Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 24 februari 2012
Jakten på en hållbar framtid
Omställningens tid
Björn Forsberg
Karneval Förlag
Björn Forsbergs förra bok kom 2007 och hette Tillväxtens sista dagar. Jag minns att titeln gjorde mig förbryllad. Vad menade författaren? Men kanske kommer det att visa sig att titeln rentav var profetisk. Vi vet alla vad som hände ett år senare och i förordet till sin nya bok, Omställningens tid, skriver han att det är tveksamt om världsekonomin någonsin mer kommer att nå upp till toppåret 2007. Hans tes är att oljetoppen - "den är nu!" - och finanskrisen hänger samman. Han är övertygad om att vi är på väg in i det han kallar resursväggen, och att detta innebär tillväxtens död och vägs ände för det finansiella systemet. Och, tillägger han mot slutet av boken: "inför mötet med detta oundvikliga är vår okunskap bedövande".
Björn Forsberg är en av åtskilliga tillväxtkritiker som trätt fram på senare tid, och han tillhör definitivt de mest intressanta. När jag läser hans bok hör jag en röst som jag gillar och får förtroende för. Det går inte att ta miste på hans engagemang, och att han försöker harmoniera sin kunskap om de stora sammanhangen med sin egen livsföring. Han är en intellektuell rörelsemänniska. Själv blir jag inte förvånad när han skriver att han såg sig tvungen att "gå i exil från akademin". När han skrev sin förra bok var han forskare på Umeå universitet. Nu är han ett slags omställningsrörelsens protokollförare och inspiratör.
Hans bok är resultatet av omfattande beläsenhet och resande. I en stor del av boken är han en frontreporter som rapporterar från en alternativ framtid. Då handlar det till exempel om stadsodling i Havanna och Detroit, en fjälldals rebeller i Jämtland och danskar som gjort energiflödet på sin ö fossilfritt. Ibland blir boken nästan en handbok för alla som vill "ställa om" och den avslutas med ett fylligt appendix där erfarenheterna sammanfattas i "Omställningskoden".
Oljeepoken är ett förbiflimrande ögonblick i människans evolution, skriver Forsberg, och tidvis lyckas han bli påträngande konkret när han funderar över vad som sedan kan vänta oss.
I ett kapitel går han omkring likt en industrisamhällets konkursförvaltare som frågar sig vad vi kan ta med oss när vi går. I ett annat, med rubriken Reträtter, driver han den kontroversiella tesen att "den moderna erans zenit" inträffade i det sena 1960-talet med en kulmen "någonstans mellan månlandningen, Woodstock och Altamont-festivalens svarta ridå över en oljedopad civilisations högsta och mest frigörande ögonblick".
Här skriver han om havererade teknologiska utopier som överljudsplan, turism i rymdfärjor och middagar i tablettform. Elbilen betraktar han inte som en fortsättning på tidigare teknologiska framsteg utan som ett led i massbilismens avveckling.
Det handlar inte om teknikfientlighet. Forsberg är uppenbarligen intresserad och kunskapstörstande när det gäller teknik; det han vänder sig emot är de missfoster som ett skenande komplex av vinstjakt och vetenskap, byråkrati och teknologi frambringar och som inte bara kolliderar med resursväggen utan också med människan som biologisk varelse. Hans diskussion om teknologins reträtter är mycket tankeväckande men med nödvändighet skissartad. Temat rymmer uppslag till många fördjupande doktorsavhandlingar - själv undrar jag till exempel över KTH-professorn Janne Wallenius och hans likasinnade. Är deras drömmar om nya generationer av kärnreaktorer bara statsunderstödda fruktlösa försök att hålla liv i ännu ett teknologiprojekt som kommer att hamna på historiens skräphög? Forsberg skriver intressant om vår nödvändiga vandring nedför "energitrappan" men inte specifikt om kärnkraften.
I Omställningens tid läggs inte mycket krut på dem som i dag har makten. De identifierar sig med systemet och har kanske svårast av alla att genomskåda den tillväxtens drömvärld vi lever i. Miljödebatten är fjättrad vid förhoppningar om internationella förhandlingslösningar, säger Forsberg, som också menar att många ledande debattörer visserligen för fram radikal kritik, men i sina förslag till lösningar uppvisar samma elitistiska drag som det system man kritiserar. Han nämner som exempel Anders Wijkman, Johan Rockström, Tim Jackson, George Monbiot, Mark Lynas och Lester Brown. Han skriver: "Det finns ett ställe där omställningen kan få stöd uppifrån. Ransoneringar."
I stället genomsyras hela boken av budskapet att omställningen måste vara lokal och komma underifrån. Till en början kan detta arbete verka harmlöst. Miljövänner vill ju alla vara och hållbarhet är väl inget som behöver störa tillväxten? Fel, säger Forsberg, och skriver att han blir riktigt orolig när det hävdas att omställningen inte är en politisk fråga. Det är viktigt att rörelsen inte odlar en missriktad konsensuskultur och till exempel låter den rådande tillväxtfixeringen bli en begränsande faktor.
Ordet kapitalism förekommer nästan inte i den här boken. Författaren talar hellre om globalisering och storskalighet när han kritiserar vår livshotande produktionsordning. Ändå får läsaren klart för sig att en framgångsrik omställningsrörelse måste rubba det kapitalistiska systemets fundament. I kapitlet Tankeskifte liknar han den privata äganderätten vid en religiös doktrin som först i modern tid har blivit en oantastlig princip. "Att återupprätta allmänningarna står högt på agendan."
En annan helig ko som utmanas är lönearbetet. Arbetarrörelsen ville i sin barndom avskaffa löneslaveriet men tämjdes till att i stället kräva löneslaveri åt alla - ett motto som de Nya Moderaterna övertagit och driver in absurdum: Löneslava gärna tills du fyller 75! Forsbergs perspektiv är ett annat: Omställningen är visserligen en sysselsättningsmotor och ju mera vi ställer om, desto mera kommer vi att arbeta. Men "behovet av lönearbete kommer att minska i framtiden".
Omställningsrörelsen bär med andra ord på revolutionära frön, åtminstone i Björn Forsbergs tappning. Om dessa frön faller i god jord kommer också vår så kallade demokrati att ställas om. Eliter utan verklighetssinne får sin makt beskuren. Den deltagande demokratin träder undan för undan fram och tar över.