiets kongress i Umeå i helgen gick tämligen obemärkt förbi. I fjol väckte språkrörsvalet intresse och 2013 väntas återigen tuffa debatter när frågan om arbetstidsförkortning kommer upp och ett nytt partiprogram ska klubbas igenom. Detta mellanår stod partiets klimat- och skolpolitik i fokus.
Miljöpartiets språkrör "speed-dejtar" på torget i Umeå, som en del i partiets nya klimatterapikampanj.
Efter viss debatt och en hel del ändringsförslag antas en klimatproposition. Den får kritik för att vara tam men inledande Karin Svensson Smith förklarar att detta inte är ett detaljförslag utan ett fastställande av principer.
Den fråga som intresserar medierna och som också rör upp en del känslor under helgen handlar om vinstförbud eller ej för friskolorna.
Det är många som har svårt att förstå hur partistyrelsens förslag, om att förhindra att skolor drivs i vinstsyfte utan ett uttalat förbud, ska fungera i praktiken. Språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson förklarar och förklarar och kan till slut andas ut när röstsiffrorna blir108 mot 86 till partistyrelsens fördel.
I korthet innebär beslutet att Miljöpartiet ska verka för att friskolorna i sin bolagsordning skriver in att syftet är att bedriva utbildning, inte generera vinst.
Åsa Romson talar om energipolitiken i sitt invigningstal och Gustav Fridolin avslutar kongressen med Miljöpartiets skolfokus. Partitoppen vill gärna lyfta dessa två frågor och det är förstås en bra strategi, då partiet har ett starkt stöd bland storstadens akademiker. Man vill också förmedla måttfullhet; kärnkraften ska bort och skolor och välfärd ska inte drivas i vinstsyfte, men inget ska ske i all hast.
Miljöpartiet är tredje största parti i riksdagen och åtnjuter ett stabilt läge i opinionsmätningarna. Nya medlemmar strömmar till och påfallande många av de cirka 200 ombuden är på sin allra första kongress. Ytterst få "typiska" miljöpartister ses i vimlet. Över kongressen vilar också en outtalad uppmaning till de yviga barnen; håll er nu lugna i båten så att vi alla kommer fram.
"Vi får inte fastna i en debatt om vem som är tillräckligt grön" säger partisekreteraren Anders Wallner i sitt tal på kongressen och nämner som exempel en intern debatt om reseavdraget, som han anser spårade ur. Han tonar ner oliktänkandet i partiet, precis som Åsa Romson och Gustav Fridolin när de talar om att det är en "hårfin skillnad" mellan deras linje för vinststopp i friskolor och de som vill ha ett tydligt beslut om vinstförbud.
Men är tjafs på låg nivå verkligen ett generellt problem i partiet? Är inte en animerad diskussion om vad som är mest grönt i stället en ideologisk nödvändighet i ett miljöparti? Precis som socialdemokrater alltid bör "kivas" om vad som ger mest rättvisa och folkpartister om hur det fria valet bäst värnas.
Var tid har sitt fokus men förhoppningsvis följer en bredd av perspektiv med till andra stranden. För ett grönt parti utan långtgående visioner tappar existensberättigande och försitter kanske en historisk chans att piska fram en verklig omställning av det svenska samhället.
Se Miljömagasinets blogg för mer om kongresshelgen.