Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 20, 20 maj 2011
"Det krävs en ny syn på textilers kvalité och värde"
Ekobomull är inte samma sak som god kvalité och bomull i sin naturliga miljö är inte sämre för miljön än andra växtfibrer. Git Skoglund reder ut begreppen och besöker en kinesisk producent med stort intresse för växtfibrer; David Xu i den kinesiska provinsen Shandong.
Textilproduktion är den tredje största industrin i världen. Ofta hamnar den miljöpolitiska diskussionen om textil kring konsumtion och handlar främst om konfektions- och modebranschen. Men vad många kanske inte tänker på är att det i allra högsta grad handlar om odling- och jordbrukspolitik. Nya textilfibrer och material har kommit in på marknaden de senaste åren, samtidigt som jordbruket både i Kina och övriga världen är under förändring.
Flygfoto över jordbruksmark i Kina. Att studera textilvetenskap innebär att fördjupa sig i en kombinerad kultur- och odlingshistoria.
Som så många andra konstarter kommer textilutvecklingen ursprungligen från Kina. I landet finns flera hundra miljoner jordbrukare och en stor del av ytan består av organiserad åkermark. Lantbrukarna producerar alla sorters växtfibrer till textil. Hampan är den äldsta och har odlats vid sidan av rami (nässla). Även lin finns i mindre skala, men importeras främst från Europa för att beredas och sedan fraktas tillbaka igen.
Bomullsodlingar kom sent in i det kinesiska jordbruket och blev en vinnare i effektivitet. Förklaringen är att det går att plocka bomullplantans fröhår direkt från busken och spinna den till en tråd, vilket inte fungerar med de långa växtfibrerna från hampa, lin eller rami. De långa fibrerna kräver en avancerad hantering och behöver större manuell arbetsinsats och blir därför kostsammare. I gengäld ger de starka textilier med egenskaper som exempelvis smutsavvisning.
I masskonsumtionen av textilier har dessa traditionella egenskaper mist sin betydelse. Det har medfört att det inte finns någon sådan tillverkning kvar i Europa.
Högteknologisk beredning
De långa växtfibrerna kräver en process med vattenrötning för att kunna användas. För att effektivisera den här processen har en högteknologisk variant av fiberberedning tagits fram i Kina tillsammans med investerare från Amerika och Centraleuropa. Beredningen görs nu istället med enzymer som kortar ner fibrerna och samtidigt gör dem mjuka. Därefter kan de spinnas i maskiner som går i högre hastighet än vid spinning av långfibrer. Nackdelen med den här metoden som kallas för cottonisering är att garnet mister sin hållfasthet.
Kinas bomullsodlingar växte i omfång under det förra sek-let. Landet är inte en naturlig hemvist för bomullsplantan, och konsekvensen blir att den kräver både konstbevattning och konstgödning. Därmed kommer skadedjuren att trivas i den miljön. Ekologiskt odlad bomull har visserligen ökat de senaste åren, men även den är långt ifrån fri från kemikalier eftersom den behöver växa i fuktiga dalgångar som är bomullsplantans naturliga miljö, inte på platta och torra jordbruksmarker som är vanligt idag. Ekobomull är inte heller samma sak som god kvalité.
David Xu i textilspinneriet.
Från lyx till vardag
Bomullen är i sin naturliga odlingsmiljö inte mer ohälsosam för miljön än andra naturfibrer. Den var från början en lyxvara som importerades till västvärlden och höll en hög kvalité. Bomullsindustrin introducerades med hjälp av den svarta slavarbetskraften som sedan fick hela textilindustrin i världen att anpassas efter den.
Den cottoniserade hampan har många fördelar, tycker David Xu.
- Jag arbetar främst med tyger av hampa som har inblandningar av ekobomull och andra material, exempelvis silke, ull eller recyclade pet-produkter, säger han.
- Tidigare hade vi hampodlare här i Shandong som gav oss långa fina fibrer för att spinnas i en fabrik i närheten. Men på grund av att växten är så krävande gick bönderna över till majs och vete för att få bättre betalt.
Färdigblandat garn
Shandong har en gammal tradition av hampodling. Plantan trivs i den naturliga miljön runt ett bergsområde som är rikt på kalk och andra näringsämnen som den behöver.
