Kärnkraftens framtid efter Fukushima

Vad betyder Fukushima för kärnkraftens framtid? Det beror på vem man frågar. Sista tyska reaktorn bör stängas 2021, säger Angela Merkels etikkommission. "Vi måste börja om på ruta ett och satsa på förnybart", säger den japanske premiärministern. Men på KTHs offentliga seminarium nyligen lät det annorlunda.

- Jag vill att vi snart får en ny reaktor i Oskarshamn, sa moderaternas energitalesperson Cecilie Tenfjord-Toftby vid det offentliga KTH-seminariet.

Professor Jan Wallenius hoppades på skattepengar till en försöksreaktor för att förbereda fjärde generationens kärnkraft. Ukrainas ambassadör Yevgen Perebyinis talade mest om säkerhet och transparens, men hans hemland planerar 22 nya reaktorer. Professorn i energisäkerhet Raj Sehgal menade visserligen att "kärnkraftrenässansen" hejdats men antagligen bara tillfälligt. Litet tillspetsat kan man säga att den här kvartetten menar att kärnkraften var "säker" redan före Fukushima och att den efter den japanska katastrofen kommer att bli "ännu säkrare".

Den avvikande rösten tillhörde Lise Nordin, energipolitisk talesperson för Miljöpartiet. På den fråga som panelens politiker tilldelats - Vilken roll har kärnkraften i ett klimatneutralt Sverige år 2050? - svarade hon helt enkelt: Ingen! Och även om Sverige har särskilt goda förutsättningar att gå över till förnybart finns möjligheterna också globalt. Nordin hänvisade till en aktuell rapport till FNs klimatpanel som visar att 80 procent av jordens energiförsörjning redan 2050 kan komma från förnybara energikällor - om de rätta politiska besluten fattas.

- Om man dessutom tar hänsyn till möjligheterna att effektivisera energianvändningen blir siffran 100 procent, tillade Nordin. (Anmärkning: Se även artikeln om rapporten.)

Det mest konkreta under KTH-seminariet framkom under frågestunden. Då stod det klart att riksdagens ja till ny svensk kärnkraft den 17 juni i fjol är otillräckligt. Riksdagen kommer än en gång att få frågan på sitt bord. Detta är bakgrunden:

Riksdagen villkorade sitt ja till ny kärnkraft med att inga direkta eller indirekta statliga subventioner får förekomma. Detta gjorde det möjligt för centerpartisterna att rösta ja.

Det finns dock ingen enkel sanning om vad en "statlig subvention" är. Det är en politisk fråga som man får rösta om.

Därför beslutade riksdagen 17 juni att regeringen skulle återkomma med förslag om "lag eller andra åtgärder" som skulle bringa klarhet i detta. Förslaget har i årets riksdag redan efterlysts av flera ledamöter, bland andra Lise Nordin (Mp), Kent Persson (V) och Krister Örnfjäder (S). Näringsminister Maud Olofsson har, något irriterat, svarat att frågan beredes i Regeringskansliet.

Fakta: Efter olyckan

Efter katastrofen i Fukushima tillsatte Angela Merkel två kommissioner för att ta fram underlag för sin proklamerade "energivända". I ett 26-sidigt utkast till slutrapport från Etikkommissionen som läckt till medierna heter det att tysk kärnkraft bör avvecklas till år 2021. Den andra kommissionen, med uppgift att studera reaktorernas säkerhet, säger att alla Tysklands 17 kärnkraftreaktorer är sårbara i händelse av en extrem katastrof.

Säkerhetskommissionen gav inga klara rekommendationer om att stänga några reaktorer och den tyske miljöministern, Norbert Röttgen, tolkade den som att "det är ansvarigt att inte avveckla omedelbart... det finns ingen anledning att vi ska fatta några beslut hals över huvud." Förre miljöministern, den socialdemokratiske partiledaren Sigmar Gabriel har kritiserat kommissionen för att den hastat fram sina slutsatser. "Man har använt föråldrade säkerhetskrav och skulle behöva ett och ett halvt år för att göra ett bra arbete".

I Etikkommissionens läckta utkast sägs att det är möjligt, och önskvärt, att avveckla den tyska kärnkraften till år 2021. Detta årtal angavs i den tidigare avvecklingslagen, beslutad 2002 under förbundskansler Gerhard Schröders regering. Samtidigt ser Etikkommissionen hinder för en sådan avveckling. Man kan inte utesluta miljöproblem om de gröna teknologierna utvecklas för snabbt och man kan också tvingas förlita sig på importerad kärnkraft eller inhemsk kol vid svackor i energitillgången från det förnybara.

Källa: Der Spiegel

På KTH-seminariet bekräftade Cecilie Tenfjord-Toftby (M) att frågan är en het potatis för regeringen. Till en början låg den på Miljödepartentet. Sedan flyttades den över på Näringsdepartementet. Tenfjord-Tofteby hoppas att det blir riksdagsbeslut i höst. Först då skapas nödvändig klarhet för intresserade kärnkraftsbolag, menar hon.

Regeringens kommande lagförslag i subventionsfrågan kommer av allt att döma att splittra riksdagen. Åtminstone delar av oppositionen kommer att hävda att det ekonomiska ansvaret vid en stor kärnkraftsolycka är en indirekt statlig subventionering. Miljöminister Andreas Carlgren har sagt att "det är reaktorägarna som ska betala om olyckan är framme". Men det är vilseledande. Ägarnas finansierade ansvar är högst 15 miljarder kronor. I fallet Fukushima nämns skadeståndskrav i storleken 800 miljarder kronor.

En annan fråga är om skattebetalarna ska ge pengar till forskning för utveckling av ny kärnkraft. Enbart den lilla forskningsreaktorn som Jan Wallenius hoppas bygga i Oskarshamn kostar enligt honom själv 1 miljard kronor.

När riksdagen så småningom röstar har alliansregeringen till skillnad från 17 juni i fjol ingen egen majoritet. Däremot kan de räkna med Sverigedemokraternas stöd. Också Socialdemokraternas hållning är oklar sedan det rödgröna samarbetet upphört och partiet fått en ny ledning.

En annan viktig fråga väcktes av en av åhörarna. Det var Sandra Wright som tog upp kopplingen mellan civil kärnkraft och kärnvapen. Hon fick stöd av Lise Nordin (Mp), men professorerna Wallenius och Sehgal hjälptes åt att bagatellisera frågan.

- Hittills har ingen använt bränsle från civil kärnkraft vid framställning av bomber. Man har i stället tagit det från forskningsreaktorer och militära anläggningar, sa Wallenius och kostade på sig ett skämt om att han själv ville bygga just en forskningsreaktor.

Professorskollegan Raj Sehgal påstod däremot helt frankt att man inte kan göra bomber av bränslet i civila kärnkraftreaktorer. Skälet skulle vara att det är för smutsigt. Det argumentet har professor Christian Azar vid Göteborgs universitet i annat sammanhang bemött så här:

- Det finns föreställningar i delar av den civila kärnkraftsindustrin att "civilt" plutonium, alltså plutonium från reaktorer som använts för att producera el inte går att använda för bomber. Detta är fel. Vapenplutonium (med drygt 90 procent Pu-239) är att föredra, men även civilt plutonium fungerar.