Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 20 maj 2011 Söndertrasad livsväv F
öreningen Vågbrytaren har utformat det senaste numret i sin skriftserie som ett miljöspecial. Det är välskrivet och intressant. Men jag blir vemodig, för skriften visar hur vi är på väg att bryta sönder livsväven, av okunskap eller av ovilja mot att ta till oss hur mobilstrålningen påverkar allt levande, djur och växter, ja även bakterier i marken, så att den blir ett överlevnadshot lika stort som vår klimatförstörelse. För en tredjedel av vår mat är vi beroende av insekters pollinering, och bin står för 85 procent av den. Bisamhällena kollapsar och vi söker alla möjliga orsaker för det, sjukdomar och gifter, utom det mest uppenbara, att bin, som allt levande, är beroende av elektromagnetism för sina cellfunktioner, orientering och för att meddela sig. Dessa slår vi ut med kraftiga konstgjorda signaler, som dessutom är digitalt pulsande, vilket inte förekommer naturligt. Bina känner av svaga variationer i jordens magnetfält. Med dem och med solljuset som de mäter, med ämnen som kallas kryptokromer, som också är magnetkänsliga, kan de ställa sin biologiska klocka och veta orienteringen. Med dansen kan de vidarebefordra slag av, riktning och avstånd till blommor. Avståndet anges med 200-300 kroppsvaggningar per sekund, som ger ett elektromagnetiskt fält till kupan. Av den strålning vi alstrar kollapsar binas immunförsvar och de angrips av virus, svamp, flagellater och mikroorganismer i tidigare okänd omfattning. Kväveoxider reglerar cellernas vitalitet. De styrs av ett enzym genom magnetfält. Kommer det i obalans blir det alltför mycket fria radikaler. Ett annat kapitel tar upp hur fåglar navigerar efter magnetfält, och hur de inte längre klarar det, hur häckningen misslyckas och beteendet störs, hur gråsparvar minskat 90 procent i England och blivit rödlistade, hur fjädrarna fungerar som mottagarantenner, och hur planeten får problem med växtspridning och insektsreglering när fåglarna minskar i antal. Antalet insekter och smådjur minskar, vilket gör det svårare för fåglarna att finna föda. Träden dör från toppen och nedåt, i motsatt håll mot det naturliga, och skadorna motsvarar mobilstrålningens riktning. De drabbas av allehanda sjukdomar. Klorofyllhalten minskar. Växterna behöver mikroorganismerna. Indiska forskare har visat hur de skadas djupt ner i jorden av strålning. Trots alla forskningsexempel vill myndigheterna inte erkänna dem eller några miljöeffekter. Ingen försiktighetsprincip råder. Den naturliga radiofrekventa strålningen från solen är på tio miljondels watt per kvadratmeter. Strålsäkerhetsmyndigheten säger att strålning på 10 watt per kvadratmeter inte innebär några hälsorisker. Ibland undrar man om homo sapiens inte är riktigt klok, eller om hon lider av någon inneboende dödsdrift. För det kan väl inte vara så att hon värderar sina pengar och förtjusningen över sin teknik som så mycket viktigare än biologin och vad den kan betyda för livet? |