- Nu för tiden kommer hampgarnet istället färdigt till oss från en närliggande provins. Där har man redan i spinningen blandat hampa med andra fibrer. Fördelen är att garnet blir mjukt och förbättrar egenskaper i de inblandade materialen. Hampfibrerna bidrar med större värmebeständighet och absorbtion. Det blir mindre kostsamt, tillägger David Xu.
Vi besöker tillsammans en fabrik som ligger i Dong Ping. Fabriken har varit den största i sitt slag med cirka 3000 arbetare. I det öronbedövande ljudet av maskinerna arbetar kvinnor med att karda och bereda de långa fibrerna. Det är lätt att förstå hur stor manuell arbetskraft som behövs.
Just nu är det långfibrer av importerat lin som bereds. Förut var det bara hampa.
- Det är samma process, säger David Xu, och pekar samtidigt på några rullar hampgarn som håller på att våtspinnas. Det är fuktigt och blött inne i lokalen.
Jordbruk under omvandling
David Xu förklarar att hampans stjälkar inte får bli grova.
- Tygerna som vi väver används främst till kläder. Den traditionellt långfibriga hampan har svårt att komma ut på marknaden eftersom den inte är tillräckligt mjuk för användning till konfektion. Våra kunder är från Amerika, Holland och Frankrike, säger han.
Kinas jordbruk är under omvandling. Insatser görs så att en hel by kan odla samma gröda. Alltså kan effektiviteten blir större, vilket behövs då landet har en accelererande inflation som gör att många konventionella grödor inte lönar sig att odla längre. Men det finns ett ordspråk i Kina som lyder: Värdet ligger i det ovanliga. Det kommer till pass då ett av de statliga målen är att hamptextilier ska bli en stor exportvara, eftersom länder i väst visar att fibern är värdefull. Forskare och beslutsfattare arbetar tillsammans med investerarna för att hitta tekniska lösningar för landsbygden.
Mer hampa i framtiden
Hampodling skiljer sig åt från andra växtfibrer genom att vara mycket ovanlig i ett storskaligt jordbruk, eftersom den odlas utan bekämpningsmedel. Linodlingen kräver ogräshämmande kemikalier, för att inte tala om bomullen.
Kina är världens främsta odlare av bomull, men på landets Hampaforskningscentrum i Peking planerar man nu att återställa hampan till den främsta odlingsbara fibern. Deras vision är att den ska odlas på 1,3 miljoner hektar av landets jordbruksmark.
- En annan produkt som vi arbetar med är bambu, berättar David Xu. Det är ett gräs som växer snabbt till plantor som liknar träd, den får inte klassas som ekologisk eftersom tillverkningen görs av cellulosan och är en viskos. Den kallas för "Bamboo Rayon fiber" men odlas utan bekämpningsmedel, säger han.
Hampa på tork i en kinesisk by.
Snabbväxande bambu
Många konsumenter vet inte att bambu är en viskos, alltså inte en växtfiber. Det är en konstgjord fiber med kemiska beståndsdelar. Viskosen kan göras av all cellulosa. Nackdelen med viskos är sämre hållbarhet och fuktabsorbtion. Trots allt har bambu en fördel då den växer snabbt, vilket gör att man inte behöver skövla stora skogsområden som nu sker i Asiatiska länder.
Världens största textilland bygger på jordbruk och odling. Det går snabbt med den ekonomiska utvecklingen, vilket också nedgången av den långfibriga hampodlingen i Shandong visar. Provinsen är ett rikt område med västerländsk påverkan som innebär att odlarna får svårarare att överleva på de traditionella grödorna.
Den mänskliga arbetskraften blir allt kostsammare. Det finns ingen universell lösning för ekologiska textilier, och för den som tror att masskonsumtionen skall kunna få fortsätta bara vi använder mer naturfibrer lär nog också bli besviken.
Förr hade man ett närmare förhållande till de textila naturtillgångarna så det är nog så att det är kunskapen om materialens egenskaper som måste förändras, framför allt att öka kvalitén och värdet på textilier. Då kommer förmågan att vårda dem att öka och förståelsen för att det krävs enorma resurser av både miljö och människor för att åstadkomma ett tygstycke.